Igår pratade jag om beslutsfattande i samband med en presentation på Global Humanitarian Aviation Conference i Madrid. Detta är en årlig konferens arrangerad av FNs World Food Program (WFP) och under två dagar samlades talare och deltagare från myndigheter, biståndsorganisationer, operatörer och andra organisationer för informationsutbyte avseende flyg i samband med katastrofer, svält och andra krissituationer.

WFP har inga flygplan utan kontrakterar olika operatörer som sedan genomför flygningar åt WFP. Eftersom pris är lätt att mäta men säkerhet väldigt svårt att mäta ledde detta förr till riskfyllda flygningar och dessvärre också till allt för många olyckor. En sådan olycka inträffade 1999 när den italienska operatören Si Fly skulle flyga till Pristina i Kosovo med en ATR 42-300. Flygplanet havererade på ett berg i dåliga väderförhållanden i en olycka som klassificerades som CFIT (Controlled Flight Into Terrain).

Denna och andra olyckor ledde till ett initiativ för att förbättra flygsäkerheten för WFPs operationella verksamhet. Flygsäkerhetsorganisationen stärktes och mer krav började ställas på operatörerna avseende dokumentation, träning, auditering, CRM o.s.v. Senare ställdes även krav på implementering av Safety Management Systems (SMS). Men det var inte bara krav, utan WFP omformade relationen med sina operatörer till ett partnerskap oxh arrangerade utbildning, konferenser och möten för att sprida kunskap och stödja operatörerna i deras arbete med att förbättra deras flygsäkerhet. Jag var för TFHS del själv i Nairobi tre gånger 2008 för att genomföra instruktörsutbildning avseende CRM för WFPs operatörer.

Resultaten av WFPs flygsäkerhetsarhete har varit fantastiska. Trots att detta handlar om flygning i områden i världen med extrema flygsäkerhetsrisker har antalet olyckor minskat drastiskt. Detta i miljöer där riskerna inkluderar krigsområden, “landningsbanor” som utgörs av en bit gräs i en djungel eller en hård leryta, inga landningshjälpmedel, vilda djur på banan o.s.v. Det arbete som har genomförts av WFP har inte bara haft en positiv effekt på dess egen flygverksamhet, utan det har även haft en sidoeffekt i att höja flygsäkerheten generellt i många länder genom att höja kunskapsnivån och nivån för standard på flygsäkerhet generellt i desssa länder. Detta har visat hur en kombination av krav och stöd avseende flygsäkerhet kan ha stora positiva effekter även i de mest riskfyllda miljöerna för flyg i världen.

Jag har själv deltagit som talare i samtliga av dessa konferenser sedan de startade 2009 (med 2012 som enda undantag). Det är skrämmande att få veta mer om de fruktansvärda humanitära situationer som WFP försöker hantera och intressant få kunskap om de otroligt svåra villkoren för flygning i dessa miljöer samt givande att försöka bidra med något litet till att förbättra flygsäkerheten för denna verksamhet.

Hemsida för konferensen: Global Humanitarian Aviation Conference
Hemsida för UN WFP Aviation: WFP Aviation