Jag fortsätter här berätta om en ovanlig men mycket intressant bok. Det handlar om ”Safety Science Research – evolution, challenges and new directions”. Boken innehåller 22 kapitel av olika författare men är sammanställd och redigerad av Jean-Christophe Le Coze.
I bokens första kapitel tar Almklov och Antonsen upp standardisering och digitalisering. De inleder med en ökad betydelse av att förstå hur arbete faktiskt går till och skillnaden mellan ”work as imagined” och ”work as done”. Den skillnaden ses ofta som något negativt och författarna hävdar att det en finns en ökande tendens mot ökande standardisering som åtföljs av ökad rapportering och kontroll vilka också baseras på standards. Även möjligheten att mäta utfört arbete ökar och ”what gets measured is what matters”.
En ökad och detaljerad standardisering är attraktiv för den som vill mäta, kontrollera och följa upp. Det underlättar även styrning. En chef behöver inte längre ha full kunskap eller förståelse för verksamheten eftersom det levereras data som hela tiden beskriver hur standards upprätthålls.
Även en procedur beskriven i ett dokument och en uppmaning att följa den får naturligtvis en påverkan på hur arbetet utförs. När detta ersätts av digitala system ökar möjligheten till ytterligare standardisering och kontroll på en alltmer detaljerad nivå. En digitaliserad procedur kan t.ex. omöjliggöra ”genvägar” som att utelämna delar av proceduren. Det är naturligtvis avsikten och det kan ha många fördelar. Ett exempel skulle kunna vara ett system som gör att bilen inte går att starta förrän bilbältet är fäst. Det skulle ju garantera att ingen förare glömmer bilbältet eller väljer att frångå reglerna.
Problemet är att sådana system också tar bort möjligheten till ett situationsanpassat arbetssätt. Jag kommer att tänka på en film jag såg där en kvinna är på väg från sitt hus till sin bil. Då kommer två beväpnade rånare springande. Kvinnan lyckas mycket snabbt ta sig in i bilen, starta den och köra iväg. Man kan tänka sig vad som kunde ha hänt om bilen inte var möjlig att starta förrän bilbältet var fäst.
Jag tror det finns många jobb där man någon gång frågat sig om man ska ”jobba säkert eller efter reglerna”. Det är knappast möjligt att formulera bestämmelser, standards och procedurer som fullständigt beskriver arbetet eller som beskriver alla tänkbara situationer. Idag fungerar det ändå oftast bra genom människors förmåga att anpassa sitt sätt att arbeta. I en alltmer standardiserad och digitaliserad värld kan människor berövas denna möjlighet att anpassa sitt arbete och det är inte säkert att resultatet blir säkrare eller effektivare.
Jag tycker Almklov och Antonsen i sin artikel pekar på något väsentligt. Det är troligt att vi framöver får se en ökad standardisering och digitalisering men en sådan utveckling kanske inte är odelat positiv.
Väldigt intressanta tankar detta med att skapa för mycket begränsningar med regler som verkar bra på pappret. Ser direkta likheter med hur det fungerar på marken på O’hare där jag är baserad. En väldigt stor oskriven regel är att om man inte kommer in på radion av någon anledning och det är uppenbart okej att fortsätta taxa rakt fram så gör man det. Alternativet blir annars en komplett hjärtinfarkt i flödet på marken vilket inte gynnar någon. Säkert gränsfall regelmässigt men en anpassning som är direkt nödvändig på vad som sannolikt är en av de mest ogästvänliga flygplatserna i den engelskspråkiga delen av världen.
Mycket intressant anpassning och kanske pratiskt den enda möjligheten att få det att fungera. Om något händer kan man dock undra hur det ser ut med ansvarsbiten…
Precis så. Detta gäller enbart inbound-traffic dock. Är man på väg ut så taxar man såklart inte förrän man har en klarering och är på det klara med vart man ska, och hur.
Men visst kan det bli ett juridiskt problem den gången det blir bucklor i någons skrov.
Den typen av anpassningar för att få saker gjorda, på ett effektivt och säkert sätt, finns det massor av på diverse arbetsplatser. De kan dock formellt vara regelbrott. I en digitaliserad och standardiserad värld kan de omöjliggöras. Frågan är vad som händer då – till en början gissar jag att det blir ett sätt att upptäcka brister i det som ska vara standard, vilket tvingar fram en ändring av standarden.
En möjlighet blir då att man kommer att fixa så att det fungerar att köra standard. En annan möjlighet är att det inte är möjligt att skapa standards för alla möjligheter. Jag tror att människans förmåga till anpassning är så värdefull att man i många verksamheter inte klarar av att ersätta den med standards.
Så är det ju. Det blir ju vanligare och vanligare med färdiga taxi-routes när de fasta parametrarna är givna. (banan man landar på, gaten/terminalen man ska till). Finns det beskrivet och med bra kartor så är det ju en helt annan femma.