När det gäller jämställdhet är det sällan speciellt roligt att prata om flygindustrin. Trots detta har det gjorts flera gånger här på bloggen, t.ex. om kvinnor i flygindustrin generellt (länk), om kvinnliga piloter (länk, länk och länk) samt om utvecklingen i vissa specifika sammanhang (Melllanöstern, EasyJet). De två roller som passagerare ser mest – piloter och kabinpersonal – är fortfarande dominerade av män respektive kvinnor. Kanske kommer det då inte som en överraskning att även på chefsnivå är det sämre ställt jämfört med många andra industrier. Det är sajten skift.com som skrivit om detta (länk nedan).

Enligt IATA är endast tre procent av CEOs inom flygindustrin kvinnor, jämfört med 12% i andra industrier (inte heller det en imponerande siffra, men långt mycket bättre än 3%). Det gör det inte bättre att de högsta cheferna på flera flygbolag valde att inte ens kommentera dessa uppgifter. Å andra sidan är det inte lätt att veta vad de skulle kunna säga om denna situation. Det verkar dessutom som att ingen inom industrin har något svar på vad som kan göras för att förbättra situationen.

Under förra året meddelade CAPA – Center for Aviation (länk) att endast 6% av flygbolag runtom i världen har kvinnor i de högsta chefspositionerna. Mellan 2010 och 2015 steg antalet kvinnor i betydande positioner endast från 15 till 18%. Artikeln presenterar like olika siffror, ibland till synes motstridiga, men det kan ha att göra med hur man definierar högre chefspositioner. Oavsett detta så framstår flygindustrin knappast i positiv dager hur man än presenterar de uppgifter som finns.

Enligt artikeln kan en del av problemet ha att göra med att vägarna in i industrin ofta går via pilot- eller ingenjörsyrket, kopplat till att flygindustrin är ett STEM (Science – Technology – Engineering – Math) område. Det är dessutom inget yrke som man studerar på ett universitet och seda får en examen som start för karriären. De flesta yrken inom flygindustrin har en klar praktikeridentitet, med arbete uppåt från lägre trappsteg och en karriär som växer med tiden (från styrman till kapten, mekaniker till chef o.s..v.). Detta gäller även andra yrken inom flygindustrin som dispatcher, inom cargo o.s.v.

Mot detta kan man säga att det verkar finnas fler kvinnor som gör karriär inom andra mansdominerande industrier. Dessutom är flygindustrin knappast så unik att koman inte skulle kunna komma till den från någon annan verksamhet. Det finns dessutom gott om kvinnor inom flygindustrin i många roller, t.ex. som kabinpersonal, och att hitta talang att utveckla på sikt borde inte varar omöjligt. Dessutom verkat flygledaryrket ha lyckats bättre med att bli ett mer balanserat yrke avseende antalet kvinnor i det. Ändå är det rimligt att fortsätta att ha fokus på att öka antalet kvinnor som piloter och ingenjörer för att den vägen öka antalet kvinnor i chefspositioner. Det ska dock erkännas att det inte är lätt att se hur detta ska kunna ändras på kort sikt, eller ens på lång sikt. Detta väcker djupare och svårare frågor om flygindustrin och om vad som kan göras framöver avseende antalet kvinnor i den. Oavsett vilken syn man har på dessa frågor så är den nuvarande situationen en som kommer att fortsätta att ifrågasättas.

Länk till artikel:
The Airline Industry’s Glass Ceiling Is Still Sky-High: A Skift Deep Dive