Bloggen har tidigare tagit upp de kanske två viktigaste trenderna inom flygindustrin för dess framtid, drönare (länk och länk) och flygande och pilotlösa taxifarkoster. I några tidigare inlägg har de senare tagits upp (länk, länk och länk), bland annat med beskedet att de skulle finnas tillgängliga i Dubai från denna sommar. Så har det inte blivit, men tester kommer att ske från slutet av året (länk).
I en välskriven, balanserad och sammanfattande artikel på BBC (länk nedan) beskrivs läget och utvecklingen för denna nya transportforum, vilket ses som en nödvändighet för att kunna hantera de redan enorma trafikproblem som finns i världens största städer. Det finns flera företag som försöker utveckla dessa fordon, med kinesiska Ehang och dess modell 184 (bild ovan) som en som varit med ett tag.Tyska Volocopter (bild nedan), med 18 rotorer och ekonomisk backning från Daimler är ett annat företag som gett sig in i denna utvecklingskamp.
Något som gör detta än mer intressant är att Airbus har gett sig in i konkurrensen om att utveckla en farkost för detta ändamål. Prototypen “Vahana” (bild nedan) kommer att testas från slutet av detta år och ska kunna vara i användning från 2020. Utvecklingen inleddes 2016 och det finne en hel del artiklar om det från tidigare i år, inklusive en sajt för projektet (länk).
Flygsäkerhetsaspekter tas upp flera gånger i artikeln och på rimligt sätt. Med ett stort antal rotorer på dessa farkoster så blir det högst osannolikt att ett fel eller problem (t.ex. fågelkollision) ska leda till ett haveri. Batterilängden tas upp som både ett praktiskt och flygsäkerhetsproblem, men utvecklingen för batterier går snabbt framåt och vid låga batterinivå kommer farkosten att nödlanda omedelbart.
Kanske är inte de tekniska aspekterna av flygsäkerhet de viktigaste, utan de psykologiska. Ett nytt transportsätt kommer alltid att betraktas med misstänksamhet i början och för flygrädda är redan idag frånvaron av kontroll en viktig faktor. Utan en pilot kommer detta säker att påverka folks val att flyga eller inte med en pilotlös flygande taxi än mer. Medan alla inblandade företag vill vara först finns det en oro att detta kan leda även till den första olyckan, inte minst eftersom det är sällsynt att en ny flygande farkost utvecklas helt utan olyckor på vägen. Som en flygkonsult konstaterar: “If one crashes, who’s ever going to take a drone?”
Det finns ändå anledning att tro att inställningen kan vara annorlunda för yngre generationer som just ju växer upp med förarlösa tunnelbanor runtom i världen, snart förarlösa bilar och som känner till teknologi som alltid fungerar (jämför pålitligheten hos dagens smartphones och dator med den för bara tjugo år sedan). Erfarenheten är ju ändå att om olyckor inträffar sällan nog (flygolyckor, brinnande mobiler o.s.v.) så tycks det inte skrämma iväg den breda allmänheten mer än tillfälligt. Så, flygande och pilotlös taxi kommer som det ser ut att finnas tillgänglig inom några år – hoppar du på?
Länk till artikel:
Would you take a ride in a pilotless sky taxi?
Jag känner nog motståndet mot att “hoppa på”. Hindret är mer känslomässigt än rationellt.
Vi ska nog först etablera förarlösa fordon som ett självklart inslag i vardagen innan det är dags för drönare. Jag har svårt att se förarlösa drönare som något annat än en “ploj” de närmsta åren. Men visst kan det vara en kul “ploj”..?
Fast det är lite annorlunda än så … Jag pratade med En stor tillverkare (en av de två) nyligen och han sade att problemet med flygplan utan piloter är inte tekniken i sig, utan att ha flygplan med och utan piloter i samma luftrum – det är kombinationen som är svår. Det kan därför bli så att förarlösa flygande farkoster kommer att komma före fullt genomslag av självkörande bilar, eftersom blandningdproblemet är mindre i luften är på marken.
Intressant tanke. Jag associerar lite till diskussionen kring “mänskliga fel”. Förare i flygplan/fordon leder ju till ökad variabilitet. Många ser denna variabilitet som ett problem – inte minst ur safety-synpunkt. Jag gissar att det är detta din sagesperson avser? Man tänker sig att man tekniskt kan lösa alla problem och skapa felfria system – i luften eller på marken. Blandar man då in människor är det inte längre felfritt och man får problem?
Andra menar att i många komplexa system är det istället människans variabilitet som får allt att fungera. Grundtesen är väl att det är inte möjligt att skapa felfria system men människan får det ändå att fungera genom att överbrygga missar och anpassa sitt arbetssätt.
Jag tror man underskattar problemen såväl för fordon som för flygplan. Framtiden blir intressant!
Med tanke på hur mycket som investerats i detta redan så tror jag att det är mer än en ploj. Jag kommer att följa upp!
Såg ett inlägg på Linkedin som berör liknande tankar som de jag förde fram ovan:
https://www.linkedin.com/pulse/you-safer-aircraft-pilot-john-dowdy/?trackingId=A1jAQof1KrgOYuTB0SzdwA%3D%3D
Dvs, är piloten problemet eller lösningen?
Självkörande tåg är ju enkelt. I princip bara “en dimension” – framåt eller bakåt, val av hastighet och ställe att stanna. Det klarar automatiken utmärkt.
Bilar blir plötsligt mycket mer komplext – “två dimensioner”. Ett ganska enkelt problem har redan tagits upp på många ställen. En självkörande bil kan hålla sig i en fil baserat på en vit linje. En hårt sliten vit linje, kanske kombinerat med skräp på vägen kan göra det svårt för AI:n. För en människa är det inte alls svårt att se var den vita linjen “borde vara”. På youtube finns flera exempel på att det inte riktigt är så enkelt som man kanske tror? T.ex: https://www.youtube.com/watch?v=XeLU6Jp-rEM
För flyg höjs ju komplexiteten ännu ett snäpp – nu är det “tre dimensioner”.
För den som ändå accepterar att “80 % av alla olyckor beror på mänskliga fel” kan det ju dessutom vara bra att påminna om att automatiken är konstruerad och programmerad av just människor. Som alltså gör fel ibland. Som artikeln i Linkedin tar upp så finns det fall då man kan skylla olyckor på mänskliga fel men det finns också exempel där maskin och/eller automatik fallerat men en olycka undvikits tack vare mänsklig förmåga.
Sant, men som jag förstår det är just blandningen av mänskligt styrda och automatiserade fordon ett problem. Automatiserade fordon håller sig till de regler som de programmerats med, medan människor blir en mer oberäknelig komponent. Det är en intressant aspekt på detta, om än bara en av många.