Jag har ofta skrivit att jag ser fram emot mer aktivitet och interaktivitet på denna blogg och portal, till exempel i form av kommentarer och gästinlägg. Dagens inlägg är helt enkelt en kommentar på inlägget om steget från styrman till kapten för några dagar sedan (länk till inlägg) och det kommer från Jan Sjöström, tidigare kollega på TFHS som numera flyger för Norwegian. Tack Janne för den väl genomtänkta och skrivna texten! Jag hoppas att du återkommer och att fler kommer att bidra med att skriva här.

Dagens ämne är spännande och som du skriver så finns uppenbarligen inte mycket dokumenterat i ämnet. Artikeln är givande och det vore intressant att fördjupa sig ytterligare.

Man ska hålla i minnet att kapten är någon som bolaget behöver och titulerar precis som en styrman. Certifikatet som krävs, men som i sig inte är tjänsten kapten, är ATPL. Enligt FCL är detta det enda certifikat som du själv planerar, administrerar och gör en uppflygning för. Alltså inget behov av att gå via en flygskola eller flygbolag för att erhålla detta.

Med detta sagt så är steget från styrman till kapten absolut ett av de större steg – bortsett från sin första EK (ensamflygning) – som görs under ens flygkarriär. I och med att det är flygbolagets behov av en resurs och till det kopplat en titel så blir det ett gyllene tillfälle att smida och drilla sin kapten så att hen passar precis i den profil som bolaget önskar. I bolagens utbildningssyllabus till kapten läggs ofta stor vikt på systemförståelse och flygförmåga. Hydraulikens funktioner, elsystemens påverkan, rökens inverkan och inte minst att kunna flyga sin manuella ILS utan hjälp av autopilot eller flight director. Allt ska uppfylla uppflygningsprotokollets obligatoriska punkter.

På toppen av detta och kanske det som verkligen blir viktigt och utmärkande för en duktig kapten är beslutsfattandet i alla små som stora avgöranden! Den process som krävs för att göra ett så bra beslut som möjligt kan erhållas genom en grundläggande selektering och till det utbildning. Fortsatt genom yrkeskarriären bygger man sedan sin erfarenhet efter alla de situationer som uppstår under resans gång. En av alla dessa erfarenheter är absolut att om behovet finns ta steget utanför procedurer och istället se till helheten. Säkerhet, enkelhet och komfort kan vara nyckelord för en kapten. Inte alltid så lätt att fokusera på och i synnerhet inte som ny kapten. Fasta procedurer vägda mot mjuka värderingar är alltid en svår balans att besluta om. Att våga gå utanför sin komfortzon och tänka nytt, lära nytt och bygga ytterligare erfarenhet är viktigt.

En lagom mix av SKILL – KNOWLEDGE – ATTITUDE ger den nödvändiga PERFORMANCE som vi alla behöver i det vardagliga flygandet. Om någon av kompetenserna ”haltar” så blir det inte bättre än svagaste länken. Detta oavsett om man har tjänsten som kapten eller är en del av övriga besättningen.

Steget från styrman till kapten är ett av de största och viktigaste i en pilots karriär. Det är också omgärdat av erfarenheter från många piloter som tagit dessa steg, varav en hel del är rimliga och relevanta medan andra nog representerar mer personliga upplevelser och lärdomar som inte kan generaliseras.

Det finns förvånansvärt lite forskning kring detta steg, åtminstone som jag har stött på. Men bland den som finns anser jag att det arbete som Ute Fischer och Judith Orasanu gjorde för NASA är både intressant och praktiskt användbart. I deras försök lät de besättningsmedlemmar läsa igenom och ta ställning till olika scenarier, fatta beslut om dem och förklara hur de tänkte kring scenarierna.

Det mest intressanta i resultaten var skillnaden mellan kaptener ock styrmän. Kaptener prioriterade risk och tid som främsta aspekter av scenarierna som grund för deras beslut. För styrmän var det tid och “operationell komplexitet”, vilket kan översättas med om huruvida det finns en procedur tillgänglig för situationen.

Denna skillnad undersöktes vidare genom att jämföra erfarna styrmän med mindre erfarna, men skillnaden var inte mellan dessa utan knuten till kaptens- och styrmansrollen. Detta är väldigt kortfattat och summariskt, men en slutsats är att en av de viktigaste förändringarna när steget tas från styrman till kapten är att fokusera på helheten i form av risk i en situation och med utgångspunkt från detta försöka hitta en lösning, snarare än att allt för snabbt “mönsteranpassa” tankarna på om det finns en procedur som kan lösa problemet.

Detta är något som kan diskuteras och tas upp i träningen för blivande kaptener för att underlätta skiftet från ett mer strikt fokus på procedurer till ett där säker och effektiv problemlösning står i centrum, med stöd av procedurer.

Länk till rapport:
Do You See What I See? Effects of Crew Position on Interpretation of Flight Problems