Detta inlägg kommer från den Johan Berg som även tidigare kommit med gästinlägg, speciellt läst av många var detta – ”Pilots of the Caribbean” men även detta senare inlägg hade många läsare – CRJ550 – en ”game-changer”?. Bloggen välkomnar Johan tillbaka med ännu ett inlägg och hoppas på fler gästinlägg från nya håll!
För ett par månader sedan började jag flyga CRJ-550. Varje flygning har minst fyra besättningsmedlemmar, två piloter, en flygvärdinna och en klarerare (”dispatcher” som de heter här i USA där jag flyger). Tre av oss är självklart ombord hela tiden, medan den fjärde besättningsmedlemmen sitter på den operativa avdelningen i huvudkontoret. Klareraren är dock aldrig mer än ett ACARS-meddelande bort och alltid redo att hjälpa till när så behövs. Tyvärr har klareraren en ofta underskattad eller till och med förbisedd funktion men det finns ingen tvekan om hur viktiga de är för flygsäkerhet och en effektiv flygverksamhet. Jag måste dock medge att i skrivande stund har jag dock aldrig träffat någon av mitt flygbolags klarerare i verkliga livet.
Klarerare börjar jobba avsevärt tidigare på dagen (d.v.s. på natten) än den flygande delen av besättningen och ser till att färdplaner är på plats, väderunderlag är i ordning och bränsleplanering är som utförd enligt regler och riktlinjer. Allra oftast så håller piloter och klarerare med varandra om en planerad flygning men ibland så är vi oense när vi går igenom våra färdplaner och då diskuterar vi saken och på ett eller annat sätt kommer vi sedan överens.
En stor skillnad mellan EASA och FAA är att i FAA-systemet så har klareraren och befälhavaren ett delat och gemensamt juridiskt ansvar att se till att färdplan, inklusive väderprognoser och prestandaunderlag är i ordning innan flygningen påbörjas. Liksom piloten så är även klareraren examinerad och licensierad av FAA. Det är även obligatoriskt för alla klarerare att åka med på jump-seat en gång per år för att få en inblick i den dagliga verksamheten på “den andra sidan”. Det kan tyckas att det är lite märkligt att det inte är obligatoriskt för oss piloter att sitta med på dispatch en gång per år men för närvarande är detta inte något krav. Dock så förs det diskussioner om att klarerarna bör vara delaktiga i den årliga CRM-träningen tillsammans med piloter och kabinpersonal.
För några veckor sedan så bestämde jag mig för att alltid skicka ett meddelande till min klarerare för dagen. Dels för att öppna en dialog och få denna kollega att känna sig mer delaktig samt att också för att visa min uppskattning. Jag är övertygad om att ett enkelt, “God morgon, hur går det för dig idag?” omedvetet underlättar för en framtida dialog när det verkligen behövs. Inte minst eftersom vi aldrig träffar varandra i verkliga livet. Responsen jag fått sedan jag gjorde detta till en daglig rutin har varit näst intill överväldigande.
För ett par dagar sedan så hade jag min första diversion som befälhavare i amerikansk linjefart då Chicago O’hare gick från VMC till Cat 2 inom loppet av cirka 40 minuter. Våran klarerare var proaktiv, försåg oss med nya bränsleberäkningar och såg till att vi hade alla verktyg på plats för en friktionsfri diversion. Något som väldigt lätt kunde ha blivit oorganiserat, stressigt och överväldigande blev en problemfri dag.
I början på mars så har jag min årliga simulator-träning. Jag kommer då att åka till S:t Louis en dag tidigare med några extra Starbucks presentkort i crew-väskan och skaka hand med våra klarerare.
Tack för trevlig artikel Johan! Jag har faktiskt besökt SAS färdplaneringskontor på Kastrup en gång – mycket intressant! Du lyfter fram detta yrkes betydelse på ett fint sätt och det var väldigt fint att läsa att du uppmärksammar dem även i vardagen.
Tack Anders,
Det är väldigt enkelt och krävs så lite för att få så mycket mera tillbaka när det verkligen gäller. Och jag skriver ju egentligen bara precis som det är. 🙂