Här på bloggen har kampen mellan olika flygplanstillverkare ofta tagits upp, både avseende deras flygplan samt de storpolitiska och nationalekonomiska aspekter som finns med i denna kamp. Detta är inte alltid trevligt att skildra, då uppenbara nationella egenintressen ofta göms bakom andra och mer stolta formuleringar. Det senaste kapitlet avseende detta utspelar sig nu mellan den amerikanska jätten Boeing och den något mindre men betydande kanadensiska konkurrenten Bombardier. Ett tidigare inlägg på bloggen tog upp denna konflikt (länk) och nu finns en uppföljning i form av kommentarer som jag till stora delar håller med om.

Det handlar alltså om att Boeing anser att Bombardier säljer sina flygplan med förlust efter att ha mottagit stöd både från delstatlig och statlig nivå. Verkligheten är dock att i stort sett alla nya modeller av flygplan säljs till underpris för att få in dem på marknaden. Detta är vad som hände med Boeings försäljning av B787s till Air Canada, vilken innebar en förlust på 305 miljoner dollar. Boeing förlorade enligt artikeln stora summor pengar på de 393 första B787 flygplan som såldes utanför USA – notera 393! Endast på senare tid har B787 produktionen lett till vinst, detta enligt Boeing självt.

World Trade organisation (WTO), via vilken Boeing och Airbus utkämpat sina strider under många år, konstaterade 2011 att Boeing erhållit understöd från olika samhällsnivåer omfattande 3-4 miljarder dollar för varje utvecklingsprogram de har haft. Boeing förnekar detta med i mitt tycke mindre övertygande argument och så har det sett ut under årtionden. Att stöd behövs för att utveckla flygplan är inte överraskande utan är som det alltid har varit i flygindustrin, motsatsen vore mycket mer överraskande. Flygindustrin representerar i de flesta länder även nationella intressen och högteknologisk utveckling samt kräver stora investeringar för att leda till färdiga flygplan, så stöd av olika former är alltid en del av flygplansutveckling.

Reaktionen i flygindustrin på Boeings agerande har varit negativ men få har varit överraskade. Just så här har Boeing (och andra amerikanska företag) agerat tidigare – betona regler när det passar och gå runt dem med olika juridiska finesser när det passar. Det är tveksamt om en sådan strategi i längden bygger förtroende för Boeing som partner. Det är naturligtvis viktigt att skydda sin marknad men om man använder frihandelsargument för att sälja sina produkter runtom i världen så är de nog viktigt att man framstår som trovärdig med dessa argument i alla situationer och inte bara när det passar ens egna syften.

Länk till artikel:
Opinion: Why Boeing’s Charge of Bombardier ‘Dumping’ Doesn’t Add Up