Inför 2017 skrev jag om IATAs prognos för det kommande året, vilken blandade optimism med försiktighet. Dette genom att bland annat beskriva 2016 some ett “peak year” och kommentera hur ovanligt det varit tidigare med flera år i rad med vinster i flygindustrin som helhet. Personligen var jag tveksam till om detta kunde fungera och med tanke på flygindustrins starka cykliska natur så var jag mer negativ till hur det skulle gå under 2017. Under året visade det sig dock att 2017 blev ännu ett bra år för industrin och att jag hade fel i mina föraningar – vilket jag tog upp i inlägg under sommaren ( början av sommaren – inser att jag nog hade fel, mitt i sommaren och sent i sommaren).

När vi nu mot slutet av 2017 tittar framåt mot nästa år kommer också IATAs prognos för 2018 vilken ser väldigt positiv ut. Bland annat säger IATA att “Strong demand, efficiency and reduced interest payments will help airlines improve net profitability in 2018 despite rising costs. 2018 is expected to be the fourth consecutive year of sustainable profits…”. Mycket mer positivt än så kan det inte bli, med endast ökande kostnader som en svårighet att ta med i den annars glädjande utsikten.

Med en total vinst för flygindustrin som förväntas öka från 34.5 till 38.4 miljarder dollar, ser det bra ut men inte lika bra för alla delar av världen. Europa uppnådde under 2017 den högsta load factor någonsin – 84.3% – och för 2018 tror man på en ökad vinst 9.8 till 11.5 miljarder dollar samt en kapacitetsökning på samma nivå som för 2017, omkring 6%. Även för Nordamerika och Asien ser det bra ut, med ökning av redan stora vinster att se fram emot. Den enda oron verkar finnas i att fortsatta kapacitetsökningar och hårdare konkurrens kan komma att driva ned vinsterna längre fram.

Både i Sydamerika och Mellanöstern förväntas vinsterna bli ganska små, medan det för Afrika förväntas bli en mindre förlust som helhet. I Sydamerika är utvecklingen beroende av dess största ekonomi, Brasilien, som hoppas på en återhämtning under 2018. I Mellanöstern handlar det om oljepris, politisk utveckling samt om den hårda konkurrensen inom samma affärsmodell – “the super connectors”. För Afrika handlar det om svag ekonomisk tillväxt, speciellt hos kontinentens största ekonomier, Nigeria och Sydafrika. Det handlar dock även om load factor på endast 70%, dåligt utnyttjande av resurser och även fortsatt mindre goda villkor från regeringar i många länder som hindrar utveckling av flygindustrin.

Även om sådana här stora siffror och trender kan vara lite torra så säger de något viktigt som kan komma att påverka alla oss som arbetar inom flygindustrin. Att dessutom ha ett globalt perspektiv är bra för att kunna förstå alla andra nyheter i en helhet. Sedan vet man ju aldrig heller var det kan bli intressant att leta efter nästa jobb, så lite perspektiv är nog bra.

Här på TFHS-bloggen så gillar vi historier och berättelser som tar upp och skildrar viktiga och intressanta saker om flygindustrin. Men faktum är att industrin styrs av siffror, det är siffror som ligger bakom ingenjörskonsten som gör det möjligt att flyga och det är siffror som avgör var och hur mycket det ska flygas. Därför är data och statistik viktigt och har inte tagits upp tillräckligt här på bloggen. Med hjälp av en en ariken på sajten routesonline.com (länk nedan) om flygtrafken i Europa kan dock bristen på statistik på bloggen börja åtgärdas. Det visar sig vara mer intressant än man kan tänka sig.

Denna lista tar i första hand upp kapacitet i olika former, vilket ju inte nödvändigtvis är det samma som effektivt utnyttjande, fyllda flygplan och vinst. Men det är ett mått som talar sitt eget språk och vad det gäller andra mått så blir det till att återkomma till i kommande inlägg.

Rutter med högst passagerarkapacitet:
1) Izmir – Istanbul
2) London Heathrow – New York JFK
3) London Heathrow – Dubai
4) Madrid – Barcelona
5) Bergen – Oslo
Att Turkiet, med en stor befolkning och en stor hemmamarknad, skulle ta första plats med en route borde inte vara överraskande men var ändå inte något jag hade gissat. London-NY var en lågoddsare, men att London-Dubai skulle vara så stor hade jag inte trott (men med sex angångar om dagen med en A380 inte så konstigt). Madrid-Barcelona var inte oväntat, men att Norge skulle få med en rutt på topp fem hade jag inte bland mina gissningar. (På plats 6-10 fanns en av mian gissningar, Berlin-München.)

Flygbolag med högst passagerarkapacitet:
1) Ryanair
2) Easyjet
3) Turkish Airlines
4) Lufthansa
5) British Airways
Här ser vi en kombination av flygboalg som förmodeligen de flesta kunde ha gissat skulle vara med på listan. De två lågkostnadsjättarna, följt av det på senare tid kraftigg expanderande Turkish, däefter två traditionellt mycket starka varumärken inom Europeisk flygindustri. Det ska bli intressant att se vilka förändringar som kan komma framöver på denna lista.

Flybolag med störst ökning av passagerarkapacitet (september 2016-september 2017):
1) Ryanair
2) Easyjet
3) Aerofllot
4) KLM
5) Turkish Airlines
Här ser vi att flera av de som är stora också fortsätter att växa, något som kanske kan komma att påverkas av den allt större svårigheten att rekrytera piloter. Att Aeroflot är bland de som ökar mest har jag ingen förklaring på eftersom min kunskap om den ryska flygmarknaden är allt för begränsad.

I artikeln finns även platserna 6-10 redovisade, så den som är nyiken på dem kan fortsätta att läsa artikeln.

Länk till artikel:
Europe’s aviation industry by numbers – the latest trends and data

Med tanke på att flygindustrin som helhet är ett av fokusområdena för TFHS-bloggen så passade en artikel med en lista på de länder som har störst flygindustri utmärkt här på bloggen. Denna artikel och lista återfinns på en webbsajt som heter insidermonkey.com (länk nedan) och jag följde upp med att kolla en del andra sajter för att verifiera dess uppgifter. Som ofta med sådana här listor finns det lite olika sätt att räkna på och jämföra, men denna lista verkade inte orimlig i förhållande till andra uppgifter. Listan fokuserar på exportvärdet av länders flygindustri, vilket möjligtvis underskattar betydelsen av hemmamarknaden (t.ex. för Kina och Ryssland).

Jag föreslår att du som läsare tittar bort från skärmen för ett ögonblick innan du läser vidare och tänker efter om du kan gissa vilka de tio länder med störst flygindustri i världen är. Fortsätt sedan läsa för att se om du hade rätt eller om det finns några överraskningar i listan (jag hade inte rätt på alla kan jag erkänna).

10) Brasilien (Exportvärde 4.8 miljarder dollar)
Att Brasilien skulle vara med på listan var ingen överraskning och med Embraer (länk) som landets stolthet och mest aktiva högteknologiska exportindustri så hade jag nog trott att de skulle komma högre, men Brasilien har nog potential att klättra på denna lista.

9) Italien (Exportvärde 4.9 miljarder dollar)
Delvis en överraskning på grund av begränsad egen flygplanstillverkning, men med Augusta Westland har man världens näst största helikoptertillverkare. Man tillverkar faktiskt även en del flygplan, vilket inte är lika väl känt (Piaggio, Aermacchi etc.).

8) Spanien (Exportvärde 5.1 miljarder dollar)
Något av en överraskning, men liksom för länderna ovan handlar det om en aktiv strategi för landet avseende att bygga upp högteknologisk industri, speciellt med satsningar på forskning och utveckling. Boeing har ett forskningscenter i Madrid, Airbus har delar av tillverkning i landet och dessutom finns ITP, tillverkare av delar till motorer där.

7) Japan (Exportvärde 5.1 miljarder dollar)
Om än att både Mitsubishi och Honda har haft problem med sina flygplatsprojekt så finns flygindustrin där som en liten men viktig del av landets industriella verksamhet. Delar av tillverkningen av Boeings flygplan sker i Japan, vilket är en anledning till att 90 B787 redan finns i Japan. Även militärt samarbetar Japan med USA avseende flygplanstillverkning (länk till mer om samarbete mellan Boeing och Japan här).

6) Singapore (Exportvärde 6.7 miljarder dollar)
Detta var en överraskning för mig inledningsvis, men jag har sett artiklar om satsningen på maintenance i Singapore och diskussionen i Australien om outsourcing av underhåll till den ambitiösa stadsstaten. Man har även Nanyang Technical University som satsat mycket på flyg och ett kluster med omkring hundra företag kopplade till flygindustrin.

5) Kanada (Exportvärde 10.3 miljarder dollar)
Att Kanada trots en relativt liten befolkning skulle vara med på denna lista var ingen överraskning. Med Bombardier (inlägg om dem här) och rymdteknologi har man två starka kort. Dessutom har man en traditionellt stark inhemsk flygmarknad på grund av distanserna i landet och till omvärlden.

4) Storbrittanien (Exportvärde 21 miljarder dollar)
Med stark tradition inom flyg så var en hög placering inte överraskande för Storbrittanien, men en krympande tillverkningsindustri för landet i övrigt gör det ändå värt att notera denna höga placering. Här handlar det, förutom Rolls Royce och motorer, mycket om samarbeten, så både Airbus och Bombardier finns med som stora tillverkare med verksamhet i landet. Dessutom finns BAE Systems och Cobham med stor verksamhet i försvarssektorn.

3) Tyskland (Exportvärde 44.6 miljarder dollar)
Det vore ju märkligt om inte en av världens starkaste industriella makter även fanns i toppen av flygindstriell verksamhet. Här handlar det en hel del om forskning och utveckling, med ett mycket starkt flygkluster i Hamburg. Samarbeten och tillverkning av delar av flygplan verkar dock vara en större del, snarare än faktiskt byggande av flygplan.

2) Frankrike (Exportvärde 53.4 miljarder dollar)
Med Airbus hemamhörande i landet så var det rimligt att Frankrike skulle finnas med på någon av topplaceringarna. Men allt handlar inte om Airbus, utan inom landet finns även Thales Alenia Space (tillsammans med Italien), Safran (motorer), NHINdustries (helicopters) och andra. Med startkt statligt stöd för flygsektorn så lär inte Frankrike tappa mycket på denna lista inom överskådlig framtid.

1) USA (Exportvärde 146 miljarder dollar)
Detta måste har varit den mest lättgissade placeringen på listan – Boeing, Lockheed Martin, General Electric, Northrop Grumman, Raytheon o.s.v. Om flygindustrin har ett hem i världen så är det i USA, inte minst på grund av en mycket stor inhemsk flygmarknad och en än större inhemsk försvarsindustri.

Det mest anmärkningsvärda är kanske att länder som Kina, Rysssland och Indien inte finns med på listan. I Kina är flygindsutrin än i sin linda men med sin utveckling av C919 och andra flygplan (länk, länk och länk), liksom med samarbete med Ryssland (länk), så kommer Kina säkerligen både att ta sig in och ta sig uppåt på denna lista. För både Kina och Ryssland kan dock politiska orsaker påverka exportmöjligheter i hur de ses som en pålitlig och långsiktig partner. Indien har ingenjörskunnande, stor befolkning och en växande flygindustri men verkar ha svårt att få till initiativ inom flygindustrin (länk), om än att deras rymdindustri är mer framgångsrik. Utöver dessa finns bubblare som Indonesien (länk) och andra länder som gärna vill ta sig in i denna högteknolgiska industri. Vi får se hur denna lista ser ut om några år.

Länk till artikel:
10 Countries With The Largest Aerospace Industries In The World

TFHS-bloggen har tidigare i år tagit upp det nya flygbolaget Level, tillhörande den Brtitish Airways ledda gruppen IAG (länk). Inläggen om Level handlade både om nyfikenheten på ett nytt flygbolag (länk), trender avseende long-haul/low-cost (länk) och de inre spänningar som kan finnas i företagsgrupper med både traditionella flygbolag och nya lågprisbolag inom samma grupp (länk).

Uppenbarligen har det gått bra för Level sedan starten, annars hade knappast en expansion planerats. Att nästa bas nu hamnar i Paris blir en direkt utmaning för Air France och speciellt för dess egen nya long-haul/lov-cost projekt Joon (länk). Valet av plats för den nya basen stod mellan Rom och Paris, men blev det senare alternativet.

Planen är att erbjuda låga priser för längre flygningar, som till exempel Paris till New York för 129 Euro enkel resa, samt endast 99 Euro för destinationer som Montreal, Guadeloupe och Martinique. Detta kommer att ske från flygplatsen Orly, alltså inte från Paris huvudflygplats Charles de Gaulle. IAGs högste chef Willie Walsh, tidigare chef för British Airways, har sagt “We believe long-haul, low-cost routes can be profitable”. Med detta uttalande är det uppenbart att IAG positionerar Level som deras egen utmanare till andra traditonella bolags långtflygande lågprisprojekt, som t.ex. Eurowings och Joon, men även som konkurrent till mer renodlade long-haul/low-cost bolag som Norwegian.

Med detta steg ser vi alltså fortsättningen på den enskilda fråga som vi kanske följt mest här på TFHS-bloggen – den om expansionen av long-haul/low-cost och dess konsekvenser för de traditionella bolagen. Att detta också visat sig vara en av de allra viktigaste utvecklingarna av flygindustrin på senare tid innebär att vi säkerligen kommer att fokusera en hel del uppmärksamhet på den även under kommande år här på bloggen.

Länk till artikel:
IAG Is Bringing Discount Airline Level to Paris

American Airlines har meddelade förra veckan att man hade problem med att planera piloter för alla sina flygningar i December, och detta på grund av ett problem i programvaran för planering av piloter. Det var webbsajten airwise.com som rapporterade om dessa problem (länk nedan). Denna nyhet kändes dock märkligt bekant i förhållande till en del andra nyheter från tidigare i år.

Enligt officiella uppgifter från American Airlines så handlade det om ett datorproblem som gett för många piloter ledigt över jul och lämnat allt för få att flyga över den intensiva resesäsongen. Man uppgav att man arbetade med att finna möjligheter att hantera problemen, till exempel genon att erbjuda piloter som redan tilldelats ledighet högre betalning om de istället flyger i December. Som det ser ut har problemen också lösts, så den gryende krisen från förra veckan verkar redan över.

Denna situation leder tankarna till Ryanairs stora problem tidigare detta år, då de först talade om rosteringproblem och för mycket semester planerats för bolagets piloter. Efter några dagar visade det sig dock attt det handlade om pilotbrist, om än att företaget inte ville erkänna det (värt att notera att TFHS-bloggen var tidigt ute med dessa uppgifter, se länkar här och här).

Om det verkligen var ett datorproblem eller pilotbrist, eller en kombination, som låg bakom American Airlines problem med planeringen för december kan vara svårt att avgöra. Men personligen har jag lika svårt att tro helt och endast på den officiella förklaringen i detta fall, liksom i fallet med Ryanair. Att det generellt är svårt för många flygbolag att hitta piloter just nu är mer sant än någonsin tidigare (då ofta pilotbrist har varit något av önsketänkande från piloter och fackföreningar). Att inte detta skulle påverka American Airlines också är osannolikt, men situationen kan ju ha förvärrats av mindre god planering för december, kanske baserad på tidigare år med mindre verksamhet och fler piloter. Vi får väl se hur det går i december och framöver för flygbolagen och dess rekrytering av nya piloter, kanske blir det fler flygbolag som kommer att ha datorproblem som orsak till att det inte finns piloter nog för att planera för alla flygningar.

Länk till artikel:
American Flags Pilot Shortage For December Flights