Home » 2016 (Page 6)
Yearly Archives: 2016
Kabinpersonal och piloter – en besättning eller flera?
Ett ämne som ofta tas upp i CRM träning är relation och samarbete mellan kabinpersonal och piloter. Det är dock ett ämne som det inte finns mycket forskning om. De bästa artiklar som jag känner till om detta är skrivna av forskaren Rebecca Chute och de är både intressanta och lättlästa (till och med underhållande).
Den artikel som tas upp först här på bloggen har fokus på kommunikation och dess rubrik är “A tale of two cultures”. I denna konstateras bland annat att piloter och kabinbesättning oftast är organisationellt separerade i flygbolag trots att de utgör de enda två kategorierna av flygande personal i organisationen. Detta utgör en av grunderna för de två olika kulturer som de båda grupperna representerar. (Det finns naturligtvis flera orsaker till detta, som till exempel hur grupperna ofta ser ut avseende genomsnittliga skillnader i ålder, erfarenhet, orientering mot individualism eller grupp, tekniskt eller socialt intresse o.s.v.)
Bland de intressanta resultaten i artikeln är skillnaden i uppfattning av kommunikation. Piloter svarar att de ofta briefar kabinpersonalen, men kabinpersonalen tycker att det är sällan eller aldrig. Piloter anser att de ofta tar initiativet till att presentera sig för kabinpersonal, men det anser inte kabinpersonalen (och vice versa anser kabinpersonal att de ofta tar initiativet att presentera sig men det anser inte piloter). När det gäller briefing före flygning anser båda grupper att “setting the tone” är viktigast, men piloter anser att väder och flygtid kommer därefter medan för kabinpersonalen är det säkerhetsinformation och nödprocedurer. På frågan om de skulle kontakta piloterna i samband med turbulens då meddelandet om säkerhetsbälte inte slagits på svarar 20% att de alltid skulle kontakta piloterna, medan 10% säger att de aldrig skulle göra det. I slutet av artikeln presenteras rekommendationer för vad flygbolag kan göra för att få till bättre samarbete och kommunikation mellan kabinpersonal och piloter. Bland dessa finns gemensam träning, ökat fokus på briefingar samt att ge respektive grupp möjlighet att lära sig om och observera den andras arbete.
Länk till artikeln finns här: Cockpit/Cabin Communication: I. A Tale of Two Cultures
Jag hoppas komma tillbaka till Rebecca Chutes forskning i ett senare inlägg och då med fokus på den uppföljande artikeln till den som tagits upp här, med den intressanta titeln “Shall we tell the pilots?”
Unikt låga priser på flygbiljetter – men hur länge?
I en artikel i New York Times tas de just nu unikt låga priserna på flygbiljetter upp från ett amerikanskt perspektiv. Främst handlar det om resor till Karibien och Europa över jul och nyår och den starka dollarn hjälper naturligtvis till med att göra sådana resor intressanta just nu. Men underliggande är konkurrenssituationen, inklusive att även Norwegian nu flyger från USA till Karibien.
Låga priser är alltid välkommet från ett konsumentperspektiv men det är rimligt att undra hur länge det kan vara hållbart för en del av flygbolagen. Air Transport World rapporterade nyligen att American Airlines efter tidigare rekordvinster nu såg sin vinst för Q3 gå ner med över 50%. Visserligen rapporterar en del andra flygbolag ökad trafik och vinster, men den sammanlagda bilden förefaller mer blandad än tidigare, då fallande oljepriser bidragit till ovanligt stora vinster för ett stort antal flygbolag.
I juni meddelade The Guardian att 2016 enligt IATA var på väg att bli ett år med historiskt höga vinster i flygindustrin. Men IATA påpekade också att detta bara innebar att flyg var på väg att bli en “normal” industri, det vill säga en där det är mer normalt med vinster än med förluster. Frågan är dock hur det har gått sedan dess med världsekonomin, passagerartillväxt och vinster i flygbolagen. Detta verkar vara mer osäkert och det gör det svårt att förutse hur det kommer att gå framöver.
Med minskande bränslepriser kom ökade vinster och fler nya linjer för många bolag. Frågan är nu om den ökande konkurrensen kommer att driva ner priserna så mycket att vinstmarginalerna minskar drastiskt eller försvinner. I kombination med en osäker världskonjunktur ser det ut som att det finns en risk för att de goda tider som präglat flygindustrin under en kort tid snart kan vara tillbaka till de svåra som rådde under många år innan dess.
Länkar till artiklar:
NY Times: Europe and the Caribbean: In Reach at Last
The Guardian: Airline industry profits expected to increase by 12% in 2016
Air Transport World: American 3Q net profit down 56.5%
Global Humanitarian Aviation Conference – Flyg för en god sak
Igår pratade jag om beslutsfattande i samband med en presentation på Global Humanitarian Aviation Conference i Madrid. Detta är en årlig konferens arrangerad av FNs World Food Program (WFP) och under två dagar samlades talare och deltagare från myndigheter, biståndsorganisationer, operatörer och andra organisationer för informationsutbyte avseende flyg i samband med katastrofer, svält och andra krissituationer.
WFP har inga flygplan utan kontrakterar olika operatörer som sedan genomför flygningar åt WFP. Eftersom pris är lätt att mäta men säkerhet väldigt svårt att mäta ledde detta förr till riskfyllda flygningar och dessvärre också till allt för många olyckor. En sådan olycka inträffade 1999 när den italienska operatören Si Fly skulle flyga till Pristina i Kosovo med en ATR 42-300. Flygplanet havererade på ett berg i dåliga väderförhållanden i en olycka som klassificerades som CFIT (Controlled Flight Into Terrain).
Denna och andra olyckor ledde till ett initiativ för att förbättra flygsäkerheten för WFPs operationella verksamhet. Flygsäkerhetsorganisationen stärktes och mer krav började ställas på operatörerna avseende dokumentation, träning, auditering, CRM o.s.v. Senare ställdes även krav på implementering av Safety Management Systems (SMS). Men det var inte bara krav, utan WFP omformade relationen med sina operatörer till ett partnerskap oxh arrangerade utbildning, konferenser och möten för att sprida kunskap och stödja operatörerna i deras arbete med att förbättra deras flygsäkerhet. Jag var för TFHS del själv i Nairobi tre gånger 2008 för att genomföra instruktörsutbildning avseende CRM för WFPs operatörer.
Resultaten av WFPs flygsäkerhetsarhete har varit fantastiska. Trots att detta handlar om flygning i områden i världen med extrema flygsäkerhetsrisker har antalet olyckor minskat drastiskt. Detta i miljöer där riskerna inkluderar krigsområden, “landningsbanor” som utgörs av en bit gräs i en djungel eller en hård leryta, inga landningshjälpmedel, vilda djur på banan o.s.v. Det arbete som har genomförts av WFP har inte bara haft en positiv effekt på dess egen flygverksamhet, utan det har även haft en sidoeffekt i att höja flygsäkerheten generellt i många länder genom att höja kunskapsnivån och nivån för standard på flygsäkerhet generellt i desssa länder. Detta har visat hur en kombination av krav och stöd avseende flygsäkerhet kan ha stora positiva effekter även i de mest riskfyllda miljöerna för flyg i världen.
Jag har själv deltagit som talare i samtliga av dessa konferenser sedan de startade 2009 (med 2012 som enda undantag). Det är skrämmande att få veta mer om de fruktansvärda humanitära situationer som WFP försöker hantera och intressant få kunskap om de otroligt svåra villkoren för flygning i dessa miljöer samt givande att försöka bidra med något litet till att förbättra flygsäkerheten för denna verksamhet.
Hemsida för konferensen: Global Humanitarian Aviation Conference
Hemsida för UN WFP Aviation: WFP Aviation
Kommunikation och språk i luften
I en artikel av Dominique Estival, som är forskare i lingvistik vid Western Sydney University, tas flygkommunikation upp från ett praktiskt- och forskningsperspektiv. Att författaren även är pilot och flyglärare gör artikeln än mer intressant. Hon har även skrivit en bok om kommunikation i flygsammanhang (“Aviation English”) tillsammans med några andra forskare.
Den viktigaste slutsatsen från forskningen verkar komma från försök i en simulator med piloter som hade olika erfarenhet som piloter och olika bakgrund avseende språk. När de sattes i situationer där man kan fövänta sig missar i kommunikation så var missarna som väntat kopplade till hög mental arbetsbelastning, stort informationsflöde och snabb kommunikation från flygledare.
Oavsett språklig bakgrund så skedde fler missar med piloter som hade mindre erfarenhet som piloter, vilket var väntat. Men det verkligt intressanta var att det var nivån på deras träning, inte antal flygtimmar, som kunde kopplas till antalet missar. Detta tycks visa på att det möjligtvis är mängden och kvaliteten på träningen som påverkar piloters kommunikation mer än flygerfarenhet. Den nivå på kommunikation som sätts i träning förefaller avgörande för piloters kommunikation, därefter bibehålls den nivån snarare än utvecklas med erfarenhet. Detta ger god anledning till att fokusera på korrekt kommunikation i träning, liksom att i träningen ta med scenarion med högt kommunikationstempo, distraktioner samt hög mental arbetsbelastning.
Länk till artikel:
Clear skies ahead: how improving the language of aviation could save lives
Kinas fokus och mål för sin flygindustri
Den statligt kontrollerade ryska nyhetstjänsten Sputniknews har rapporterat om Kinas ambitioner och planer avseende sin flygindustri. Detta är i sig inte nytt med en påminnelse om den växande flygindustrin där och hur landet ser på flygindustrin för sin utveckling.
Redan idag har Airbus en anläggning för att sätta ihop flygplan i Tianjin och Boeing har för sin del komponenter tillverkade i Kina. Dessutom utvecklar och bygger Kina sina egna flygplan, varav Comac C919 förmodligen är det mest kända projektet eftersom det inriktar sig på att bryta in på den marknad som domineras av Boeing 737 och Airbus 320.
Både ambitioner och tillväxt för Kinas flygindustri representeras av svindlande siffror och vi kommer att återkomma till detta i senare inlägg här på bloggen. Men om någon tvivlar på hur övergripande och genomgripande Kinas ambitioner med flyg är så kan det vara värt att notera att enligt China Aviation Daily kommer snart Kinas första “aviation theme park” att invigas, vilken kommer att omfatta en kort landningsbana, hangarer, pilotutbildning, museum och klubbhus samt tillverkning av sportflygplan. Allt för att öka kunskapen om flyg hos allmänheten, liksom intresset för flygindustrin.
Länk till artiklar:
China Goes All Out to Become ‘Global Aviation Power’
China’s First Airpark Set to Take Off Soon
Nyckeln till flygindustrins framtid?
Att pilotyrket är och under en lång tid har förblivit ett mansdominerat yrke har varit ett problem för flygindustrin, speciellt i en värld där så många yrken blivit mer balanserade avseende andelen män och kvinnor. När det nu är ett stort behov av piloter blir detta problem än mer akut eftersom det begränsar antalet möjliga nya piloter betydligt om inte unga kvinnor ser pilotyrket som ett alternativ för sin yrkesframtid.
I ett intressant, kort och lättläst inlägg i tidskriften Arabian Aerospace beskriver Ghada Mohamed Al Rousi, styrman på Air Arabia, sin egen MPL-utbildning, sitt arbete som pilot och uppmanar unga kvinnor att satsa på pilotyrket. Det är en kort och kärnfull text som förhoppningsvis kan nå fram till många blivande kollegor till Ghada.
Länk till artikel:
Why women now hold the key to the aviation sector
Överenskommelse inom flygindustrin avseende CO2 utsläpp
Nyligen förhandlades det vid ICAO fram en överenskommelse avseende CO2 utsläpp för flygindustrin. Efter en lång tid med tappra försök finns det nu en överenskommelse, som dock samtidigt hyllats och kritiserats som otillräcklig.
Istället för att använda sig av ett tak för utsläpp eller avgifter bygger avtalet på att flygindustrin ska finansiera offset-aktiviteter för att kompensera för sina utsläpp. Globala utsläppsnivåer år 2020 kommer att användas som riktmärke och kostnaden beräknas komma att kunna uppgå till omkring 2% av flygindustrins omsättning.
Om detta avtal var det första steget mot en mer miljövänlig flygindustri, som förespråkare påstår, eller en helt otillräcklig symbolhandling, som dess kritiker påstår, återstår att se.
Mer att läsa finns här:
BBC – Aviation industry agrees deal to cut CO2 emissions
The Guardian – First deal to curb aviation emissions agreed in landmark UN accord
Planer för denna blogg och portal – Vill du delta?
Att skriva om flygindustrin på svenska, icke-kommersiellt och utan journalistisk expertis, innebär att denna sajt förmodligen alltid kommer att vända sig till en begränsad grupp likasinnade som är intresserade av Human Factors, flygsäkerhet, flygträning och utbildning samt flygindustrin som helhet. Jag är tacksam för att det redan är så pass många som läser inläggen här och hoppas kunna fortsätta skriva saker som är värda denna uppmärksamhet.
Förhoppningen är ändå att sajten med tiden kan bli en plattform för information, informationsutbyte, kommunikation och lärande om de ämnen som tas upp här. För detta vill jag gärna ha med andra som skriver och bidrar – med eller utan anknytning till TFHS, arbetande i flygindustrin eller bara intresserade – alla är välkomna att höra av sig. Tillsammans med andra intresserade kan detta förhoppningsvis bli en viktig källa för nyheter och information på svenska om de ämnen inom flyg som vi tar upp.
Om du är intresserad av att skriva här, en gång eller regelbundet, mejla mig via: nicklas.dahlstrom@tfhs.lu.se
Resultat från EASAs arbetsgrupp avseende drönarkollisioner
EASA har under en tid haft en arbetsgrupp igång avseende risken för kollisioner mellan flygplan och drönare. Gruppen har bestått av representanter från EASA, flygindustrin samt andra experter.
De rekommendationer som gruppen har kommit fram till kan sammanfattas så här: utveckla en analytisk modell för drönare så att vad som kan händer vid en kollision kan analyseras i simuleringar, riskbedömningar avseende kollisioner – speciellt avseende batterier, mer forskning avseende kollisioner (åsyftande modeller och simuleringar enligt tidigare).
En översikt av resultaten av arbetet samt slutrapporten finns tillgänglig här: “Drone Collision” Task Force
Det är lätt att förstå att detta redan är en viktig fråga som bara kommer att bli allt viktigare de närmaste åren.
Reseberättelse – Flygindustrin i Kazakstan (del 2 av 2)
För bakgrund till detta inlägg vänligen se del 1, vilken tog upp flygindustrin i Kazakstan generellt. I denna del kommer det nationella flygbolaget Air Astana att tas upp.
Värd för den flygsäkerhetskonferens som jag var talare på var Air Astana, vilket är det främsta nationella flygbolaget i Kazakstan. Det är också det enda flygbolaget i landet som inte är på EUs svarta lista avseende flygsäkerhet och därmed får flyga till destinationer inom EU. Air Astana startades 2001 i samarbete med BAE Systems, vilket har visat sig vara en bra investering för båda parter. Man började flyga 2002 och redan under sitt första hela år av verksamhet gick bolaget med vinst.
Air Astana har 64 destinationer från de dubbla hubbarna Astana och Almaty. Det geografiska läget ger en del fördelar, till exempel erbjuder det den förmodligen bästa vägen från Europeiska hubbar till den regionala huvudstaden Urumqi i provinsen Xinjiang i Kina. Flygplansflottan består av Boeing 767 för längre flygningar, Boeing 757 och Airbus 321 för medellånga sträckor samt Airbus 320 och 319 och Embraer 190 för andra rutter. Flygplansflottan är ung, med en genomsnittsålder på sex år. Utöver de totalt 30 flygplanen i flottan finns beställningar på ytterligare 14, inklusive Boeing 787 och Airbus 321 neo. Avsikten är att 2020 ha 43 flygplan och att använda Boeing 787 för flygningar till USA.
Bolaget har en kostnadsstruktur som ett lågprisbolag och är enligt dess representanter kostnadsmässigt konkurrenskraftigt i förhållande till andra Europeisk lågkostnadsbolag. Detta beror naturligtvis delvis på det lägre löneläget i Kazakstan, men också på att bolaget har hanterats på ett bra sätt och varit framgångsrikt en längre tid. Men har gått med vinst kontinuerligt och har under vissa år varit ett av de 20 mest vinstgivande flygbolagen i världen (2010, 2011 och 2012). Att man dessutom har fyra stjärnor från Skytrax för sin service och att man flera gånger utnämnts till bästa flygbolag i Centralasien stärker bilden av ett välskött bolag.
Air Astana har 4000 anställda, varav 320 är piloter och omkring 1000 kabinpersonal. En tredjedel av piloterna som arbetar för flygbolaget är från andra länder än Kazakstan. Jag pratade med en grekisk kapten som arbetat för Air Astana fem år och han trivdes både med bolaget och med att bo i Almaty till den grad att han inte var intresserad av att söka sig till andra flygbolag. Även en holländsk träningskapten, sydafrikansk operationell chef och brittisk högre chef föreföll trivas bra med att arbeta för Air Astana.
De kazaker som arbetar för Air Astana är stolta och glada för att arbeta för bolaget och i ett land med låga löner uppskattas speciellt möjligheten att resa med det egna bolaget som en stor förmån. Att ett arbete som pilot med hög status och lön är attraktivt för invånarna var inte överraskande, men att arbeta för Air Astana verkade vara speciellt lockande för unga kvinnor. Jag talade med några som arbetade med säkerhet och intern kvalitetskontroll, en som tränade kabinpersonal och en del andra. De var mycket glada för möjligheten att kunna resa på ett sätt som tidigare generationer av kvinnor i Kazakstan endast kunnat drömma om.
Som helhet gav Air Astana ett gott intryck, både på mig som passagerare och i mina kontakter och samtal med de som arbetar för bolaget. Resan med dem var bra, med god service i luften och väl fungerande på marken. Personalen och hela organisationen föreföll väl organiserad och med fokus på att bli bättre och bättre, vilket också var motivet för konferensen – att ta in experter utifrån och lära så mycket som möjligt av dem. Air Astana är ett flygbolag som jag kommer att följa framöver och kanske återkommer till här i bloggen.
Recent Comments