Att bygga flygplan handlar om långt mer än att leverera en produkt. Stora flygplan representerar toppen av den industriella näringskedjan avseende industriell utveckling, produktvärde, nationell prestige o.s.v. Det är inte konstigt att en så åtråvärd produkt och verksamhet också leder till konflikter. (Vilket har skildrats flera gånger tidigare på bloggen, t.ex. här, här, här och här.)

Den mest kända och uppenbara konflikten är naturligtvis mellan Airbus och Boeing, vilken har utspelat sig över många år med ömsesidiga anklagelser om otillåtet stöd i direkt (för utvecklingskostnader, med försäljning o.s.v.) eller indirekt form (skattelättnader, generösa avskrivningar obeskattade vinster etc.). Konflikten har tagits upp i World Trade Organisation (WTO) och ledde under förra året till först ett beslut i September som gick emot Airbus (länk) och sedan ett som gick emot Boeing i november (länk). Det finns även (minst) en bok om denna konflikt – “Boeing versus Airbus: The Inside Story of the Greatest International Competition in Business”.

Men detta är inte den enda konflikten. I skiktet under de två stora är till exempel Embraer och Bombardier i konflikt på liknande sätt. Generellt kan man säga att flygplansproduktion är ett så stort projekt att det är mest troligt att ingen tillverkare är utan någon form av åtminstone indirekt statsunderstöd, oavsett hur avancerat detta må vara utformat. När alla anklagar alla så har de alltså ofta minst delvis rätt, men det är mycket kastande av sten i glashus som pågår.

Dessa konflikter tas upp i en artikel av Michael Bruno på Aviation Week (länk nedan) och kan vara en uppdatering för den som följer dessa konflikter och en start för den som inte kände till dem sedan tidigare. Med Ryssland och Kina som producenter av flygplan som också vill ta en rejäl marknadsandel (och som definitivt har statsunderstöd) så finns det möjlighet att de ömsesidiga anklagelserna och konflikterna kring detta bara kommer att öka.

Artikeln konstaterar klarsynt att rättsliga processer som den i WTO tar lång tid och sällan leder till ett slut på konflikter av denna typ. Däremot kan de leda till överenskommelser som reglerar konkurrensen. Författaren konstaterar att det är dags att sluta låtsas som att någon är utan statsunderstöd i någon form och istället komma överens om vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Det är ett långt klokare uttalande än de många som gjorts av advokater, företagsledningar och politiker inblandade i dessa konflikter.

Länk till artikel:
Should Aircraft OEMs Settle WTO Disputes?