Home » 2017 (Page 15)
Yearly Archives: 2017
Vilka är de … de där long-haul och low-cost flygbolagen?
I en del inlägg, senast igår (länk) har jag tagit upp long-haul/low-cost (LH/LC). Även om det kan bli lite mycket på det ämnet kommer här en uppföljare. Detta är trots allt den kanske viktigaste strategiska frågan i flygindustrin just nu (definitivt den som chefer på traditionella bolag ligger vaken på nätterna och tänker på). Den är även kopplad till frågan om Middle of Market (MOM) flygplan (länk). Men vilka är då dessa bolag som är i framkanten av det som vissa fruktar och andra hoppas på ska bli en transformering av industrin? Nedan listas det som är kända just nu (om det saknas något så meddela mig):
Norwegian
Det behöver inte sägas mycket om det LH/LC-bolag som denna bloggs läsare känner till bäst, även om Det finns mycket mer att säga om detta bolag än vad som har skrivits på denna blogg. Med sin satsning på lågkostnadstrafik över Atlanten har Norwegian blivit industriledande och omtalat överallt.
Westjet
Detta är ett kanadensiskt regionalnolag som även flyger till Karibien och Mexiko och anledningen att de kommit med här är att de sedan 2015 flyger billigt och långt till London.
WOW air
Ytterligare en konkurrent över Atlanten är WOW air, ett isländskt flygbolag med bas på Keflavik. Bolaget startades 2011 och flottan är Airbus-baserad, med 12 flygplan för närvarande.
Eurowings
Lufthansas lågprisbolag är vi egentligen inte ett LH/LC, men de har sedan 2015 en del längre flygningar till Karibien och Thailand. Det verkar finnas planer på att denna typ av flygningar ska växa, men det är kontroversiellt för Lufthansa och allra mest i förhållandet till deras piloter.
Level
Detta nya bolag lanserade ås nyligen av IAG, vilket togs upp i ett inlägg här på bloggen (länk). Med Barcelona som bas och systerlågprisbolaget Vueling som matare av trafik avser man flyga över Atlanten billigt.
Frenchblue
Detta franska bolag bildades 2016 och har för närvarande bara ett flygplan, en Airbus 330 som flyger till Karibien och snart till ön Reunion. Två Airbus 350 är beställda och planerna är att anställa 400 personer de två första åren och utöka verksamheten i enlighet med detta.
Scoot
Scoot är Singapore Airlines långa arm och flyger i Asien och till Australien, men med rutter från Jedda i Saudiarabien i väst till Japan i öst är det inte rimligt att kalla det ett regionalt bolag. Aten kommer också som första europeiska destination i sommar.
Air Asia X
Det asiatiska lågprisbolagens långtflygande del är Air Asia X, men utöver det vågar jag inte gå in på detaljer i den komplicerade strukturen för de olika bolagen i denna grupp. Från Kuala Lumput flyger man över hela Austral-Asien och efter att ha gett upp flygningar till Europa 2012 så återkommer dessa snart enligt bolagets planer.
Även Qantas lågprisflygbolag Jetstar skulle kunna komma med här eftersom de inte bara flyger i Austral-Asien utan även till Honolulu. Bolaget kom också med son tvåa efter Norwegian på Skytrax lista över “World’s Best “Long Haul” Low Cost Airlines (länk).
Med detta tar bloggen helgledigt och återkommer på måndag!
Tro och otro på long-haul / low-cost – med märkliga konsekvenser…
Oftast så hittas och sammanfattas nyheter här – så all respekt till de journalister som faktiskt skrivit dessa nyheter. Därav att jag alltid hänvisar och länkar till originalartiklar. Jag försöker dock att komma med kommentarer, egna analyser och någon gång även egna slutsatser och bedömningar om framtiden. Men ibland kan man genom att läsa flera olika nyheter komma fram till något nytt som andra inte verkar ha uppmärksammat.
I detta fall handlar det om framtiden för long-haul / low-cost (LH/LC härefter) – något som har tagits upp många gånger här på bloggen (t.ex. här och här). Det är Qatar Airways färgstarke chef Akbar Al Baker som gått ut med ett uttalande om att flygbolag som Norwegian, Air Asia X och andra som satsar på LH/LC kommer att bli “destroyed”. Detta rapporteras av Ben Sandilands, på Plane Talking, den industriblogg som jag rekommenderade häromdagen (länk). Baker har en historia av liknande uttalanden som alltid gör media glada eftersom de får något att skriva om, t.ex. har han hotat både Airbus och Boeing, sagt att IATA inte fattar någonting (något starkare ord) o.s.v.
Men denna gång är det något än mer konstigt med hans uttalanden än vanligt. Flygbolaget Al Baker företräder är nämligen en storägare i IAG, flygplanshruppen med British Airways, Iberia, Vueling och några till. För denna grupp är Qatar Airways den största minoritetsägaren, med hela 20% ägande – mer än tre gånger större än den näst största minoritetsägaren. Detta är gruppen som häromdagen meddelade att den till sommaren ska starta just en LH/LC, nämligen bolaget som ska heta Level (se inlägg här).
I och med förutsägelsen om att LH/LC bolag kommer att gå under så har Al Baker alltså slagit vad med sig själv om framtiden för det nystartade flygbolag i den grupp som han är en stor ägare i. Eller i alla fall sagt att det nystartade bolaget i den grupp han är delägare i inte kommer att klara sig. Konstigt är det oavsett. Så märkligt kan det bli när ägandestrukturerna är komplicerade.
Länk till artikel:
Qatar Airways predicts long haul low cost airlines will fail
Om att lämna ut sina hemliga favoriter – “Planprat”, en blogg från Australien
Ibland får man ge upp sina “hemliga favoriter” till förmån för andra. Jag har länge funderat på att skriva om bloggen “Plane Talking” eftersom det är en av mina favoriter, men samtidigt har jag lite själviskt hållit den för mig själv för att kanske kunna använda den som källa för mina blogginlägg.
Författaren av denna blogg heter Ben Sandilands och han har skrivit om “mechanical mobility” sedan 60-talet, vilket väl kan tolkas som att han skrivit om transportsektorn länge. Han förefaller ha arbetat som journalist i olika media och de senaste 18 åren som frilansjournalist. Det mer relevanta och intressanta är att han är oerhört kunnig, har ett brett nätverk inom industrin och skriver både kort, bra och personligt.
Det ska erkännas att perspektivet är primärt från Australien och upp mot Asien, men globala händelser i flygindustrin tas också upp, som t.ex. Lufthansas planer eller Norwegians tillväxt. Under en tid skrev Ben mycket om Boeing och det med ett insiderperspektiv som visat sig mycket insiktsfullt efter att jag kollat med kontakter på Boeing. För de som är intresserade av flygindustrin kan jag varmt rekommendera att läsa denna blogg.
Men jag tänker inte låta mitt tips sluta där. Ett extra plus för denna blogg är dess kommentarsfält som ofta är kunnigt, intressant och underhållande. (Inte nödvändigtvis alla tre på samma gång, men ofta läsvärt som helhet, dock även med inslag av bisarr humor.) Så nu när jag berättat om en av mina egna favoritbloggar återstår bara att se om jag tappar läsare till den…
Länk till blogg:
Plane Talking
Kanada tar itu med drönare … men vad är rätt väg framåt?
Drönare och drönarsäkerhet är ett ämne som tagits upp tidigare här på bloggen (här – notera även länken nedan om att den beskrivna händelsen var felaktigt rapporterad). Det är också ett ämne som jag kommer att försöka ta upp mer, dels för att det är ett växande område (både avseende omfattning av verksamhet och betydelse för flygsäkerhet) men även för att TFHS kommer att starta drönarutbildning senare i år. (Om någon missat detta går det att lösa mer här.)
Kanada har bestämt sig för att ta itu med de risker som drönare kan medföra och inför nya begränsningar för deras användning. Enligt Transport Canada har antalet incidenter med obehöriga drönare (“rogue drone incidents”) gått från 41 till 148 mellan 2014 och 2016. Man har nu satt en tillfällig regel på plats medan man tar fram ett regelverk för drönare. Det är inte klart från artikeln på AIN Online (länk nedan) exakt vad begränsningarna går ut på, men brott mot dem kan straffas med böter på upp till 30 000 kanadensiska dollar.
Som gensvar på detta har en organisation för tillverkare av drönare meddelat att detta kommer att påverka innovation negativt och att det inte finns ett enda fall av en bekräftad kollision mellan en drönare och ett “traditionellt” flygplan. (Detta må vara sant men beror också delvis på att flygplatser stängts ned när drönare flugit in på dem.) Organisationen hävdar också att de nya bestämmelserna kommer att drabba ansvarsfulla drönarpiloter och inte de oansvariga som redan bryter mot existerande regler.
Det är inte helt lätt att veta hur man ska se på detta. Det är sant att det inte skett några betydande olyckor eller ens kollisioner än så länge (trots rapporter om detta som visat sig vara felaktiga, även på denna blogg, se här). Men med de händelser som redan skett skulle det vara oansvarigt att inte reagera och istället vänta på att något ska inträffa. Frågan är dock vad som är rimliga åtgärder och vad som kan vara överreaktioner. Det kommer säkert att ta tag innan olika risker och intressen hittat en rimlig balans i denna fråga.
Länk till artikel:
Transport Canada Starts Regulating Recreational Drones
Problemet med onödiga NOTAMs – förbisett men viktigt!
Ett blogginlägg som snabbt har spritt sig bland personer i flygindustrin (127 000 träffar!) tar upp problemet med hur mycket onödig information det finns i NOTAMs. Det måste vara ett av de ämnen som vid en första anblick förefaller som ett av de minst intressanta man kan tänka sig att ta upp på en blogg, men det är mycket relevant för flygsäkerhet och på grund av detta också intressant.
Notice to Airmen (NOTAM) är “noteringar”, d.v.s. information, som har registrerats hos en luftfartsmyndighet för att uppmärksamma piloter på risker som kan påverka flygsäkerheten längs en rutt eller på en plats. Så långt allt väl och ingen kan ju vara emot ett så ädelt syfte. Problemet som tas upp i blogginlägget är att systemet för att formulera och sprida NOTAMs har sina rötter i 1920-talet och att detta leder till att viktig – ibland kritisk – information begravs i gammal, trivial och allt för ofta helt irrelevant information.
Inlägget är kort och lättläst – jag rekommenderar det varmt och kommer inte att skriva om samma sak som står i det. Jag kan bara bekräfta att jag upplever samma problem som författaren av inlägget. I en global operationell verksamhet som den jag arbetar i just nu är paketen med NOTAM helt enkelt absurda i sin omfattning och fyllda med utdaterad och irrelevant information. Det är tyvärr nästan omöjligt att göra något åt detta (jag har försökt och fortsätter att försöka) för de som tar besluten om att ta bort information axlar också risken att ställas till ansvar om borttagandet skulle kunna kopplas till något som gått fel i den operationella verksamheten.
Naturligtvis skulle man då kunna rapportera till den som utfärdat dessa NOTAMs att ta bort denna information. Tyvärr handlar det då ibland om nationer där administration inte fungerar alls så enkelt, till exempel nationer där domstolarna ligger årtionden efter med rättsliga fall. Dessutom så är det alltid säkrare för de som inte flyger och har någon form av ansvar att stoppa in en extra NOTAM och än mer att inte ta bort de som finns. De “service providers” som förser flygbolag med kartor och annan information, liksom flygbolagen själva, kan “filtrera” bort viss information men tar då – återigen – på sig ett lagligt ansvar för detta om något går fel. Bättre då för “alla” att lämna över allt till piloterna (inte bättre för piloter, passagarerare och flygsäkerheten, men för alla andra).
Detta leder till, speciellt för långa rutter över många länder, helt orimliga högar av information som piloter förväntas ta sig igenom på kort tid innan flygning och då hitta de bitar av relevant information som faktiskt kan vara avgörande för säkerheten under flygningen. Även om relevant information hittas kan den vara gammal, information om oanvändbara militära landningshjälpmedel, landningsystem som varit under reparation i åratal eller installationer som inte ens finns längre är några exempel. Detta system är helt otidsenligt och oförenligt med alla andra ambitioner som finns för flygsäkerhet idag. Svårigheten att förändra systemet pekar också på några av de sämsta sidorna hos det internationella samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer i flygindustrin. Jag kan bara hålla med skribenten, stödja hans kamp och hoppas att fler kommer att göra det samma.
Länk till text:
The problem of bullshit NOTAMs
IAG tar sig till nästa nivå med det nya flygbolaget “Level”?
Så var det dags häromdagen. Efter rykten, antydningar och allt klarare uttalanden om avsikter har International Airlines Group (IAG) gått ut med nyheten om deras nya flygbolag för long-haul och low-cost verksamhet. Namnet på detta nya flygbolag är “Level” och basen för dess långa och troligtvis prisvärda flygningar kommer att bli Barcelona. Detta är till stor del en reaktion och ett försvar mot hotet från andra möjliga long-haul/low-cost operatörer, speciellt Norwegians expansion på detta område av marknaden. Om detta rapporterar många, bland annat BBC (se länk nedan) och även på denna blogg har de tidigare ryktena rapporterats (här).
IAG är en konstruktion som kanske förtjänar ett blogginlägg i sig som en “merger case study”, men i korthet är det en grupp av flygbolag omfattande de traditionella flygbolagen British Airways, Iberia, Air Lingus och det spanska lågprisbolaget Vueling samt det sammanslagna fraktbolaget IAG Cargo. Gruppen bildades i samband med sammanslagningen mellan BA och Iberia (eller övertagandet av Iberia, beroende på hur man ser det – officiellt var det en sammanslagning men BA är 55% ägare av IAG och baserat på var nyheter om bolaget kommer ifrån råder ingen tvekan om version bestämmer). Till denna kvintett av flygbolag har nu lagts det nya “Level”.
Med Barcelona som bas kommer Level att från i juni i år flyga med två A330 på destinationer som Los Angeles, Oakland, Buenos Aires och Punta Cana på Dominikanska Republiken. Detta kopplar ihop denna long-haul/low-cost med dess short-haul/low-cost syster Vueling, som också har Barcelona som bas och kan mata trafik till Level. Riktpriserna som uppgetts är 99 Euro för enkla resor över Atlanten, något över Norwegian men långt under vad de egna traditionella bolagen inom IAG erbjuder för liknande resor. Detta följer i spåren inte bara av Norwegians expansion utan också efter att Lufthansa sedan 2015 beslutat att låta sitt lågprisbolag Eurowings börja flyga till Karibien och Asien (och kan komma att utöka detta). Som helhet så skärper detta konkurrensen för redan pressade traditionella flygbolag, vilket kanske kommer att tvinga andra till att tänka nytt och annorlunda – en god tid för passagerare och en mer orolig tid i många flygbolag är att förväntas framöver.
Länk till artikel:
BA owner IAG launches new long-haul airline Level
Möte om flygforskning på TFHS
Jag beklagar att det varit två dagar utan några inlägg – och detta utan några besked om avsaknaden av nyheter. Vad som har hänt är att jag har varit “hemma” på TFHS för ett möte om flygforskning. Mötet arrangerades av TFHS och speciellt deras nya forskningskoordinator Johan Bergström, docent vid Lunds Tekniska Högskola (som också förekommit på bloggen tidigare här och här).
Inbjudna till mötet var ett tjugotal forskare, indsutrirepresentaner och personer med erfarenhet från flygindustrin och forskning på olika sätt. Under två dagar diskuterades forskningsmöjligheter inom flyg, kopplat till TFHS som forskningsmiljö. Visionen som Johan Bergström lade fram, tillsammans med rektor för TFHS Michael Johansson, var en med TFHS som både en hubb och ett labb för flygforskning, liksom även för olika former av flygutbildning. Det handlar alltså här om samarbete både eftersom flygforskning inte är ett stort forskningsområde i ett litet land som Sverige, men också för att märkligt nog är den flygforskning som finns idag inte speciellt väl koordinerad. Bara under mötet upptäcktes kopplingar och intressen mellan deltagare som man kände borde ha känts till tidigare.
Fördelen för andra att samarbeta med TFHS redovisades och handlade om en unikt öppen och samarbetsvillig miljö, med tillgång till pilotstudentet, flyglärare, flygplan och simulatorer. Dessutom finns flygingenjörsutbildning på Ljungbyheds flygplats och Sveriges första drönarförarutbildning kommer i höst att starta på TFHS. Via TFHS nätverk finns även tillgång till piloter i flygbolag och flygbolagen som helhet. Bland forskarna fanns flera som redan arbetar eller har arbetat med flyg, liksom dem som arbetar med forskningsmetoder som skulle kunna vara användbara för forskningsfrågeställningat inom flyg.
Det är en viktig och angelägen uppgift att bättre koordinera flygforskning i Sverige, liksom en mycket angelägen uppgift för TFHS att bli mer aktiva med forskning. Samtidigt kan det ta tid att bygga upp samarbete som leder till konkret genomförande av forskning. Mötet var positivt och en hel del olika möjligheter för forskning togs upp. Med detta möte har det arbete som Johan Bergström ansvarar för inletts på bästa möjliga sätt och det kommer att bli spännande att se hur detta utvecklas, inte minst eftersom jag själv är involverad.
Om du som läser det är forskare, känner någon som håller på eller är intresserad av flygforskning eller har några andra kopplingar till flygforskning – kontakta då gärna mig (nicklas.dahlstrom@tfhs.lu.se) eller Johan Bergstrom (johan.bergstrom@risk.lth.se). När det handlar om att bygga ett nätverk för flygforskningssamarbete vill vi inte missa någon som kan bidra till detta!
Det ser ut att bli som förutspått 2017…
Det är aldrig trevligt att komma med dåliga nyheter och än värre är det att kombinera detta med “vad var det jag sade” kommentarer, men det är detta läge som gäller för dagens inlägg.
I tidigare inlägg har jag tagit upp att det ser ut som att 2016 utgjorde en konjunkturtoppen för flygindustrin och att de senaste tre åren har varit unikt goda i dess historia. Detta konstaterade också IATA i sin rapportering om året som gick – se länk här och här. Så med detta var det bara att invänta mindre goda nyheter och hoppas att det skulle kunna vara fel på prognoserna.
Dessvärre verkar det inte bli så, utan att snarare så att det som förväntats för 2017 ser ut att bli sant. Enligt Flighglobal har Cathay Pacific rapporterat en total omvändning från året innan, från 6.7 miljarder Hong Kong dollar i vinst 2015 till en förlust på 575 miljoner Hong Kong dollar under 2016.
Huvudorsakerna till denna vändning uppges ha varit en stark valuta och allt svårare konkurrens. Det senare förväntat på grund av expansion av fastlandsbolagen. För 2017 förväntar man sig fortsatt svåra omständigheter, med överkapacitet och pressade marginaler som fortsatta problemområden. Det återstår att se om fler flygbolag kommer att rapportera liknande siffror eller om det finns de som utnyttjat toppåret 2016 för toppvonster. Oavsett det så finns det fortsatt mycket som talar för att 2017 kommer att bli ett mindre bra år än 2016 och kanske blir den vändning neråt som är både förväntad och fruktad.
Länk till artikel:
Cathay dives to 2016 operating loss on competition woes
Airbus, Afrika och framtiden – tillväxt förväntas
Det är nog många som kanske inte fullt ut tagit del av de förändringar som skett och håller på att ske i Afrika. Nyheter om kontinenten fokuserar ofta på det som inte fungerar eller på dramatiska händelser som Ebola-epidemin, inbördeskrig o.s.v. För flera länder är det fortsatt relevant att rapportera om de problem och de stora behov som finns för dess befolkning, men samtidigt har tillväxten hos många länder varit hög under flera år (från en låg nivå, men icket desto mindre). Problemen med en rik elit och utbredd fattigdom är också fortfarande stora, men det finns en växande medelklass också – och den vill gärna flyga både nationellt, inom kontinenten och interkontinentalt.
Det är med utgångspunkt från detta som man kan se prognosen från Airbus om att det finns ett behov av 1000 nya flygplan i Afrika under de kommande tjugo åren. Detta är kopplat till en förväntad årlig trafiktillväxt på 5.6% för kontinenten, vilket är väl över den motsvarande globala nivån på 4%. Till detta kommer ett behov av piloter som kan komma att uppgå till 21 700 för motsvarande period. En del av de nya flygplanen kommer att ersätta äldre, men den största delen att representera tillväxt i Afrikas flygindustri. Detta är en tillväxt som drar till sig ett allt mer ökande intresse från omvärlden.
Det finns naturligtvis stora variationer på den stora kontinenten, till exempel med Ethiopian, South African Airways och en del flygbolag för turistmagneter (Seychellerna, Mauritius) som positiva exempel. Sedan finns det mindre goda exempel också men även de som är på väg upp – som t.ex Rwanda. I februari hölls Aviation Africa, en stor flygkonferens i huvudstaden Kigali och landets ambition att bli en flyghubb i södra Afrika är klar och uttalad. Jag hoppas återkomma till nåde Rwanda och Afrika framöver. Det finns helt enkelt stor anledning för flygintresserade att hålla ett öga på utvecklingen i Afrika, tillsammans med fortsatt snabb utveckling i Asien (speciellt i Kina), är det här det kommer att hända mycket avseende tillväxt under de kommande åren.
Länk till artikel:
Airbus Sees Africa Demand for 1,000 Jets Over Next 20 Years
Dödsstraff för piloter som gör fel i Bangladesh?
Ja, jag vet – det är fel att använda sensationskapande rubriker, speciellt om man målet med ens blogg är att vara vetenskaplig och trovärdig. Men i detta fall är rubriken motiverad och det av en artikel i Dhaka Tribune, en engelskspråkig dagstidning i Bangladesh.
När det gäller mänskliga fel finns det flera betydande forskare, som till exempel James Reason, David Woods och Sidney Dekker. Det de har gemensamt är att de alla försökt förstå fel och varnat för att “kriminalisera” dem. Med detta avses att straffa människor för fel i situationer som de faktiskt hade liten eller ingen kontroll över, om man verkligen ser på situationerna i ett djupare och bredare perspektiv (och är medveten om våra “biases”, tendenser att inte vara objektiva). Detta har senare blivit en av grundstenarna i utvecklingen av säkerhetskultur och rättvis kultur (“just culture”) – se tidigare inlägg här, här, här och här. Det har på många håll funnits en långsam men positiv utveckling mot att försöka förstå fel och att i alla fall sträva efter att undvika straff som skadar säkerheten på länge sikt.
Detta verkar dock inte vara fallet med det senaste lagförslaget om flyg som lagts fram av regeringen i Bangladesh, men som dock ännu inte godkänts av parlamentet. Civil Aviation Operation Act 2017 stipulerar nämligen dödsstraff som en möjlighet för “negligent or reckless operation of post-departure flights”. Det är knappast överraskande att piloter i Bangladesh reagerat med allt från panik till raseri. Med tanke på att “recklessness” i samband med vägolyckor i Bangladesh har ett maxstraff på tre års fängelse så verkar det motiverat.
“Negligence” och “recklessness” är två begrepp, som liksom dess svensk motsvarighet vårdslöshet, varit mycket omdiskuterade och ofta diskrediterade inom forskningen om Human Factors. Men det är desssa begrepp som kan komma att ligga till grunden för framtida rättegångar i Bangladesh där en pilots, ingenjörs eller annan persons liv kan stå på spel. En anonym ingenjör på Biman Bangladesh Airlines kommenterade detta så här: “The new draft law will definitely affect us. Now, we are fearful of even doing our day to day work. Perhaps it would be better if we leave our jobs or find alternative jobs”.
Man kan även fundera på vad som skulle hända om ett annat lands flygplan var inblandat i ett haveri eller en allvarlig incident i Bangladesh. Oavsett detta står detta lagförslag i strid med både lagar och “best practice” på de flesta hålli världen och det är bara att hoppas det inte går igenom i parlamentet. Det utgör dock en påminnelse om hur mycket det finns att göra med förståelsen för Human Factors och flygsäkerhet samt med hur den kan förbättras på många håll runtom i världen.
Länk till artikel:
Pilots panic over death penalty in new aviation draft law
Recent Comments