I en del inlägg, senast igår (länk) har jag tagit upp long-haul/low-cost (LH/LC). Även om det kan bli lite mycket på det ämnet kommer här en uppföljare. Detta är trots allt den kanske viktigaste strategiska frågan i flygindustrin just nu (definitivt den som chefer på traditionella bolag ligger vaken på nätterna och tänker på). Den är även kopplad till frågan om Middle of Market (MOM) flygplan (länk). Men vilka är då dessa bolag som är i framkanten av det som vissa fruktar och andra hoppas på ska bli en transformering av industrin? Nedan listas det som är kända just nu (om det saknas något så meddela mig):

Norwegian
Det behöver inte sägas mycket om det LH/LC-bolag som denna bloggs läsare känner till bäst, även om Det finns mycket mer att säga om detta bolag än vad som har skrivits på denna blogg. Med sin satsning på lågkostnadstrafik över Atlanten har Norwegian blivit industriledande och omtalat överallt.

Westjet
Detta är ett kanadensiskt regionalnolag som även flyger till Karibien och Mexiko och anledningen att de kommit med här är att de sedan 2015 flyger billigt och långt till London.

WOW air
Ytterligare en konkurrent över Atlanten är WOW air, ett isländskt flygbolag med bas på Keflavik. Bolaget startades 2011 och flottan är Airbus-baserad, med 12 flygplan för närvarande.

Eurowings
Lufthansas lågprisbolag är vi egentligen inte ett LH/LC, men de har sedan 2015 en del längre flygningar till Karibien och Thailand. Det verkar finnas planer på att denna typ av flygningar ska växa, men det är kontroversiellt för Lufthansa och allra mest i förhållandet till deras piloter.

Level
Detta nya bolag lanserade ås nyligen av IAG, vilket togs upp i ett inlägg här på bloggen (länk). Med Barcelona som bas och systerlågprisbolaget Vueling som matare av trafik avser man flyga över Atlanten billigt.

Frenchblue
Detta franska bolag bildades 2016 och har för närvarande bara ett flygplan, en Airbus 330 som flyger till Karibien och snart till ön Reunion. Två Airbus 350 är beställda och planerna är att anställa 400 personer de två första åren och utöka verksamheten i enlighet med detta.

Scoot
Scoot är Singapore Airlines långa arm och flyger i Asien och till Australien, men med rutter från Jedda i Saudiarabien i väst till Japan i öst är det inte rimligt att kalla det ett regionalt bolag. Aten kommer också som första europeiska destination i sommar.

Air Asia X
Det asiatiska lågprisbolagens långtflygande del är Air Asia X, men utöver det vågar jag inte gå in på detaljer i den komplicerade strukturen för de olika bolagen i denna grupp. Från Kuala Lumput flyger man över hela Austral-Asien och efter att ha gett upp flygningar till Europa 2012 så återkommer dessa snart enligt bolagets planer.

Även Qantas lågprisflygbolag Jetstar skulle kunna komma med här eftersom de inte bara flyger i Austral-Asien utan även till Honolulu. Bolaget kom också med son tvåa efter Norwegian på Skytrax lista över “World’s Best “Long Haul” Low Cost Airlines (länk).

Med detta tar bloggen helgledigt och återkommer på måndag!

Oftast så hittas och sammanfattas nyheter här – så all respekt till de journalister som faktiskt skrivit dessa nyheter. Därav att jag alltid hänvisar och länkar till originalartiklar. Jag försöker dock att komma med kommentarer, egna analyser och någon gång även egna slutsatser och bedömningar om framtiden. Men ibland kan man genom att läsa flera olika nyheter komma fram till något nytt som andra inte verkar ha uppmärksammat.

I detta fall handlar det om framtiden för long-haul / low-cost (LH/LC härefter) – något som har tagits upp många gånger här på bloggen (t.ex. här och här). Det är Qatar Airways färgstarke chef Akbar Al Baker som gått ut med ett uttalande om att flygbolag som Norwegian, Air Asia X och andra som satsar på LH/LC kommer att bli “destroyed”. Detta rapporteras av Ben Sandilands, på Plane Talking, den industriblogg som jag rekommenderade häromdagen (länk). Baker har en historia av liknande uttalanden som alltid gör media glada eftersom de får något att skriva om, t.ex. har han hotat både Airbus och Boeing, sagt att IATA inte fattar någonting (något starkare ord) o.s.v.

Men denna gång är det något än mer konstigt med hans uttalanden än vanligt. Flygbolaget Al Baker företräder är nämligen en storägare i IAG, flygplanshruppen med British Airways, Iberia, Vueling och några till. För denna grupp är Qatar Airways den största minoritetsägaren, med hela 20% ägande – mer än tre gånger större än den näst största minoritetsägaren. Detta är gruppen som häromdagen meddelade att den till sommaren ska starta just en LH/LC, nämligen bolaget som ska heta Level (se inlägg här).

I och med förutsägelsen om att LH/LC bolag kommer att gå under så har Al Baker alltså slagit vad med sig själv om framtiden för det nystartade flygbolag i den grupp som han är en stor ägare i. Eller i alla fall sagt att det nystartade bolaget i den grupp han är delägare i inte kommer att klara sig. Konstigt är det oavsett. Så märkligt kan det bli när ägandestrukturerna är komplicerade.

Länk till artikel:
Qatar Airways predicts long haul low cost airlines will fail

Ibland får man ge upp sina “hemliga favoriter” till förmån för andra. Jag har länge funderat på att skriva om bloggen “Plane Talking” eftersom det är en av mina favoriter, men samtidigt har jag lite själviskt hållit den för mig själv för att kanske kunna använda den som källa för mina blogginlägg.

Författaren av denna blogg heter Ben Sandilands och han har skrivit om “mechanical mobility” sedan 60-talet, vilket väl kan tolkas som att han skrivit om transportsektorn länge. Han förefaller ha arbetat som journalist i olika media och de senaste 18 åren som frilansjournalist. Det mer relevanta och intressanta är att han är oerhört kunnig, har ett brett nätverk inom industrin och skriver både kort, bra och personligt.

Det ska erkännas att perspektivet är primärt från Australien och upp mot Asien, men globala händelser i flygindustrin tas också upp, som t.ex. Lufthansas planer eller Norwegians tillväxt. Under en tid skrev Ben mycket om Boeing och det med ett insiderperspektiv som visat sig mycket insiktsfullt efter att jag kollat med kontakter på Boeing. För de som är intresserade av flygindustrin kan jag varmt rekommendera att läsa denna blogg.

Men jag tänker inte låta mitt tips sluta där. Ett extra plus för denna blogg är dess kommentarsfält som ofta är kunnigt, intressant och underhållande. (Inte nödvändigtvis alla tre på samma gång, men ofta läsvärt som helhet, dock även med inslag av bisarr humor.) Så nu när jag berättat om en av mina egna favoritbloggar återstår bara att se om jag tappar läsare till den…

Länk till blogg:
Plane Talking

Så var det dags häromdagen. Efter rykten, antydningar och allt klarare uttalanden om avsikter har International Airlines Group (IAG) gått ut med nyheten om deras nya flygbolag för long-haul och low-cost verksamhet. Namnet på detta nya flygbolag är “Level” och basen för dess långa och troligtvis prisvärda flygningar kommer att bli Barcelona. Detta är till stor del en reaktion och ett försvar mot hotet från andra möjliga long-haul/low-cost operatörer, speciellt Norwegians expansion på detta område av marknaden. Om detta rapporterar många, bland annat BBC (se länk nedan) och även på denna blogg har de tidigare ryktena rapporterats (här).

IAG är en konstruktion som kanske förtjänar ett blogginlägg i sig som en “merger case study”, men i korthet är det en grupp av flygbolag omfattande de traditionella flygbolagen British Airways, Iberia, Air Lingus och det spanska lågprisbolaget Vueling samt det sammanslagna fraktbolaget IAG Cargo. Gruppen bildades i samband med sammanslagningen mellan BA och Iberia (eller övertagandet av Iberia, beroende på hur man ser det – officiellt var det en sammanslagning men BA är 55% ägare av IAG och baserat på var nyheter om bolaget kommer ifrån råder ingen tvekan om version bestämmer). Till denna kvintett av flygbolag har nu lagts det nya “Level”.

Med Barcelona som bas kommer Level att från i juni i år flyga med två A330 på destinationer som Los Angeles, Oakland, Buenos Aires och Punta Cana på Dominikanska Republiken. Detta kopplar ihop denna long-haul/low-cost med dess short-haul/low-cost syster Vueling, som också har Barcelona som bas och kan mata trafik till Level. Riktpriserna som uppgetts är 99 Euro för enkla resor över Atlanten, något över Norwegian men långt under vad de egna traditionella bolagen inom IAG erbjuder för liknande resor. Detta följer i spåren inte bara av Norwegians expansion utan också efter att Lufthansa sedan 2015 beslutat att låta sitt lågprisbolag Eurowings börja flyga till Karibien och Asien (och kan komma att utöka detta). Som helhet så skärper detta konkurrensen för redan pressade traditionella flygbolag, vilket kanske kommer att tvinga andra till att tänka nytt och annorlunda – en god tid för passagerare och en mer orolig tid i många flygbolag är att förväntas framöver.

Länk till artikel:
BA owner IAG launches new long-haul airline Level

Det är aldrig trevligt att komma med dåliga nyheter och än värre är det att kombinera detta med “vad var det jag sade” kommentarer, men det är detta läge som gäller för dagens inlägg.

I tidigare inlägg har jag tagit upp att det ser ut som att 2016 utgjorde en konjunkturtoppen för flygindustrin och att de senaste tre åren har varit unikt goda i dess historia. Detta konstaterade också IATA i sin rapportering om året som gick – se länk här och här. Så med detta var det bara att invänta mindre goda nyheter och hoppas att det skulle kunna vara fel på prognoserna.

Dessvärre verkar det inte bli så, utan att snarare så att det som förväntats för 2017 ser ut att bli sant. Enligt Flighglobal har Cathay Pacific rapporterat en total omvändning från året innan, från 6.7 miljarder Hong Kong dollar i vinst 2015 till en förlust på 575 miljoner Hong Kong dollar under 2016.

Huvudorsakerna till denna vändning uppges ha varit en stark valuta och allt svårare konkurrens. Det senare förväntat på grund av expansion av fastlandsbolagen. För 2017 förväntar man sig fortsatt svåra omständigheter, med överkapacitet och pressade marginaler som fortsatta problemområden. Det återstår att se om fler flygbolag kommer att rapportera liknande siffror eller om det finns de som utnyttjat toppåret 2016 för toppvonster. Oavsett det så finns det fortsatt mycket som talar för att 2017 kommer att bli ett mindre bra år än 2016 och kanske blir den vändning neråt som är både förväntad och fruktad.

Länk till artikel:
Cathay dives to 2016 operating loss on competition woes

Det är nog många som kanske inte fullt ut tagit del av de förändringar som skett och håller på att ske i Afrika. Nyheter om kontinenten fokuserar ofta på det som inte fungerar eller på dramatiska händelser som Ebola-epidemin, inbördeskrig o.s.v. För flera länder är det fortsatt relevant att rapportera om de problem och de stora behov som finns för dess befolkning, men samtidigt har tillväxten hos många länder varit hög under flera år (från en låg nivå, men icket desto mindre). Problemen med en rik elit och utbredd fattigdom är också fortfarande stora, men det finns en växande medelklass också – och den vill gärna flyga både nationellt, inom kontinenten och interkontinentalt.

Det är med utgångspunkt från detta som man kan se prognosen från Airbus om att det finns ett behov av 1000 nya flygplan i Afrika under de kommande tjugo åren. Detta är kopplat till en förväntad årlig trafiktillväxt på 5.6% för kontinenten, vilket är väl över den motsvarande globala nivån på 4%. Till detta kommer ett behov av piloter som kan komma att uppgå till 21 700 för motsvarande period. En del av de nya flygplanen kommer att ersätta äldre, men den största delen att representera tillväxt i Afrikas flygindustri. Detta är en tillväxt som drar till sig ett allt mer ökande intresse från omvärlden.

Det finns naturligtvis stora variationer på den stora kontinenten, till exempel med Ethiopian, South African Airways och en del flygbolag för turistmagneter (Seychellerna, Mauritius) som positiva exempel. Sedan finns det mindre goda exempel också men även de som är på väg upp – som t.ex Rwanda. I februari hölls Aviation Africa, en stor flygkonferens i huvudstaden Kigali och landets ambition att bli en flyghubb i södra Afrika är klar och uttalad. Jag hoppas återkomma till nåde Rwanda och Afrika framöver. Det finns helt enkelt stor anledning för flygintresserade att hålla ett öga på utvecklingen i Afrika, tillsammans med fortsatt snabb utveckling i Asien (speciellt i Kina), är det här det kommer att hända mycket avseende tillväxt under de kommande åren.

Länk till artikel:
Airbus Sees Africa Demand for 1,000 Jets Over Next 20 Years

Det har i flygindustrin länge talats om vad som ska hända med “Middle of the Market” segmentet, d.v.s. det som består av större narrowbody flygplan (d.v.s. flygplan med en mittgång) som Boeing 757 och Airbus 321NEO. Detta har även tagits upp här på bloggen (länk). Även gårdagens inlägg handlade delvis om detta (länk). I och med att B757 inte tillverkas längre har detta segment lämnats för A321 och dess NEO-variant har fått en hel del beställningar. Under tiden har folk i industrin väntat och undrat när Boeing ska göra något. Det har funnits rykten och uppgifter om att Boeing haft konfidentiella samtal med en del flygbolag och att något ska hända, men så har det varit ett tag. Delvis har Boeing tänkt fylla hålet i deras svit av flygplan med B737MAX-10 och det var detta flygplan de pratade om mest under förra året

Seattle Times (länk nedan) rapporterar dock nu om att talet om ett nytt MOM-flygplan inte bara är rykten och spekulationer, utan att Boeing nu talar öppet om att ta fram ett nytt MOM flygplan som kan fylla nischen mellan B737 och B787. Titeln på denna artikel är “Boeing’s talking with airlines about a ‘797,’ and they like what they hear”. Enligt ordföranden för Air Lease Corp., Steven Udvar-Hazy, ska det nya flygplanet få namnet 797 och om utvecklingsprojektet startas 2018 så kan det nya flygplanet finnas på marknaden 2025. Intressant nog är det tänkt att detta ska vara en widebody, vilket var oväntat men Boeing hävdar att ett sådant flygplan kan få till lika bra ekonomiska aspekter som en utsträckt narrowbody. Föga överraskande hävdar Airbus motsatsen och med tidshorisonten 2025 för Boeings nya flygplan så kommer det att finnas en hel del tid att fortsätta att sälja och leverera A321 för Airbus.

Man ska dock komma ihåg att Seattle Times av naturliga skäl ofta skildrar Boeing positivt, så det är intressant att konstatera att titeln för en artikel om samma sak på Aviation Week (länk nedan) är “Customers Press Boeing To Launch New Midsize Widebody Aircraft Soon” och att man i artikeln betonar att många frågor kring detta nya flygplan är obesvarade i nuläget. Det finns just nu mycket som ändå talar för att detta utvecklingsprojekt kommer att sättas igång på riktigt, men det är för tidigt och för osäkert att säga med säkerhet att det 2025 kommer att finnas en ny Boeing-modell i luften.

Länk till artikel:
Boeing’s talking with airlines about a ‘797,’ and they like what they hear