Den ursprungliga “kängururutten” syns i bilden ovan och denna har länge varit av stort kommersiellt intresse. Med sina nya B787-9 tar nu Qantas ett stort steg i att göra denna gamla rutt till ett hopp från Australien till Europa. Detta kan komma att påverka flera andra flygbolag och kanske även tankar på längre rutter i andra delar av världen.
Ovan syns de vanligaste sätten idag att ta sig från Australien till Europa, d.v.s. via hubbar i Asien eller Mellanöstern. Med nya B787-9 avser dock Qantas flyga direkt till London från Perth i nordvästra Australien – en flygning som kommer att ta cirka 18 timmar. Om detta blir framgångsrikt kommer säkert flera destinationer att läggas till och detta kan komma att ha stor effekt på trafikflöden via andra flygbolags hubbar.
I praktiken så kommer ju flygresan dock att fortfarande innebära ett stopp eftersom Australiens befolkning till stor del finns i det sydöstra hörnet av landet. Så frågan är om ett byte av flygplan i Perth kan vara ett bättre alternativ än ett byte i Singapore, Hong Kong eller andra stora hubbar. Oavsett så kommer säkert nya och längre rutter att spela en stor roll framöver.
Länk till artikel:
ANALYSIS: Qantas steps into ultra-long-haul game
Jag tittade nyligen på en lista med världens längsta flygningar. Jag kan nog tycka att en flygning på mer än 16 timmar inte ter sig så lockande men å andra sidan är väl inte ett byte heller något man önskar sig…
Finns det några flygningar där det görs en “mellan-landning” dvs man fortsätter med samma flygplan efter tankning?
Jag håller med om att vissa flygningar, speciellt de över 12-13 timmar hör att passagerare kan börja tänka på ett stopp som mindre negativt eller kanske till och med som något som kan vara önskvärt.
När det gäller mellanlandningar så finns det fortfarande en del sådana rutter. Emirates har en flygning till Rio som går vidare till Argentina. Etihad hade en till Johannesburg son gick vidare till Kapstaden. Men dessa är ovanliga, allt handlar ju om “city pairs” och att binda ihop med med direktflygningar eller att använda hubbar – det är de två dominerande modellerna.
Det jag tänker på är att ett byte upplevs som negativt bl.a. eftersom man ju alltid riskerar att missa anknytningen. Är det en mellanlandning och man sedan fortsätter med samma flygplan finns ju inte det orosmomentet. Då kanske det t.o.m kan vara oåpositivt att få gå av och sträcka på sig en stund?
Sant! Men sedan finns ju medicinska risker, speciellt för äldre, med att spendera lång tid sittande på ett flygplan också. Jag tvekar på hur jag kommer att se på detta om tio-femton år även för egen del.