Bloggen har följt Alitalias nedgång och fall och jämfört den med en italiensk tragisk opera (länk, länk, länk och länk – i kronologisk ordning). Men det finns andra flygbolag med en olycklig utveckling värd att följa, som i fallet med Air Berlin.

Air Berlin startades faktiskt redan 1978, då som Air Berlin USA, som ett dotterbolag till ett jordbruksföretag i Oregon. Den ursprungliga affärsidén var att flyga tyska turister från Västberlins flygplats Tegel till Medelhavet. Flygbolaget fortlevde men var inte speciellt framgångsrikt förrän Berlinmurens och Östtysklands fall förändrade förutsättningarna för dess verksamhet drastiskt.

Från två flygplan i början av nittiotalet växte flottan till tolv B737 i slutet av samma årtionde. I början av tvåtusentalet började man sälja biljetter på egen hand istället för via reseföretag samt flyga till städer som London, Barcelona och Milano och detta från flera flygplatser i Tyskland, städer som hittills inte haft något lågkostnadsbolag på sina flygplatser. Air Berlin var dock inget “riktigt” lågkostnadsbolag, utan mat och reserverade platser ingick i priset.

Under de följande tio åren fram till 2012 växte Air Berlin och blev Tysklands andra största flygbolag. Flygplan beställdes, andra flygbolag köptes upp och allianser ingicks i ett tempo och en omfattning som gör det omöjligt att göra ens en kort sammanfattning av alla affärer under denna tid. 2011 minskade dock flygbolagets vinst drastiskt, vilket följdes av att Abu Dhabis flygbolag Etihad gick in som storägare med 29% av dess aktier (ja, samma Etihad som varit storägare i Alitalia). Trots många olika initiativ har det sedan dess fortsatt med svåra år och förluster och när Etihad drog sig ur bolaget var det den 15 augusti i år “game over” och dags för konkursansökan, vilken inkluderar en skuld på 1.2 miljarder Euro.

Spekulationerna om vem som ska ta över Air Berlin har varit många och vem det till slut blir återstår att se. Enligt Deutsche Welle (länk nedan) är Lufthansa en intressent, medan Easyjet och tyska Condor ryktas vara de två andra intressenterna. Air Berlin var inte ett lågkostnadsbolag och hade inte kostnadsstruktur eller kostnadsläge som ett heller. Bolaget hamnade med sin affärsmodell mitt emellan ett Lufthansa som har ett starkt stöd på sin hemmamarknad och långt mer ortodoxa och aggresiva lågkostnadsbolag son Ryanair, Easyjet, Wizz Air och på senare år Norwegian. Det är inte säkert att det någonsin fanns en väg framåt i en sådan situation, inte ens med stödet från Etihad, men om det fanns en väg till framgång så lyckades i alla fall inte Air Berlin hitta den.

Länk till artikel:
Berlin carve-up going at ‘full steam’ among three bidders
Deustche Welle har Ett flertal artiklar om Air Berlin som kommer upp med länkar, vilket gör det möjligt att följa hela historien bakåt i tiden.

P.S. Och för er som inte förstod hur rolig bilden överst är, kolla in vårt komiska geni Lill Lindfors och hennes parodi på hur man dör i en opera, med de upprepade orden “Ich sterbe!” som referens till Tyskland och för detta inlägg som referens till Air Berlins öde.