Home » 2017 (Page 9)

Yearly Archives: 2017

Middle of Market – Det rör på sig hos Boeing…

Här på bloggen har vi tidigare talat om Middie of Market (MoM) flygplan, d.v.s. de flygplan som fyller utrymmet på marknaden mellan A320/B737 och widebody flygplan som A350/B777 (länk). Detta är en marknad som tidigare stod mellan B757/767 och A321, men som helt dominerats av A321LR/A321neo på senare år.

Boeing har tidigare gått ut med trevare om att man ska utveckla ett nytt flygplan för detta marknadssegment (länk), men har hittills varit väldigt vaga med detaljer. Enligt Aviation Week (länk nedan) så rör det nu på sig avseende utvecklingsplaner, för Boeing men även med ett förväntat gensvar från Airbus. I artikeln benämns nu detta MOM flygplan som “New Midsize Airplane” (NMA).

Det handlar om en studie av Aviation Week och Bank of America Merrill Lynch som visar att 78% av tilltänkta och tillfrågade flygplansköparna skulle vara intresserade av att köpa ett medelstort flygplan. Dessutom vill de ha detta nya flygplan så fort som möjligt, helst från 2021, vilket är långt tidigare än det kommer att kunna vara klart. Mest intressant för kunder verkar inte vara storleken på det nya flygplanet utan räckvidden, 90% vill ha ett flygplan för mindre än 250 passagerare som har en räckvidd på upp till 5000 nautiska mil (24% vill ha en räckvidd på över 5000 nautiska mil). (Se karta med räckvidder för några olika flygplanstyper här under.)

Som det ser ut nu verkar Boeings planer för ett nytt flygplan mer attraktiva än Airbus för en “A322” stretch av A321. Men flygplanen ska utvecklas och byggas också, så mycket återstår. Att detta segment fått så mycket uppmärksamhet kan kopplas till den ökade point-to-point trafiken, för vilken ett medelstort flygplan med bra räckvidd är avgörande. Om mer av sådan trafik är framtiden (vilket jag tror) så kommer det att finnas en stor marknad för flygplan i detta marknadssegment. Det kan då bli allt svårare att sälja riktigt stora flygplan eftersom direkttrafik kommer att minska underlaget för större nav/hubbar som behöver större widebody flygplan.

Länk till artikel:
Study Says More Range But Not Much More Capacity Needed For NMA

Möte på ICAO – Dag 5: Klargöranden, avslut och dags att skriva

Det är fredag, veckans möte är avslutat och jag väntar på flygplatsen inför resan hem. Jag inser att veckans inlägg bara har handlat om detta möte med Human Performance Task Force på ICAOs högkvarter och det har nog inte varit lika intressant för alla som ofta läser här på bloggen. Jag kände ändå att detta var ett ovanligt tillfälle att från eget perspektiv skildra hur arbete går till ICAO, speciellt som detta handlar om den nya Human Performance manual som kommer att påverka flygindustrin. Nästa vecka kommer mer “normala” inlägg och därefter blir det ett sommaruppehåll.

Sista dagen så handlade det mycket om att klargöra saker. Först ut var de Human Perfromance Principles som utarbetade under gårdagen. De fick sig en genomgång till, men en hel del diskussion och kritisk kommentarer. De kommer nu att färdigställas och testas vidare mot folk i industrin av två af gruppens medlemmar. Även andra punkter från veckan klargjordes och avslutades eller delades ut som uppgifter.

Nu handlar det om stt skriva och ven som ska skriva vad var den andra omgången av klargörande som gicks igenom. Jag har redan skrivit en del om de områden som jag nu kommer att fortsätta att arbeta med – CRM/TRM, Threat and Error Management, Resilience och Culture.

Jag är ganska säker på att de av er som om ett år kommer att läsa den Human Performance manual som då färdigställts inte kommer att vara allt för impoerande, men denna vecka har gjort tydligt vilken utmaning det är att skriva en kort text som tar hänsyn till alla olika inflytanden av ICAO språk, annat arbete, olika regelverk, politiska och kommersiella intressen, olika syn på ett ämne o.s.v. Jag har en ny respekt för detta och inser att detta förmodligen kommer att bli de texter i mitt liv som jag kommer att ha lagt ner mest tid på för minsta möjliga omfång.

Tack till er som har läst om detta under veckan och jag är mer än tacksam om ni vill komma med funderingar och kommentarer om vad ni tycker en ICAO Human Performance Manual ska innehålla.

Möte på ICAO – Dag 4: Vem är intresserad och Human Performance Principles

Med veckan på väg mot sitt slut avklarades ännu en dag på mötet för ICAOs Human Performance Task Force och sakta men säkert har konturerna för den kommande nya manualen för Human Performance vuxit fram. Mycket arbete återstår, faktiskt det mesta, avseende skrivande men det börjar i alla fall klarna med struktur för manualen, vilket gör det möjligt att dela ut uppdrag att skriva olika delar till gruppens medlemmar.

Tredje och näst sista dagen for mötet inleddes med ett återvändande till kartläggningen av de grupper som är berörda och/eller intresserade av den nya Human Performance manualen. Detta inkluderar inte bara luftfartsmyndigheter, tillverkare, flygbolag och andra i flygindustrin. Det har visat sig att en del andra organisationer är intresserade på grund av flygindustrins historiskt sett ledande roll när det gäller Human Factors. Mest intressant var dock att höra om de organisationer som försökt komma med i gruppen så att de skulle kunna “sälja in” sina egna synsätt, begrepp och modeller i manualen och därmed gynna sina egna affärsintressen.

Dagen fortsatte med huvuduppgiften denna dag, att ta fram ett utkast för “Human Performance Principles”. Detta avser ett mindre antal övergripande uttalanden som sammanfattar breda utgångspunkter för Human Factors / Human Performance. Detta kändes för mig som en ganska svår uppgift men efter en hel del brainstormande fanns det några skissade meningar på en elektronisk whiteboard som såg användbara ut.

Nästa steg var att försöka formulera dessa på bästa sätt, vilket krävde en hel del kritik och försök. Dagen slutade med ett utkast på åtta Human Perfromance Principles som känns långt ifrån färdigt men förmodligen inte kommer att förändras allt för drastiskt. Samtliga i gruppen har nu i uppdrag att kritisk granska det utkast som finns och återvända imorgon för att få dessa “principles” i än en mer slutlig form. Därefter kommer uppdrag att skriva olika delar av manualen att delad ut och sedan är denna veckas möte över.

Möte på ICAO – Dag 3: Struktur och svårigheter

Här kommer en rapport till från denna veckas “reality show” på ICAOs högkvarter i Montreal. Den första dagen hade en hel del drivkraft och energi, men en del grundläggande frågor återkom regelbundet, till exempel om vem de tilltänkta läsarna är, hur manualen ska vara uppbyggd och vad den ska omfatta. Å ena sidan ville alla ha en enkel och lättläst text, samtidigt är det ett formellt dokument som kräver en viss grad av formellt språk. Å ena sidan finns det mycket som alla vill ta med i manualen, å andra sidan vill alla ha en kort manual o.s.v. Vilka områden som hör ihop eller bör hållas isär var också inte helt enkelt. Det blev allt mer klart att alla i gruppen hade eller gjorde olika antaganden om detta, vilket gjorde det svårt att komma vidare.

Trogen min vana av att inte ha ändlöst med tålamod sökte jag klarhet om dessa grundläggande saker och det blev så här:

Omfattning – Fokus på en grundläggande och kort manual, eventuella behov av mer beskrivande texter får tas upp senare i kompletterande texter (sådant vägledande material publiceras av ICAO som “circulars”).
Avsedda läsare – ICAOs personal och andra arbetsgrupper liksom staters myndigheter är primär “kund”, därefter alla med intresse av HF/HP-frågor, därefter så många som möjligt som arbetar inom flygindustrin.
Grundläggande struktur – Första kapitel om Human Factors och Human Performance, definitioner, centrala begrepp, roll Inom industrin o.s.v. Kapitel två tar upp “Human Performance Principles”, de grundläggande och breda “sanningar” som gäller avseende HF/HP. Tredje kapitlet tar upp vilka som är berörda av HF/HP, nytta, cost/benefit o.s.v. Fjärde tar upp applikationsområden för HF/HP som CRM, design, maintenance o.s.v.

Tanken med kapitelindelnigen var att besvara frågorna vad det handlar om, vad är grunderna, varför är detta värdefullt och hur används det. Efter detta utarbetades en mer detaljerad kapitelstruktur, med underkapitel. Imorgon kommer arbete att fortsätta med att försöka formulera de grundläggande “Human Performance Principles” som ska finnas i kapitel två. Jag känner mig tveksam till detta men det är en nödvändighet eftersom en hel del ICAO dokument referera till just dess “principles”, vilket är lustigt eftersom de inte ens existerar.

Jag ska inte ljuga och säga att detta kändes som en väldigt effektiv arbetsdag, men samtidigt blev det klart för mig hur viktigt det är att lägga tid på de diskussioner son avklarades. I gruppen har vi många olika bakgrunder – tillverkare, flygbolag, flygtrafikledning, myndighetsutövning, forskning o.s.v. Om inte definitioner, begrepp och avgränsningar reds ut i denna grupp så är nog risken stor att skrivandet av en manual skulle leda till något son de flesta skulle vara missnöjda med. Om jag och Harry Nelson från Airbus skrev ihop texten skulle den vara jättebra för piloter men förmodligen inte alls reflektera andra grupper. Så det är med blandade känslor jag lämnar denn dag bakom mig – jag skulle vilja ha haft mer gjort, men det är nog viktigt att kunna acceptera att det krävs klarhet för att kunna skriva ihop något som till slut blir bra och användbart.

Möte på ICAO – Dag 2: Start och definitioner

Ett inlägg med ordet “definitioner” i titeln är säkert inte speciellt säljande men det var vad första dagens möte med ICAOs Human Performance Task Force (HPTF) handlade mest om. På fjärde våningen i ICAOs byggnad i downtown Montreal möttes gruppen för första dagen av fyra för detta möte.

Bland deltagarna i gruppen finns Steven Shorrock från Eurocontrol, som är erfaren avseende Human Factors i flygledning, redaktör för Eurocontrols tidskrift om säkerhet “Hindsight” samt nyligen kommit ut med en bok (se nedan). En annan “HF-kändis” är Immanuel Barshi, som är en mycket erfaren forskare på NASA Ames. Därutöver deltog HF ansvarig på Japan Airlines, en representant var från FAA, EASA och UK CAA, två från Airbus (representanten från Boeing kunde inte komma denna gång), en från NATS i UK och några från ICAO. Som helhet är HPTF en grupp med mycket erfarenhet och expertis.

Det närmar sig midnatt här och det är lite sent för att beskriva första dagens diskussioner i detalj. Men det handlade mycket om definitioner. Så tråkigt det kan låta så stod det snart klart hur viktigt det är att det blir rätt led definitioner. Vad son tas upp i en ICAO text måste stämma överens med andra texter inom ICAO, annars kan det snabbt bli stora problem. Dessutom finns det i industrin en hel del aktörer som är beroende av vissa definitioner för sin affärsidé – något jag inte tänkt på tidigare. Beroende på hur TEM, CRM och andra begrepp inom Human Factors definieras som mer eller mindre breda och viktiga så kan det påverka företag som säljer träning och konsulttjänster inom dessa områden. Därför var en annan viktig del av dagen att diskutera vilka andra grupper inom flygindustrin som påverkas av texten i detta dokument. Med detta och en hel del definitioner avklarade så kommer mötet att fortsätta imorgon med andra aspekter av att skriva om HF manualen Doc 9683.

Möte på ICAO – Dag 1: Ankomst till Montreal

Denna vecka kommer inläggen att handla om dagsrapporter från det möte på ICAO i Montreal som jag deltar i denna vecka. Detta möte handlar om den Human Perfromance Task Forxe (HPTF) som ICAO har satt samman för att skriva om och förnya ICAOs dokument om Human Factors och Human Performance, Doc 9683 (länk). Detta dokument är från 1996 och med tanke på att Human Factors fortfarande var under utveckling och att CRM bara hade existerat i ett drygt årtionde så är det mycket som har hänt sedan dess.

Ett tiotal personer har blivit inbjudna att delta i detta arbete, mestadels experter inom Human Factors men även en del med mer praktisk erfarenhet och utöver detta tillkommer några som arbetar på ICAO och är experter på dess dokument och hur de ska skrivas. Arbetet leds av Dr. Michelle Millar som är Tevhnical Specialist Human Performance vid ICAO. Det är värt at notera att Human Factors, det korrekta namnet på det vetenskapliga området, inte används mer än vid enstaka tillfällen i ICAO dokument, utan istället används Human Perfromance – bara detta är mågot som ibland skapar en del förvirring i industrin.

På söndagen flög jag först från min nuvarande hemvist till Boston och sedan till Montreal. Under dagen idag har jag förberett mig för mötet genom att läsa på de dokument som tagits fram för mötet samt de förslag till texter som skrivits av de som är med i gruppen. Jag hann även med att se en del av staden tillsammans med min vän Dr Trang Dao, som bor och arbetar i Montreal. Trang är en erfaren psykiatriker som under de senaste åren allt mer specialiserat sig på piloter och flygindustrin. Sedan Germanwings har hon varit allt mer involverad inom flygindustrin, mer ett flertal presentationer på konferenser samt konsultarbete.

Jag hoppas verkligen att de närmaste dagarna bjuder på en del att berätta samt sådant jag kan ta upp här på bloggen. Annars blir det svårt att hinna skriva inlägg denna vecka. Med på agendan finns diskussioner om definitioner av Human Factors och Human Performance, relationen mellan CRM och Threat and Error Management, hur kultur ska tas upp o.s.v. så ska det nog finnas en del att skriva om i alla fall.

Kanske hade jag (och en del andra) fel ändå … ?

Det verkar vara dags att inse och erkänna att jag kanske hade fel – aldrig trevligt men nyttigt och nödvändigt. Jag har länge varit skeptisk till utvecklingen för flygindustrin under 2017. Jag har även tagit upp det i en del inläg här på bloggen, till exempel här och här. Efter ett par goda år, med 2016 som ett år med unikt goda vinstmarginaler talade IATA positivt även om 2017 men också om 2016 som ett “peak year”. Som också redovisats i inlägg här på bloggen har det också kommit en hel del nyheter om minskade vinster och även förluster för en del flygbolag (länk och länk).

Men enligt en ny rapport från IATA, redovisad på Air Tranport World (länk nedan) så det det fortsatt rätt bra ut för 2017. Enligt IATA växte inrikes- och utrikestrafik globalt med 10.7% jämfört med april 2016, kapacitet med 7.1% och load factor med 2.7% – upp till 82%, rekord för april. Men man ser också minst halva tillväxten som orsakad av fallande biljettpriser och det är en trend som inte kan pågå allt för länge utan att skada vinster för flygbolagen. Oavsett detta är det bara att konstatera att året har inletts positivt för flygindustrin som helhet och därmed för de flesta flygbolagen, om än med en del betydande undantag.

Det förändrar nog inte trenden ändå, med 2016 som ett toppår efter några goda år och med 2017 som en möjlig förlängning av detta. Det vore ett nytt fenomen om det inte kom en nedgång efter en en sådan positiv period. Men det är betydligt trevligare att ha fel avseende att det går bättre än tänkt, än att ha fel om motsatsen. Hör gärna av er med kommentarer om hur ni ser på flygindustrin och dess utveckling avseende konkurrens, vinster och lönsamhet framöver.

Länk till artikel:
IATA: Cheap airfares & better global economy boost demand

Där flygindustrin verkligen växer – i Kina!

I Kina växer flygindustrin i en takt som på få ställen och ett av de flygbolag där som växer mest är China Southern. Tillsammans med China Eastern och Air China utgör China Southern inte bara de tre största flygbolagen i Kina, utan även de tre största i Asien. I en första fas handlade tillväxten för kinesiska flygbolag i första hand om inrikestrafik men även utrikestrafiken växer nu fortsatt snabbt. Air Transport World (atwonline.com) rapporterar om just tillväxten för utrikestrafik för China Southern.

Det handlar om nya destinationer för China Southern från dess bas i Guangzhou, bland annat till Langkawi i Malaysia, Colombo på Sri Lanka och Malé på Maldiverna. Intressant nog är alla dessa typiska turistdestinationer och detta säger då förmodligen något om den kundgrupp som dessa nya rutter vänder sig till; en växande kinesisk medelklass som vill åka på semester till samma destinationer som alla andra i världen säker sig till.

Kundbasen går dock långt utöver en växande medelklass. Guangzhou, historiskt mer känt som Kanton, är en regional huvudstad i södra Kina med en befolkning på över 13 miljoner och är därmed landets tredje störst stad efter Beijing och Shanghai. Men staden är också en del av en av de mest befolkade områdena i världen, befolkningen i det som kallas “the Pearl River Delta Mega City” bedöms vara så hög som 44 miljoner (54 om Hong Kong – området räknas in). En kraftigt ökad invandring från Sydostasien, Mellanöstern och Östeuropa under senare år har lett till att staden kallas “tredje världens huvudstad” och denna befolkningsökning har säker bidragit till ett ökat behov av flygtrafik.

Tillväxten handlar även om utökad frekvens på befintliga destinationer. China Southern har redan 51 avgångar per vecka till sex destinationer i Nordamerika, 57 per vecka till sju destinationer i Oceanien/Australasien, 41 per vecka till sex Europeiska destinationer, 73 till 18 i Sydostasien och 37 till fem i södra Asien. På flera av dessa destinationer, framför allt i Nordamerika kommer det att bli fler avgångar. Denna tillväxt, liksom den för andra större flygbolag i Kina, är förmodligen en del av anledningen till svårigheterna för legendariska Cathay Pacific (länk).

China Southerns tillväxt har lett till att de rekryterat piloter från många andra länder under de senaste åren. Totalt har man över 500 flygplan, ytterligare 200 beställda, och flyger till 193 destinationer. Det är det enda kinesiska flygbolag som har Airbus 380, vilken den har fem stycken av. Intressant nog så har man bara beställt 20 av landets egna COMAC 919 (länk). Det finns mycket mer att säga om China Southern och den kinesiska flygindustrin samt dess spännande utveckling, men det får återkomma i ett senare inlägg.

Lånk till artikel:
China Southern accelerates international expansion pace

United fortsätter att charma sina passagerare: “Jobbigt att flyga i ekonomiklass? Det är ditt fel!”

Med händelsen på United 3411 i färskt minne (länk och länk) skulle man kunna tänka sig att chefer på United försöker göra allt de kan för att reparera skadan och framstå som vänliga och förstående inför sina passagerare. Men baserat på en del uttalanden från en chef nyligen så är det tveksamt om så är fallet. Detta är skildrat på inc.com (länk nedan) och flera andra ställen och handlar om några få uttalanden, men som får uppmärksamhet i ljuset av händelsen på flight 3411. Man kan kanske få tycka att ett företag som har som slogan “Fly the Friendly Skies” skulle ha lite mer att leva upp till?

Det handlar om uttalanden från Scott Kirby, en högre chef på United Airlines, i samband med ett möte med anställda i flygbolaget. Där sade han bland annat följande: “Seat pitch has come down because that’s what customers voted with their wallets that they wanted” och sedan “I know everyone would tell you, ‘I would like more seat pitch.’ But the history in the airline industry is every time airlines put more seat pitch on, customers choose the lowest price.” Han fortsatte senare med att säga: “I say, ‘Pay a little more and you can get seat pitch.’ If it’s worth it to you, you can do it. But if you just want the cheapest fare, this is what it is.” This is what it is.”

Detta verkar kanske inte så kontroversiellt och värre saker har sagts av Ryanairs Michael O’Leary många gånger, men kom ihåg att han tvingades ändra stil efter att allt för mycket negativ verksamhet påverkade flygbolaget. Det som sägs är att det finns ingen anledning att tänka på passagerare annat än som betalande kunder, ju mer de betalar desto mer bryr vi oss om dem och de som inte vill betala mer förtjänar att lida. Men sett i ljuset av uppmärksamheten från United 3411 och den negativa uppmärksamhet den och andra händelser lett till kunde man hoppas att en annan attityd skulle leda flygbolaget framåt och vidare. (Nedan är ett snällt exempel på hur United blivit måltavla för skämt på internet, det finns många fler och värre som jag inte ville lägga upp.)

Tyvärr representerar nog dess uttalanden inte bara Uniteds ledning och företagskultur, utan även den för en hel del amerikanska flygbolag och andra företag i och utanför USA. Det handlar om att vara tuff, hård och i alla lägen om att vinna, där vinna endast handlar om kortsiktig ekonomisk vinst och inga andra värden räknas in som betydelsefulla. Man kan invända att så är det väl för alla företag och att detta är vad att driva ett företag handlar om, men det finns skillnader i hur detta ser ut i praktiken och vad det leder till. I förhållande till detta är det uppmuntrande att bland de mest framgångsrika flygbolagen i USA just nu finns Alaska Airlines (länk), som har ett mer tilltalande sätt att bemöta både passagerare och sina egna anställda.

Länk till artikel:
United Airlines President Says If You’re Uncomfortable In Coach, It’s Your Own Fault

Lithiumbatteribrand på JetBlue – Kan vi prata allvar om “laptop ban” nu då?

Så hände det då – men som tur var inte med allvarliga följder. Det var på tisdag för en vecka sedan som JetBlue Flight 915 på väg från New York till San Francisco landade i Michigan efter att ett litiumbatteri i ett handbagage tagit eld och lett till rökutveckling i kabinen. Denna påminnelse om riskerna med litiumbatterier på flygplan har rapporterats på businessinsider.com (länk nedan) samt många andra som nyhetssajter. Nedan syns väskan och batteriet på bild.

Denna händelse har lett till förnyad diskussion angående den *laptop ban” som införts på flygresor till USA från ett antal länder i Mellanöstern, vilke tidigare tagits upp på bloggen (länk och en länk till). ICAO, IATA, andra branschoragnisationer och många andra inom och utom flygindustrin har ställt sig tveksamma till om avvägnigen mellan hot från terrorism och hot mot flygsäkerhet från litiumbatterier är den rätta i detta fall.

Med tanke på tidigare händelser och inte mins olyckan med UPS 6 så kan det tyckas att ingen påminnelse skulle behövas angående risken med litiumbatterier. För er som inte känner till eller inte minns UPS 6 så var det ett flygplan som försökte återvända på grund av brand )se flygvägen i bilden nedan) efter att ha startat från Dubai. I lasten på fraktversionen av denna B747 fanns litiumbatterier och det var dessa som orsakade branden och det haveri som blev konsekvensen av branden. (Slutlig haverirapport- länk.)

Det är oerhört svårt att väga ett hot om terrorism som det inte finns information mot hotet från litiumbatterier. Det är dock ofrånkomligt att man som intresserad av flygsäkerhetsfrågor funderar på om balansen mellan “safety” och “security” verkligen är väl avvägd i denna fråga. Generellt sett får security ofta mycket uppmärksamhet på grund av att det representerar ett avsiktligt hot mot liv och egendom, men under hela flygets historia har det flygolyckor kostat långt fler liv än hot från terrorism och kriminell verksamhet. Politiskt representerar dock olyckor ingen risk alls, medan ett terroristdåd riskerar att undergräva politisk makt. Det är i alla fall för mig mycket svårt att se att detta inte spelar en roll i de bedömningar som görs just nu. Längre än så går det kanske inte att komma utan mer information och därutöver är det risk att det blir spekulationer och känslor som tar över. Men personligen är jag orolig för att fler händelser som den med JetBlue ska inträffa, men då med litiumbatterier i fraktutrymmen och risk för att det inte slutar lika väl.

Länk till artikel:
A fire onboard a JetBlue flight exposes why Trump’s laptop ban could be so dangerous