Alla stora nationer med ambitioner verkar vilja bygga flygplan och de riktigt ambitiösa tar nu sikte på den delen av flygplansmarknaden där det endast finns två tillverkare – den för “widebody” passagerarflygplan.

Det handlar om Ryssland och Kina, båda nationer som har lanserat sitt eget flygplan av mindre storlek tidigare. Ryssland med sin Sukhoi Superjet 100, som försöker konkurrera med Bombardier och Embraer inom nischen för regionala jetflygplan. Trots 179 beställda flygplan och 94 levererade har detta flygplan än så länge få beställningar från länder utanför den ryska intressesfären.

För Kinas del är produkten av intresse deras Comac C919, vilken är tänkt att konkurrera med Boeing 737 och Airbus 320. Det har dock varit en lång och svår resa med detta projekt och trots roll-out förra året har den första flygning som planerats till detta år ännu inte genomförts. Med 517 beställda flygplan (alla beställningar utom två från Kina) har man i alla fall en grund för fortsatt arbete och vidareutveckling.

Men det är nya och djärva planer detta handlar om – ett flygplan för 280 passagerare med en räckvidd på 12 000 km. Det handlar här om att konkurrera med Boeing 787 och Airbus 350. Första flygningen planeras 2022 och omkring 2025-2027 räknar man med att ha flygplanet redo för leverans.

Det är ett spännande initiativ och med Kina som världens mest betydande flygmarknad avseende tillväxt finns det kanske en rimlig grund för sådana stora ambitioner. Men vägen till att förverkliga dessa ambitioner förefaller lång och svår till och med för två så betydande nationer i flygvärlden.

Länk till artikel:
Can Chinese-Russian widebody project soar?

I en artikel i Aviation Week (och på många andra ställen) tas ett nytt forskningsinitiativ av NASA upp – och det handlar om vingar som ska kunna vikas in under flygning.

Boeing har redan planerat att ha vikbara vingar på nästa version av B777, det vill säga B777X, vilken är planerad att levereras från 2019. I detta fall handlar det dock endast om användning på marken och om att få en större vinge att kunna passa för existerande taxibanor och hangarer.

Men NASA avser undersöka vikbara vingar även för användning i luften. Tanken är att vinklade yttre delar av vingen ska öka girstabilitet och kontroll samt därmed kunna leda till minskade kontrollytor och minskat luftmotstånd. Att detta använts förut var nytt för mig, men så var fallet med North American XB-70 Valkyire, ett amerikanskt bombflygplan som endast byggdes som prototyp.

Artikeln fortsätter med detaljer om den avancerade ingenjörskonst som krävs för att denna lösning ska fungera, detaljer som jag inte kommer att gå in på i denna korta sammanfattning. Jag kan dock konstatera att detta är inte något spekulativt som bara är kul att skriva om på en blogg. Aviation Week lade nämligen just upp en länk till en video som visar en prototyp för den vikbara vinge som B777 kommer att ha (se länk nedan).

Länk till artikel:
NASA To Test Drag-Reducing Inflight Wing Folding Oct 26, 2016
Länk till video:
Watch: Boeing 777X Folding Wingtip

För flygbolagen är naturligtvis alla passagerare viktiga, men det har alltid funnits vissa passagerare som är viktigare än andra. För de som känner till flygbranschen är detta inget nytt, men det är intressant att en del gamla sanningar står sig även i tider av lågprisbolag, ökad internationell konkurrens och andra förändringar.

I en artikel i Business Insider står det att läsa om amerikanska stora och traditionella flygbolag som fortfarande har häften av sina inkomster från passagerare som bara flyger en gång om året och att dessa utgör ungefär 85% av det totala passagerarantalet.

Det betyder att de andra 15% genererar den andra hälften av inkomsterna. Detta är passagerare i premiumklasser som flyger ofta och som ofta gör det som en del av sitt arbete. På grund av deras betydelse för flygbolagens inkomster gör de också allt vad de kan för att behålla dessa passagerare. Artikeln fortsätter med fokus på detta samt på hur bolagen också försöker få in fler erbjudanden mellan premium och ekonomi för att fånga de passagerare som vill betala en del extra men inte allt för mycket för en behagligare resa.

Det intressanta med allt detta är att lågprisrevolutionen har skapat sin egen nisch, men den traditionella affärsmodellen för flygbolag verkar leva vidare. Frågan är hur detta kommer att utvecklas framöver. Kommer lågprisbolagen att hålla sig till sitt ursprung eller försöka erbjuda någon form an premiumliknande produkt också? Kommer pressen på de traditionella bolagen från lågprisbolagen att leda till mer eller mindre fokus på premiumklasser? Kommentera gärna vad du tror om denna utveckling.

Länk till artikel:
A single statistic shows why all airline passengers are not created equal