Home » Flygsäkerhet » Kabinpersonal och piloter – en besättning eller flera?

Kabinpersonal och piloter – en besättning eller flera?

image

Ett ämne som ofta tas upp i CRM träning är relation och samarbete mellan kabinpersonal och piloter. Det är dock ett ämne som det inte finns mycket forskning om. De bästa artiklar som jag känner till om detta är skrivna av forskaren Rebecca Chute och de är både intressanta och lättlästa (till och med underhållande).

Den artikel som tas upp först här på bloggen har fokus på kommunikation och dess rubrik är ”A tale of two cultures”. I denna konstateras bland annat att piloter och kabinbesättning oftast är organisationellt separerade i flygbolag trots att de utgör de enda två kategorierna av flygande personal i organisationen. Detta utgör en av grunderna för de två olika kulturer som de båda grupperna representerar. (Det finns naturligtvis flera orsaker till detta, som till exempel hur grupperna ofta ser ut avseende genomsnittliga skillnader i ålder, erfarenhet, orientering mot individualism eller grupp, tekniskt eller socialt intresse o.s.v.)

Bland de intressanta resultaten i artikeln är skillnaden i uppfattning av kommunikation. Piloter svarar att de ofta briefar kabinpersonalen, men kabinpersonalen tycker att det är sällan eller aldrig. Piloter anser att de ofta tar initiativet till att presentera sig för kabinpersonal, men det anser inte kabinpersonalen (och vice versa anser kabinpersonal att de ofta tar initiativet att presentera sig men det anser inte piloter). När det gäller briefing före flygning anser båda grupper att ”setting the tone” är viktigast, men piloter anser att väder och flygtid kommer därefter medan för kabinpersonalen är det säkerhetsinformation och nödprocedurer. På frågan om de skulle kontakta piloterna i samband med turbulens då meddelandet om säkerhetsbälte inte slagits på svarar 20% att de alltid skulle kontakta piloterna, medan 10% säger att de aldrig skulle göra det. I slutet av artikeln presenteras rekommendationer för vad flygbolag kan göra för att få till bättre samarbete och kommunikation mellan kabinpersonal och piloter. Bland dessa finns gemensam träning, ökat fokus på briefingar samt att ge respektive grupp möjlighet att lära sig om och observera den andras arbete.

Länk till artikeln finns här: Cockpit/Cabin Communication: I. A Tale of Two Cultures

Jag hoppas komma tillbaka till Rebecca Chutes forskning i ett senare inlägg och då med fokus på den uppföljande artikeln till den som tagits upp här, med den intressanta titeln ”Shall we tell the pilots?”


10 kommentarer

  1. Intressant Nicklas. För 20 år sedan följde jag med en del på SAS långflygningar som ID-passagerare. Som flygledare med mil-bakgrund fann jag att jag ganska ofta kände piloterna och anledningen att jag var med var att min flickvän arbetade i kabinen. Det var tydligt att det fanns stora skillnader mellan de två yrkesgrupperna. Samtidigt upplevde jag att de samarbetade bra och hade förståelse för varandra. Man åt nästan alltid middag tillsammans på kvällarna.

    Minns att jag en gång satt i cockpit då vi kom in i turbulens med en B767. Kapten sa till en yngre styrman att gå längst bak i flygplanet en stund. I åtminstone den flygplanstypen var det stor skillnad mellan hur turbulens upplevdes i cockpit mot hur det upplevdes i köket längst bak. Kaptenen tyckte det var viktigt att den yngre piloten hade den kunskapen och förståelsen för den övriga personalens arbetssituation.

    • Tack, Anders! För det först uppskattar jag verkligen kommentaren eftersom jag hoppas på mer kommentarer och aktivitet här. Sedan är det också ett väldigt intressant och relevant inlägg. Jag tror dock att den situation du upplevde kan ha ändrats en del på senare år. Det är möjligt att gemenskapen finns kvar i SAS, men i många andra bolag undrar jag om inte piloter och kabinpersonal drivit iväg ifrån varandra, kanske på grund av ökade åldersskillnader, större krav på produktivitet, låst cockpitdörr o.s.v. Det skulle vara väldigt intressant om aktiva piloter och kabinpersonal kunde kommentera detta.

      • Jo, SAS liksom hela flygbranschen har så klart förändrats på 20 år. Dock arbetade jag fram till för ca 5 år sedan med en ”kundgrupp” som fanns till för att hålla igång ett samarbete mellan piloter och flygledare. I den rollen besökte jag SAS crewbase ett antal gånger och fanns där då besättningar samlades inför flygningar. Och jag tyckte även där att även om det ofta var påtaglig skillnad mellan piloter och kabinpersonal som yrkesgrupper så tyckte jag ändå man var ett team med mycket gemensamt.

        Jag har sett mindre av andra flygbolag men av det lilla jag upplevde av t.ex. Air Namibia så kändes avståndet mellan piloter och kabinpersonal större där. Kanske påverkat av att piloterna ofta var vita och kabinpersonal svarta..?

        • Det är nog rimligt att tro att på etablerade flygbolag, med mer historia och tradition samt kanske mer ”corporate memory” finns det en större gemenskap mellan piloter och kabinpersonal. Så detta gäller nog inte bara på SAS, utan även på andra ”legacy” bolag. Men på nyare bolag är det ofta större skillnader i ålder, erfarenhet och även bakgrund och kultur, inte minst som både piloter och kabinpersonalen kan vara från många olika länder. Det är fortfarande grupper som har ett gemensamt ansvar för säkerhet och genomförande av flygning men bortom det är nog gemenskapen inte lika stor som den du har fått uppleva.

  2. Eftersom jag är historiskt intresserad så kanske jag får framföra en hypotes att Janne Carlzons ande spelar in (SAS VD 1981-1993). Han införde ju en tid en ”kvalitetskultur” som satte kunden i centrum och förde ner beslutsfattande nära kunden. Om man kan få många/alla i ett bolag att känna starkt för något gemensamt (som att göra kunden nöjd) så kanske man också skapar en bra grund för samarbete?

    Å andra sidan tror jag att Carlzon var mycket populär bland kabinpersonal men inte lika populär i pilotkåren?

    • Det kan vara en historisk bakgrund men jag tvivlar nog lite. En lång enklare förklaring är den svenska konsensus- och jämliketskulturen som en grund för detta. Den är grund både för samarbete och för att inte behandla olika grupper olika.

  3. Hej! Är en pensionerad pilot som var aktiv 1974 -2009. Undersökningen gjordes i USA. Hur samarbetet (teamkänslan) cockpit/cabin ser ut beror enligt min mening på kulturen och de sociala koderna i det land som flygbolaget hör hemma i. Undertecknad arbetade som pilot i Schweiz (Swissair och Swissair International). Redan på 70-talet hölls alltid en formell cabin briefing, där vi från cockpit besökte ”vår” kabinbesättning i deras briefinglokal, presenterade oss (handhälsar på alla) och åkte gemensamt i crewtransporten till flygplanet. ALLTID. Så funkade det hela karriären till 2009, när jag gick i pension. Under flygningen hade vi en ”opendoor” policy som betydde att alla C/a alltid var välkomna till cockpit. På nattstoppen gick vi oftast ut tillsammans och åt middag och festade ( vi hade längre stopp förr i tiden)…för mig som kommen från det förment progressiva Sverige var detta en mycket positiv upplevelse jämfört med hur det fungerade i det svenska bolag jag kom från.

    • Hej Anders, kul att du skriver här – det uppskattas mycket, speciellt med all den erfarenhet som du har. Jag tror också att omgivande kultur spelar en stor roll, liksom ”traditioner” i olika flygbolag. Mem jag tror också att det är annorlunda i många nya flygbolag. Om samtliga i besättningen är från olika länder och kanske inte planerar en lång karriär i det bolag de är just nu så förändras en hel del av grunderna i den tidigare dynamiken. Återigen, kul med ditt inlägg. Om du skulle vilja skriva en text för bloggen så borde det välkommet.

  4. Väldigt intressant att läsa!
    Jag jobbar som styrman i Norwegian med bas i Spanien. Jag känner igen en del som beskrivs.
    Det som jag anser är en stark bidragande faktor till ett splittrat kabin/flightdeck är de striktare reglerna för flightdeckdörren. Jag har inte så många år av erfarenhet av olika flightdeckdörr procedurer, men redan efter Germanwings-kraschen infördes striktare regler som märkbart gjorde det svårare för hela besättningen att röra sig mellan de två zonerna. Det blev mer besvärligt att kommunicera med varandra och minskar därmed kontakten man har med varandra. Det blir betydligt mindre small-talk som kan lätta upp stämningen och kommunikationsmiljön.

    Efter ha diskuterat med några äldre kaptener om ämnet så var de flesta överens om att kommunikationen har förbättrats. Förr i tiden var hierarkin väldigt stark. Kapten var steget innan gud i en dels ögon, framför allt bland kaptener. Som ny kabinanställd kunde man inte bara gå in och sätta sig i flightdeck och prata med piloterna. Deras åsikter värderades knappast högt heller.

    Men som det förmodligen ser ut nu i de flesta bolag, är inte heriakin lika stark. Allt fler vågar prata öppet med de andra besättningsmedlemmarna oavsett rang och dela sina synpunkter. Införandet av CRM gjorde säkert en stor del för att förbättra kommunikationen.

    Men jag kan tänka mig att man blir ett sammmansvetsat gäng om man stannar på en semesterort i några dagar, som t.ex. SAS gjorde förr i tiden. Då har man tid att lära känna varandra, bilda vänskap och trubbar ut den hierarkiska miljön.

    • Hej Martin, jag kan inte nog tacka för ett så långt, genomtänkt och intressant inlägg. Stort tack för detta. Cockpitdörren har definitivt påverkat, det är märkligt hur mycket enkla fysiska hinder kan påveraka kontakt och samarbete. Att hierakin minskat och CRMI bidragit positivt är också rimliga synpunkter. Tidspressen idag måste rimligtvis påverka åt ett annat håll, det finns nog helt enkelt inte lika mycket tid vare sig vid turnarounds eller layouters att umgås. Återigen tack, skriv gärna mer och om du vill skriva ett inlägg här på bloggen om ditt arbete eller något annat så hör av dig.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *