I ett tidigare inlägg togs bristen på forskning kring samarbete mellan piloter och kabinbesättning upp (tidigare inlägg). Fokus för den texten var den forskning om detta som genomförts av Rebecca Chute. Jag nämnde då att en fortsättning skulle komma och här är den, byggd på artikeln “Shall We Tell the Pilots?” Detta är en läsvärd och lättläst artikel och fungerar utmärkt att användas i CRM träning tillsammans med piloter och kabinbesättning.
Artikeln inleds med att ta upp olyckan i Dryden i Kanada, 10 Mars 1989, då 24 personer omkom efter att en Air Ontario F-28 havererat kort efter start. En av de överlevande var Sonia Hartwick, kabinbesättning på flygplanet. Hon hade sett snö lägga sig på vingarna, men baserat på tidigare negativa erfarenheter av att ta upp saker med piloter valde hon att inte säga något till piloterna på denna flygning – något som speciellt togs upp i den omfattande utredning som följde efter olyckan.
Med utgångspunkt från detta tar artikeln upp varför kabinpersonal kan välja att inte ta upp säkerhetsaspekter med piloter, trots att de kan påverka deras eget liv och hälsa. Byggande på den tidigare artikeln så handlar detta om olika yrkeskulturer, sätt att kommunicera o.s.v. En annan anledning som tas upp är ökad automation. På den tiden då det fanns tre personer i cockpit, fungerade flygingenjören som en länk mellan cockpit och kabin. Exempel på när piloter inte trott på kabinbesättning eller ignorerat dem tas upp, liksom exempel på när kabinbesättning inte följt upp en situation.
En källa till osäkerhet som tas upp mer omfattande är “sterile cockpit rule”, d.v.s. att cockpit inte bör kontaktas under säkerhetskritiska delar av en flygning (taxi, start, landning, under 10 000 fot). Här finns det utrymme för tolkning och missförstånd – ska man kontakta cockpit om man ser rök? Om man kan luktar något bränt? Om man hör något ovanligt – en liten smäll eller en stor? Om en passagerare är sjuk eller kanske ställer sig upp och går omkring? Allt detta beror väldigt mycket på situationen i sig – när, var och hur saker utspelar sig. I vissa lägen kan sådan här information vara av avgörande betydelse och i andra sammanhang bara distraherande.
Artikeln avslutas med förslag om hur kommunikation och samarbete mellan cockpit och kabin kan förbättras. Bland förslagen finns, liksom i den tidigare artikel, CRM träning tillsammans för piloter och kabinbesättning, mer fokus på briefing och teambuilding, förbättrad teknisk träning för kabinpersonal (inklusive jumpseat-flygningar) och förtydligande av “sterlie cockpit”-regeln.
Länk till artikel:
Cockpit/Cabin Communication: II. Shall We Tell the Pilots?, Chute och Wiener
Nicklas, I remember discussing one particular scenario during the sterile cockpit policy in one of the CRM sessions. It involved a passenger standing up and collapsing in the corridor after “cabin crew prepare for takeoff” and when the aircraft was already lined up. I remember I was the only one choosing to skipping the chain of command and calling straight to the captain (to the surprise of Pursers and trainers during the session). The pilots present were silently listening until one of them said my choice was the best possible solution for the situation.
The CC training should stress, also, in creating and evaluating decision making in unusual scenarios. I understand it’s a laborious and delicate process giving the cultural and interest diversity in the company, but a necessary one. The more the CC understand flight deck operations, the more information they’ll have to make the most probable and efficient decision in uncommon situations. An active FD jump seat presence (why not randomly assigned tests for A positions in some flights) could help in this direction.
Hi Eduardo, I was leasing the development of that module! That was one of the first steps into “resilience” – and up you certainly responded as we hoped some would. (But we knew many would not.) Since you left we have Combined CRM in the full flight cabin simulator and that is producing the situations that you are looking for – you should come back and visit. I will put you into the Combiend CRM so you can see how it works now!
That would be great, Nicklas! Thank you for invitation! I believe things will be running smoother next year for me and I hope I can visit and see how the Combined CRM works.
(Sorry for the late reply. I lost track of the discussion since I wrote ‘on-the-go’ from my phone.)
Good to hear, Eduardo. Let me know how things goes for you and let us stay in touch about opportunities to cooperate. All the best to you for the holiday season!
Den här diskussionen är väldigt intressant och alla procedurer som finns till höger och vänster med att öppna dörren hjälper sannerligen inte till att förbättra kommunikationen.
Hade en ganska akut passagerare med diversion som följd för ett par år sedan och det var otroligt störigt och hämmande med dörren så vi bestämde oss för att lämna den olåst så CC kunde komma in och ut på enklaste sätt. Det avlastade faktiskt väldigt mycket för båda sidor och jag tror det även förbättrade kommunikationen mellan CC-pilot och i sin tur mellan pilot och dispatch om hur läget var för den sjuka passageraren.
Rätt eller fel är svårt att säga men det var i alla fall precis då det minst dåliga alternativet.
Intressant och praktiskt hanterat – gott att höra att du hR fler intressanta erfarenheter. (Du vet vart det leder…)