Home » Flygindustrin (Page 42)
Category Archives: Flygindustrin
CHC Quality and Safety Summit – där jag är denna vecka
Jag har anlände igår till Dallas för att de kommande dagarna delta i CHC Quality and Safety Sunmit, en konferens med fokus på flyg och oljeindustrin och traditionellt en stor sådan. Förra året var det 600 deltagare och en hel del kända namn inom säkerhet som talare. Jag har blivit inbjuden som talare samt kommer att genomföra två workshops också – och respektive workshop två gånger, så det blir intensiva dagar här (länk till sajt för konferensen här).
Några av de för mig mest kända namnen här är James Klinect, mannen bakom LOSA Collaborative, som genonför auditeringen LOSA för flygbolag runtom i världen och på grund av detta har en av de största databaserna avseende säkerhet och Human Factors. En annan är Scott Chapell, som utvecklat HFACS, ett klassificeringssystem för Human Factors aspekter av incidenter och haverier. Många andra intressanta talare och sessioner finns det, som till exempel “It Only Takes One To Say NO” och “Intuitive Situational Awareness in the Cockpit”.
CHC är ett företag som erbjuder helikoptertjänster och teknisk underhåll runtom i världen, med speciellt fokus på olje- och gasindustrin och räddningstjänst. Företaget har huvudkontoret i Kanada men verksamhet i trettio länder med 250 helikoptrar. Man har 4500 anställda och en omsättning på straxt under 2 miljarder dollar. De mest kända konkurrenterna inom denna del av flygindustrin är brittiska Bristow Helicopters och belgiska NHV.
Efter att i flera år genomförts i Vancouver är det i år Dallas som är platsen för denna konferens. Eftersom jag själv är så aktiv så kommer jag inte att hinna se mer än några andra presentationer, men jag hopas kunna rapportera något från dessa dagar – om inte annat så responsen från mina egna presentationer. En av mina workshops handlar om kultur och det kan ju vara nog så intressant att tala om när man är i USA, “the South” och Texas.
Besök i Dallas och några ord om flygbolaget där – American Airlines
Jag har idag anlänt till Dallas för en konferens som startar imorgon kväll med en samling för inbjudna talare, följt av invigning morgonen efter och tre dagar med presentationer och workshops därefter – mer om detta imorgon. Men när man flyger in till Dallas – Fort Worth är det svårt att inte notera att det är hemmabas för det stora flygbolaget American Airlines, en av de “tre stora” i USA. Att skriva några ord om detta bolag blir ganska naturligt när man från sitt hotell ser flygplan efter flygplan ned samma logotyp landa i närheten.
American Airlines kan spåras ända tillbaka till 1926, då som en Chicagobaserad operatör. Sammanslagningar av ett antal mindre flygbolag 1930 satte varumärket på vägen mot vad det är idag. Sedan dess har flygbolagets tillväxt följt en växande flygindustri samt skett genom sammanslagningar, varav den senaste 2013 med US Airways är den mest kända. Lika känt är att moderbolaget AMR Corporation 2011 ansökte om konkursskydd, så kallad “Chapter 11” i USA, på vilket följde stora omstruktureringar.
Med mer än 950 flygplan och 350 destinationer är American ett mycket stort flygbolag, både i USA och globalt. På huvudhubben Dallas – Fort Worth har man 85% av marknaden, 197 destinationer och slussar 56 miljoner passagerare om året genom denna megahubb. Detta kompletteras av ett antal sekundära hubbar runtom i landet. När det gäller destinationer har man speciellt en styrka i Mellan- och Sydamerika, där man är enda amerikanska flygbolag på ett antal destinationer och det största för trafik till och från Kuba.
Flottan är en mix av Airbus, Boeing, MD och Embraer. Liksom för de andra två av de “tre stora”, d.v.s. Delta och United, har American gjort stora vinster de senaste åren. Man har dock de senaste veckorna reviderat prognoserna för året årets vinst nedåt efter de problem som skapats av de omfattande orkanerna i södra USA och Karibien. På längre sikt är man liksom alla andra traditionella flygbolag även hotad av lågkostnadsbolag och på senare tid även av low-cost/long-haul som Norwegian och WOW Air. Den starka närvaron på linjer till Sydamerika är dock en fördel för American för framtiden och eftersom storinvesteraren och flygnolagsskeptikern Warren Buffet investerat stort i American så förefaller det, trots stora förluster och omstruktureringar för bara sex år sedan, som om American står starkt just nu och den närmaste framtiden.
Vem är vem egentligen – lågkostnadsbolag med anslutningar och budgetpriser i traditionella bolag
Det är så bekvämt att prata om traditionella flygbolag och lågkostnadsbolag. Två olika och tydliga kategorier av flygbolag och två olika sidor av flygindustrin. I kampen om att hitta kunder och egen nisch så är det dock sällan så enkelt. Tidigare i år inledde Ryanair ett samarbete med spanska Air Europa för att kunna erbjuda sina kunder anslutningsflyg till Sydamerika (länk). Detta var ett steg iväg från den point-to-point modell som varit gällande för Ryanair och de flesta lågprisbolagen. Nu kommer nästa steg och det är Easyjet som tar initiativet denna gång.
Det är utmärkta analyssajten CAPA – Centre for Aviation (länk nedan) som publicerat en artikel om Easyjets ambitioner att ansluta passagerare via sin bas i Gatwick istället för att bara transportera dem från A till B. De första flygbolagen man avser samarbeta med är Norwegian och kanadensiska Westjet, båda med long-haul/low-cost koncept för flygningar över Atlanten. Planen är dock att utöka detta och erbjuda anslutningar även till andra flygbolag, till och med mer traditionella sådana. Detta ger stora möjligheter för nya passagerarflöden som kommer att påverka både de inblandade flygbolagen och deras konkurrenter.
“Worldwide by EasyJet” ska denna nya satsning heta. Genom smarta IT-lösningar hoppas man kunna få det att fungera med de olika partnerbolagen. Med sitt stora nätverk i Europa så har Easyjet möjlighet att kunna fånga upp en hel del kunder och erbjuda dem ännu en anledning att välja just Easyjet. Artikeln påpekar dock att punktligheten på Gatwick måste bli bättre för att detta ska kunna fungera väl i någon större skala.
Vad kommer härnäst? Business class på Ryanair och ståplats på BA? Vilka andra nya klasser för passagerare eller andra nya idéer kan vara nästa försök för flygbolag att hitta nya nischer? Redan nu erbjuder en del traditionella flygbolag “Basic Economy” (länk) för att konkurrera med lågprisbolagen och fler överväger att ta efter. Man vågar knappt tänka på hur det kan gå med tidigare tydliga kategorier när flygbranschen är i förändringstagen.
Länk till artikel:
EasyJet’s new connections service breakthrough leap-frogs Ryanair. Punctuality will need to improve
Dofters påverkan på passagerarupplevelsen
Det är roligt att hitta lite annorlunda flygnyheter. Trots titeln på detta inlägg handlar det inte om hur det är att få en illaluktande medpassagerare bredvid sig, eller om blöjbyte i raden bakom dig. Det handlar istället om hur dofter kan användas för att förbättra passagerarupplevelsen.
Tidigare har bloggen tagit upp hur ljus i olika färger används för att påverka passagerarupplevelsen (länk). I en artikel på CNN (länk nedan) tas upp hur även dofter kan användas i samma syfte inom flygindustrin. Detta är delvis inget nytt eftersom många flygbolag redan idag använder sig av dofter, som t.ex. Singapore Airlines, All Nippon Airways och Turkish Airlines. Det kan handla om varma handdukar som kommer med en mild doft eller att en knappt märkbar doft av parfym finns i kabinen.
Företaget Zodiac Aerospace kommer snart att erbjuda ett system som levererar fem olika kabindofter. Företaget levererar redan idag säten, toaletter och andra delar av interiören i flygplan. Varje enhet av doftsystemet kan ha fyra olika dofter som kan programmeras att avge allergifri aromer i kabinen. I artikeln redovisas detaljerade beskrivningar om en hel del olika dofter och flygbolag kan också skapa sin egen doft.
Forskaren i mig blir dock skeptisk när representanten för Zodiac säger att: “The experience has been designed to be very subtle, almost just felt in a subliminal way, below conscious level”. Subliminal påverkan är ett begrepp med anor i sextiotalet som inte stöds av forskning, med exemplet med coca cola och popcorn det klassiska exempel som de flesta fortfarande tror på trots att det aldrig var sant (Subliminal Messages – The Fraud about Selling Popcorn And Coke). Nu menar Zodiac säkert inte detta utan att snarare att lukten kommer att märkas av passagerare och ge ett positivt intryck.
Jag har personliga erfarenheter av detta från då jag levererade CRM-träning för flygbolaget FlyMe för omkring tolv till femton år sedan. Om jag minns rätt användes i alla fall tidvis lukten av kanelbullar i ugnen på flygplanet för att ge en doft som gav ett positivt första intryck. Jag tror nog att dofter spelar roll, men jag är tveksam på om de spelar så stor roll att ett doftsystem kan motiveras. Men jag var tveksam även till ljussättningen i B787 och fick höra motargument, så jag lyssnar gärna på andra som tycker annorlunda även avseende dofters roll för passagerarupplevelsen och val av flygbolag för resande.
Länk till artikel:
Scents on a plane: Aviation industry wakes up to fragrance
Passagerare stämmer flygbolag för “hard landing”
En del av oss minns en tid då passagerare applåderade då ett flygplan landade och på en del håll i världen förekommer detta fortfarande. De flesta tycker nog att detta var ganska pinsamt och att det är bra att det blivit mer sällsynt, men å andra sidan så är applåder att föredra i förhållande till en nyhet från USA om mer kritiska passagerare. Det handlar om två passagerare som stämt ett flygbolag för en hård landning.
Artikeln kommer från amerikanska KATU News och är från maj i år. Den har sparats som ett möjligt inlägg hör på bloggen en längre tid, men det är inte speciellt upplyftande att skriva om detta, så det har tagit sin tid. Den handlar om två kvinnor från Vancouver som var på en flygning med United från Portland till Chicago. Dessa hävdar att vid landningen kastades de in i stolarna framför dem så att följande skador uppstod:
Triplett claims she suffered permanent injuries and pain to muscles, tendons, ligaments and nerves of her neck and back. The lawsuit claims those permanent injuries have increased her susceptibility to future injury, degenerative arthritis and degenerative disc disease. Shivvers claims she suffered similar permanent injuries, including headaches and a cervical and lumbosacral sprain.
De båda kvinnorna kräver en rättegång i Multnomah County samt 84 894 dollar för sina skador. Vad kommer härnäst? Efter detta vet jag inte ens vad som kan vara möjligt, för inget verkar omöjligt. Kanske får vi addera en advokat till besättningen i cockpit, utöver Pilot Flying (PF) och Pilot Monitoring (PM) kan vi ha Pilot Lawyering (PL) som övervakar flygningen från juridisk synpunkt och ingriper då piloterna är på väg att göra något som de och flygbolaget kan stämmas för. Skämt åsido så är det oroande om piloter distraheras av andra tankar i samband med landning, så det finns en allvarlig och oroande sida av denna historia.
Förhoppningsvis är detta ett enstaka fall och mer ett exempel på hur USA lever upp till sitt rykte som “litigation nation”, mer än starten på en oroande trend i flygindustrin. Som passagerare kan vi spara applåderna vid landning, men vara förstående om sättningen är lite hård en blåsig dag. Med tanke på konsekvenserna av mindre goda landningar så går det att garantera att alla piloter gör sitt bästa när det kommer till denna fas av flygningen.
Länk till artikel:
Local women sue United Airlines after hard landing in Chicago
Uppföljning: Ryanair – nu säger andra media det också…
Häromdagen så skrevs det här på bloggen om Ryananir och deras inställda flygningar, som uppgavs genomföras på grund av att man vill förbättra punktligheten (länk). Detta var också vad som gick att läsa i stort sett i alla media. Skepsis uttrycktes på bloggen, liksom att den egentliga anledningen till de inställda flygningarna var att man inte har tillräckligt antal piloter för att genomföra dem.
Det tog några dagar men på BBC står det idag (länk nedan): One anonymous Ryanair pilot has told the BBC that the leave issue is a red herring and that the root cause of the problem is that too many pilots are leaving Ryanair and the company is struggling to train up new crew. Även Reuters rapporterar nu om “pilot shortage” som den egentliga anledningen till de inställda flygningarna (länk nedan).
Som komplement till denna uppdatering rekommenderar jag detta videoklipp från förra året, i vilket Michael O’Leary säger att det aldrig kommer att finns en brist på piloter (eller på folk som vill tjäna 150000 £ om året för att arbeta 18 timmar i veckan, som han säger) och att Ryanair har över 3000 piloter som väntar på att få arbeta hos dem:
Länk till artikel:
Ryanair faces 20m euros compensation bill over cancellations
Ryanair sees 20 million euros in compensation claims for cancelling flights
Mumbai till Köpenhamn med Singapores long-haul/low-cost
Jag måste direkt erkänna att detta är lite nördigt, men efter att ha tagit upp och trott på att long-haul/low-cost är nästa stora omvälvning i flygindustrin så är dagens nyhet extra intressant. Men innan detaljerna om denna nyhet så kanske några ord om bör sägas om flygbolaget som det handlar om.
Det handlar om Singapore Airlines lågprisbolag Scoot, som sedan 2012 flyger meddellånga och längre rutter, med Kina och Indien som viktiga marknader. Verksamheten inleddes med B777 men sedan 2015 har en övergång till B787 pågått och flottan består nu av 15 B787, med fem ytterligare beställda. När Scoot slogs ihop med Singapore Airlines andra lågprisbolag, Tigerair, fick man dessutom en in 2 A319 och 21 A320, samt har 39 A320neo på beställning. En intressant detalj är att bakom sin business class har man en klass som kallas Scoot-In-Silence, i vilken endast passagerare äldre än 13 år får sitta.
Det intressanta är att enligt sajten Airline Economics (länk nedan) har Scoot meddelat att man tänker utnyttja så kallade “fifth freedom” rättigheter (länk) för flygningar från Indien till Europa. Chefen för Scoot i Indien, Bharath Mahadevan, uttrycker det så här: “Since we have fifth freedom, we can operate direct flights from Mumbai, Delhi, Chennai and Kolkata to destinations like Copenhagen, Vienna, Cairo and Manchester”. En enkelbiljett För resan Mumbai till Köpenhamn, inklusive väska och måltid, planeras att kosta 12 – 13 000 Rupier, vilket är ungefär 1 500 – 1 600 kronor.
Detta är mycket intressant av flera anledningar. Till att börja med för att det är just denna typ av längre flygningar som representerar hotet från long-haul/low-cost, så det är ännu ett exempel på denna växande sektor. Att detta sker på en världens två snabbaste växande flygmarknader är också intressant (Kina är den andra). Att detta sker via ett tredjeparts flygbolag som använder “fifth freedom” rättigheter är även det intressant, liksom att bolaget bakom detta är ett traditionellt fullservicebolag. Slutligen så är detta ett exempel på hur jättehubbarns i Mellanöstern kan få allt mer konkurrens från direktlinjer för de trafikflöden som de har haft som affärsidé att knyta ihop via sina hubbar. Så nördigt må det kanske vara, men för den som har intresse av flygindustrin är detta en liten nyhet som kan förebåda stora kommande förändringar.
Länk till artikel:
Scoot to launch low-fare India-Europe flights
Ryanair ställer in flygningar – på grund av andra orsaker än de som rapporteras
Det är lördag och inte en dag för inlägg på bloggen men detta går inte att undvika att skriva om. Både svenska och internationella media har rapporterat om att Ryanair ställer in flygningar under en tid framöver (länk nedan till artikel på BBC). Detta har redan påbörjats och lett til en hel del besvikelser och ilskna reaktioner från passagerare som med ett textmeddelande eller mejl meddelats att de antingen inte kan flyga dit de planerat, eller i vissa fall inte kan återvända från dit de redan flugit.
Den officiella orsaken anges från Ryanair vara att man avser förbättra punktligheten för bolaget och har ett mål inom företaget för punktlighet som man avser uppnå. Även regler för ledighet för personal har uppgivits ha betydelse för beslutet att ställa in flygningar. Dessutom har flygledarstrejker och väderförhållanden sagts vara orsaker till den nyligen försämrade punktligheten.
Jag vill betona att denna blogg representerar TFHS och Lunds universitet och därför försöker hålla sig till fakta, undvika spekulationer och strävar efter ett konstruktivt perspektiv avseende allt som skrivs och publiceras här. Dessutom är avsikten att bidra positivt till flygindustrin och alla som arbetar i den, både med information samt med möjligt samarbete mellan TFHS/ Lunds universitet och alla organisationer och individer som arbetar inom flygindustrin.
Det är dock väldigt svårt att undvika att ifrågasätta den officiella informationen från Ryanair. För det första, inställda flygningar för Ryanair har redan pågått ett tag. Flygledarstrejkerna har de senaste veckorna varit begränsade och väderförhållandena inte extrema annat än på några håll i Europa, så att ange dessa förhållanden som anledningar för omfattande förseningar är inte trovärdigt. Jag kan ha missat något eller ha brister i min kunskap och erfarenhet (och blir gärna rättad av bättre informerade läsare), men jag känner inte till något flygbolag som i stor skala använt sig av inställda flygningar för att förbättra punktligheten. Det är märkligt att informationen från företaget bara publicerats rakt av när det är så svårt att se hur den kan vara en rimlig representation av den uppkomna situationen.
Det är knappast någon hemlighet inom industrin att piloter på Ryanair under senare år dragit fördel av det stora behovet av piloter och gått till andra flygbolag. För ett expanderande flygbolag är detta en svår situation och en som gäller för många flygbolag utöver Ryanair. Flygbolag i Nordamerika (länk), Japan (länk och länk), Indien (länk) och i andra länder har de senaste åren antingen ställt in flygningar, reducerat sina rutter/frekvenser eller inte expanderat så snabbt som planerat på grund av svårigheter att hitta piloter. Det mest rimliga antagandet är att situationen hos Ryanair avseende det antal piloter som behövs för verksamheten har gått från ansträngd till ohållbar och de nu tagna drastiska åtgärderna var det sista och enda alternativ som fanns kvar. Detta må vara den mest drastiska åtgärden av ett större flygbolag hittills i förhållande till svårigheten att rekrytera piloter, men det kan komma mer av liknande åtgärder framöver även för andra flygbolag.
Länk till artikel:
Ryanair to cancel 40-50 flights per day for six weeks
Flygande taxi utan pilot – inte än, men det rör på sig…
Bloggen har tidigare tagit upp de kanske två viktigaste trenderna inom flygindustrin för dess framtid, drönare (länk och länk) och flygande och pilotlösa taxifarkoster. I några tidigare inlägg har de senare tagits upp (länk, länk och länk), bland annat med beskedet att de skulle finnas tillgängliga i Dubai från denna sommar. Så har det inte blivit, men tester kommer att ske från slutet av året (länk).
I en välskriven, balanserad och sammanfattande artikel på BBC (länk nedan) beskrivs läget och utvecklingen för denna nya transportforum, vilket ses som en nödvändighet för att kunna hantera de redan enorma trafikproblem som finns i världens största städer. Det finns flera företag som försöker utveckla dessa fordon, med kinesiska Ehang och dess modell 184 (bild ovan) som en som varit med ett tag.Tyska Volocopter (bild nedan), med 18 rotorer och ekonomisk backning från Daimler är ett annat företag som gett sig in i denna utvecklingskamp.
Något som gör detta än mer intressant är att Airbus har gett sig in i konkurrensen om att utveckla en farkost för detta ändamål. Prototypen “Vahana” (bild nedan) kommer att testas från slutet av detta år och ska kunna vara i användning från 2020. Utvecklingen inleddes 2016 och det finne en hel del artiklar om det från tidigare i år, inklusive en sajt för projektet (länk).
Flygsäkerhetsaspekter tas upp flera gånger i artikeln och på rimligt sätt. Med ett stort antal rotorer på dessa farkoster så blir det högst osannolikt att ett fel eller problem (t.ex. fågelkollision) ska leda till ett haveri. Batterilängden tas upp som både ett praktiskt och flygsäkerhetsproblem, men utvecklingen för batterier går snabbt framåt och vid låga batterinivå kommer farkosten att nödlanda omedelbart.
Kanske är inte de tekniska aspekterna av flygsäkerhet de viktigaste, utan de psykologiska. Ett nytt transportsätt kommer alltid att betraktas med misstänksamhet i början och för flygrädda är redan idag frånvaron av kontroll en viktig faktor. Utan en pilot kommer detta säker att påverka folks val att flyga eller inte med en pilotlös flygande taxi än mer. Medan alla inblandade företag vill vara först finns det en oro att detta kan leda även till den första olyckan, inte minst eftersom det är sällsynt att en ny flygande farkost utvecklas helt utan olyckor på vägen. Som en flygkonsult konstaterar: “If one crashes, who’s ever going to take a drone?”
Det finns ändå anledning att tro att inställningen kan vara annorlunda för yngre generationer som just ju växer upp med förarlösa tunnelbanor runtom i världen, snart förarlösa bilar och som känner till teknologi som alltid fungerar (jämför pålitligheten hos dagens smartphones och dator med den för bara tjugo år sedan). Erfarenheten är ju ändå att om olyckor inträffar sällan nog (flygolyckor, brinnande mobiler o.s.v.) så tycks det inte skrämma iväg den breda allmänheten mer än tillfälligt. Så, flygande och pilotlös taxi kommer som det ser ut att finnas tillgänglig inom några år – hoppar du på?
Länk till artikel:
Would you take a ride in a pilotless sky taxi?
Mer om den växande flygindustrin i Kina
I ett tidigare inlägg nyligen togs tillväxten för Kinas flygindustri upp, med dokus på China Eastern och dess flygplans leveranser (länk). Men denna intressant utveckling går det att skriva så mycket mer om. Till att börja med kan det vara bra att veta att de tre största Kinesiska flygbolagen representerar tre ekonomiskt starka städer i landet. Air China hör hemma i Beijing, China Eastern i Shanghai och China Southern i Guangzhou (och praktiskt nog ger flygbolagsnamnen viss information om städernas geografiska läge i förhållande till varandra).
Dessa tre bolag har dock inte varit i direkt och öppen konkurrens med varandra i någon större grad, respektive upptagningsområde har varit mer än tillräckligt för dem att växa. Dessutom har det funnits en uppdelning mellan bolagen avseende längre rutter. Air China är med i Lufthansaledda Star Alliance och har hittills haft de flesta rutterna till Europa och Nordamerika. China Eastern har varit störst på rutter till Japan och Sydkorea medan China Southerns nätverk har haft sin styrka i rutter till Australien och Sydostasien (båda tillhör den Air France – KLM ledda flygbolagsalliansen SkyTeam).
Men Bloomberg (länk nedan) har rapporterat att detta kan komma att ändras med den nya jätteflygplats i Beijing som planeras att öppna 2019. Med en kostnad på 12.9 miljarder dollar kommer den nya jätteflygplatsen att ge möjlighet till slottar för långt fler rutter än tidigare. Enligt Bloomberg kommer China Eastern och China Southern att få tillgång till slottar som motsvarar 40% av passagerarna, vilket kommer att leda till mer konfrontativ konkurrens med Air China på vad som tidigare varit dess ohotade hemmamarknad.
Det handlar om en ny flygplats för 100 miljoner passagerare årligen som ska komplettera den nuvarande, inte ersätta den. Detta i sig säger något om den förväntade tillväxten. Artikeln fortsätter med att redovisa detaljer kring det förväntade spelet mellan de tre flygbolagen på den nya flygplatsen och siffrorna avseende flygplan, antalet passagerare och allt annat är så stora att det är svårt att få grepp om dem. Den dagen man väl står där på flygplatsen och ser allt blir det kanske lättare att få ihop det, men fram till dess är det bara att försöka följa utvecklingen.
Länk till artikel:
Beijing’s New Mega Airport Will Challenge Air China’s DomInance
Recent Comments