Home » Flygindustrin » Simon Ericson: Om Stockholm inte funnits

Simon Ericson: Om Stockholm inte funnits

Besök gärna Simons webbsida flyg24nyheter.com för fler flygnyheter på svenska från flygbranschen över hela världen.

När Birger Jarl anlade Stockholm år 1252 fanns det inga tankar på att lägga huvudstaden strategiskt för flygtrafiken i landet. Sverige hade dessutom andra landsgränser än idag, men ändå lyckades Jarl placera Stockholm i en bra position för det svenska inrikesflyget. Stockholms placering idag i vårt avlånga land är nästintill perfekt med en timmes flygtid till Stockholm och sedan en ytterligare norr eller söder ut så täcker man in hela landet. Men hur hade det sett ut om landets största flygplats och huvudstad legat i Kiruna eller Malmö, och klarar sig inrikesflyget utan Stockholms flygplatser, Arlanda och Bromma?

Om vi antar att Sveriges största flygplats hade varit belägen utanför Malmö, eller för den delen Kiruna, hur hade inrikesflyget sett ut då? Troligtvis hade Malmö haft flyglinjer till stora delar av landet, precis som Arlanda har idag, men för de andra städerna hade det nog sett ganska så annorlunda ut jämfört med hur det är idag med en linje till Arlanda och ibland Bromma.

Det hade varit fler linjer som hade flugits utanför landets största flygplats, och det hade inte funnits någon tydlig transferflygplats. Det hade varit vanligare med linjer som flugits från till exempel Luleå till Göteborg eller från Karlstad till Kalmar. Linjerna hade också troligtvis flugits med minst ett stopp på vägen för att få ihop tillräcklig med passagerare för att kunna driva linjerna. Ett exempel på en sådan linje som finns idag är Luleå-Sundsvall-Göteborg som flygs av Nextjet två gånger per dag. Troligtvis hade flygbolagen haft en betydligt sämre ekonomi på linjerna de skulle flyga och inrikesflyget hade varit betydligt mindre än vad det är idag.
Om Sveriges största flygplats legat i de norra delarna av landet, Kiruna, hade inrikesmarknaden sett likadan ut som med Malmö, men något som troligtvis hade skiljt sig hade varit utrikestrafiken. Med ett perfekt läge för korta flygtider till både Nordamerika och Asien hade Kiruna kunnat bli en storflygplats på interkontinentala flyglinjer. Med feederlinjer från hela Europa skulle en sådan flygplats kunna vara med och slåss om titeln största flygplats i Europa i kategorin störst antal passagerare. Hur roligt hade inte det varit för oss svenskar?

Men nu blev det inte en huvudstad i norr eller söder, och landets största flygplats hamnade på ett lagom avstånd till nästintill alla i landet mellanmjölk. Och kanske är det tur att Arlanda och Stockholm finns där de finns för att flyget i Sverige ska kunna leva och ha en hyfsad ekonomi samt vara attraktiv. Stockholm ligger perfekt sett ur ett flygperspektiv, med en timmes flygtid till Stockholm och sedan en ytterligare norr eller söder ut så kan du befinna dig var som helst i landet.

Inrikesflyget skulle antagligen inte varit så pass utbrett som det är idag om det inte hade varit för att det finns transferflygplatser belägna på bra geografiska positioner. Sedan har de båda transferflygplatserna, Arlanda och Bromma, fortfarande en hel del att jobba på när det gäller just transfer för passagerare. Inrikesflyget hade nog inte klarat sig utan Arlanda och Bromma i den omfattning som finns idag, istället hade inrikesflyget besått av enstaka linjer till landets huvudstad i norr eller söder.

Men trots de små marknaderna för direktflyg mellan städer i Sverige, förutom till Stockholm, finns det idag flera inrikeslinjer som inte passerar Stockholm. SAS flyger från Luleå och Umeå till Göteborg, Nextjet Luleå-Sundsvall-Göteborg, BRA flyger från Gotland till Göteborg och Malmö och AIS Airlines flyger från Borlänge till Göteborg och Malmö. Det märks ett tydligt tema här, linjerna som inte går till Stockholm flyger antingen till eller från Göteborg och Malmö. Det är givetvis inte så konstigt med tanke på att de är de största städerna i landet efter Stockholm. Linjerna ovan flygs, generellt sett, heller inte med samma frekvenser och storlek på flygplan som en inrikeslinje till Stockholm, AIS flyger med små Jetstreams som har plats för 19 passagerare, och SAS flyger Luleå-Göteborg sex gånger i veckan jämfört med bolagets linje Luleå-Stockholm som flygs minst sex gånger per dag.

Om Stockholm och Arlanda samt Bromma inte funnits där de finns idag, då hade inrikesflyget antagligen sett annorlunda ut än idag, kanske med blomstrande inrikeslinjer kors och tvärs över landet, precis som i USA eller Storbritannien. Men det mest troliga hade varit att det fanns få inrikeslinjer och att de som fanns flögs med en knackig ekonomi. Men det kanske ändå hade hamnat en storflygplats i mitten av landet till slut och dagens inrikeslinjenät hade sett precis likadant ut som det gör idag. Knappast några tankar som Birger Jarl hade till frukosten under 1200-talet.


2 kommentarer

  1. Det är kul med ”what-if”-diskussioner. Men du missar kanske att Sverige inte har tre större städer med flygplatser utan fyra. För stora delar av södra Sverige är Kastrup ”min flygplats”. Jag hörde nyligen uppgiften att bara IKEA står för 100 000 avgångar om året från Kastrup!

    Så en annan ”what-if”-diskussion kan vara om hur Sturups och Ängelholms flygplatser kunnat utvecklas om inte Köpenhamn och Kastrup funnits. 🙂

    • Det är både sant och intressant. Det blir ju mycket mer naturligt för mindre länder geografiskt att vara ett ”enflygplatsland” men det är svårt att tänka sig ett till ytan stort land som det.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.