När det gäller flygsäkerhet är det nästan alltid olika aspekter av ”safety” som tas upp här på TFHS-bloggen. Naturligtvis finns det lika mycket att ta upp avseende olika aspekter av ”security”, men det talas sällan lika öppet om detta ämne. Av naturliga skäl finns det mer att hålla hemligt när det gäller åtgärder som tas för att skydda flygverksamhet från avsiktliga hot – security, jämfört med oavsiktliga hot – safety. Medan varje incident och haveri av betydelse avseende safety utreds och publiceras öppet, så kan det samma inte låta sig göras när det gäller security. Det skulle innebära att allt för mycket information om strukturer, system och procedurer som används skulle bli tillgänglig för användning av de som har som avsikt att skada personer och egendom i flygindustrin.
De flesta av oss har som passagerare mest upplevt security som mer eller mindre besvärande omständigheter på våra flygresor. De dramatiska och skrämmande händelser som inträffat med koppling till security, som t.ex. kidnappningar, bomber på flygplan o.s.v., är dessbättre sällsynta och glöms ofta bort. Det finns dock mindre dramatiska exempel som inträffat oftare. Ett exempel på detta inträffade 2018 när en anställd på flygbolaget Horizon Air flög iväg och havererade med ett av dess turboprop flygplan från Seattle-Tacoma International Airport. Det är sajten aviationtoday.com (länk nedan) som skrivit om detta besvärliga ämne och som lett till dessa funderingar kring detta svåra ämne.
Exempel på interna hot som framkommit omfattar en flygplatsanställd som smugglade vapen på ett flygplan, en anställd inom ett flygbolag som fälldes för förberedelse för terrorism, en anställd som försökte spränga en bilbomb på en flygplats samt en del exempel på tekniker som manipulerat flygplan med avsikt att orsaka ett haveri. Lyckligtvis resulterade de flesta av dessa exempel inte i skador på andra eller på egendom. Det är dock tänkvärt att security mestadels fokuserar på passagerare. Efter att en anställd har genomgått en första undersökning avseende säkerhet så kan det vara sällan eller aldrig som liknande bedömningar sker igen.
Dessa så kallade ”insider threats”, d.v.s interna hot, är inte lätta att prata om eftersom det handlar om våra kollegor på vår arbetsplats. Vi vill helst inte se med misstänksamhet på de som vi arbetar med varje dag. Samtidigt har de som arbetar nära flygplan och på flygplatser möjligheter göra stor skada om de skulle ha sådana avsikter. Att identifiera dessa hot, öppet prata om dem samt skapa strukturer för övervakning och rapportering utgör grunden för effektiv hantering. Att inte prata om detta bara för att det är så svårt och obehagligt är inte acceptabelt.
ICAO har tagit upp detta (länk) IATA har skrivit om riktlinjer för hantering av interna hot (länk) och det finns mer att läsa om detta. Samtidigt är det inte lätt för flygbolag, flygplatser och andra inom flygindustrin att hantera detta hot samtidigt med alla andra säkerhetsfrågor – det finns begränsningar avseende resurser liksom avseende hur många frågor som kan få högsta prioritet. Att göra något är dock bättre än att göra inget, så det finns troligtvis möjlighet för många företag och organisationer att förbättra skyddet mot ”interna hot”. Det första steget är att våga ta upp ett samtal om detta.
Länk till artikel:
Is the Aviation Industry Doing Enough to Mitigate Insider Threats Amid the COVID-19 Pandemic?
Security är ett spännande, men som du skriver inte så ofta diskuterat ämne. Det är också ett stort ämne som bl.a. innehåller sådant som diskuteras inom försvarspolitik – att det på många vis pågår ett “tyst krig” med dagliga attacker mot vårt samhälle.
Med ett så stort ämne är det nog klokt att smalna av det lite som du gör genom att prata om interna hot. Jag tycker ändå att det hänt mycket på senare år, åtminstone utifrån min erfarenhet där det utförts såväl mer kontroller av peresonal som det givits utbildning. Jag tror det här hänger ihop med det jag tog upp ovan – hot från andra stater.
Även om detta sällan eller aldrig debatteras i t.ex. vanliga media så tror jag det diskuteras flitigt hos våra ansvariga myndigheter. Åtminstone i Sverige, men kanske inte i alla länder. Kanske något man ska ha i åtanke då vi planerar att åter resa i ett post-COVID-samhälle?