Home » Flygindustrin » Anders Ellerstrand: Svensk luftrumsstudie – del 1

Anders Ellerstrand: Svensk luftrumsstudie – del 1

För ett år sedan fick LFV ett uppdrag från regeringen att göra en fördjupad studie av det svenska luftrummet. Där ingick bland annat att föreslå en strategi för en översyn av luftrummet. Bakgrunden var en förstudie kallad ”Luftrum 2040” som gjordes för något år sedan och som bland annat pekade på att det saknades ett uttalat ansvar för utveckling av svenskt luftrum. Den senaste större översynen av luftrum gjordes 1998 men på den tiden hade Luftfartsverket en helt annan position än dagens LFV.

Ett år senare är den fördjupade studien färdig och lämnad till regeringen. Den är på 100 sidor och kan hittas här: länk. Det är ett omfattande arbete som ligger bakom och här finns mycket att läsa som kan vara av intresse för många. Här tänkte jag i en första del ge en sammanfattning och ge några kommentarer för att i en kommande del peka på de förslag som LFV framför i rapporten.

Det inleds med en beskrivning av luftrummet och hur det är organiserat. Genomgående har man delat upp luftrummet i tre delar; låg höjd (upp till FL95), mellanhöjd för stig/sjunk (95-285) och övre för en route (285+). Här beskrivs även de olika grupperna av brukare av luftrummet. Därefter beskrivs hur luftrummet utvecklats med utgångspunkt från den stora översynen 1998. Här finns också beskrivet mer nutida utveckling i några närliggande europeiska länder. Vi ligger inte riktigt i framkant här, bl.a. Norge och Danmark satsar mer för att stödja sina stora flygplatser. Det blir intressant att se hur regeringen ser på detta med hänsyn till de ambitioner man har för Arlanda.

Sedan finns här en del som tydliggör hur vi lever i en global värld där mycket av styrningarna görs långt från Stockholm. Här beskrivs emellertid också hur Sverige deltar aktivt i många internationella sammanhang. En viktig spelare inom landet är Försvarsmakten. Dess aktiviteter ökar nu och det får stor påverkan på svenskt luftrum. Flygets miljöpåverkan finns naturligtvis beskriven, bl.a. med ”höghöjdseffekten” som ännu inte berörs så mycket i debatten men som kan få stor betydelse framöver.

Sedan följer en del om prestandaområden, dvs flygsäkerhet, kapacitet, kostnads- och miljöeffektivitet. Här pekas också på fler möjliga områden, såsom förutsägbarhet, tillgänglighet och flexibilitet. Här blir det också viktigt att hitta bra sätt att prioritera dessa eftersom de ibland kan stå emot varandra.

En intressant del beskriver flygtrafiken i Sverige. Här serveras en mängd intressanta fakta, i flera fall med mycket bra illustrationer. Här kan man läsa om olika sätt att dela upp flygtrafiken; VFR/IFR, militär/civil, inrikes/utrikes/överflygningar, olika motortyper osv. Här redovisas också statistik för olika flygplatser och olika trafikflöden. Visste du att största flödet går mellan Arlanda – Köpenhamn? Och att största flödet inrikes är Arlanda – Landvetter, med Arlanda – Luleå som stark tvåa? Här finns också statistik över flygplanstyper – i Sverige är Boeing 737-800 vanligast med Airbus 320 som tvåa. SAS är störst med Norwegian som tvåa och BRA som trea.

Här tas också upp intressekonflikter mellan olika typer av brukare. De ser olika ut i olika höjdskikt och i olika delar av landet. Det illustreras med bilder över Sverige där olika typer av flyg har olika färger. Mycket intressant! Här finns också en illustration av svenskt luftrum sett från ”sidan”. Tänk dig att du står i Finland med Sverige framför dig – till vänster Skåne och till höger Norrland.

En bild visar var VFR finns – på låg höjd och mest i söder. En annan bild visar IFR. På högre höjder men fortfarande mest i söder. I en ruta – mellan breddgrad 59 och 60 och på lägsta höjd finns såväl mest VFR som mest IFR. Fantastisk illustration!

Nästa del handlar om framtiden, med olika prognoser för trafiktillväxten. Detta utgör då grunden för nästa del som beskriver behov och utmaningar för svenskt luftrum framöver. I det lägre luftrummet finns ett tämligen akut problem. Det beror på att moderna trafikflygplan använder mycket flackare inflygningsprofiler. Våra TMA:n (i princip likadana sedan 1988) är för små och följden blir att inflygningarna antingen får göras mindre optimalt eller kommer att beröra okontrollerat luftrum. I nästa höjdskikt handlar det mycket om behovet att se över luftrummet kring Arlanda för att effektivisera in- och utflygningar. Här har ett arbete redan påbörjats. Slutligen berörs det övre luftrummet. Här finns ännu en elegant illustration.

Här ser vi att av den trafik som flyger över Sverige (utan att starta eller landa här) så är över en tredjedel någon gång över Skåne-Blekinge. Hur det övre luftrummet anpassas efter trafiken redovisas liksom de innovationer vi kan se implementeras framöver. Det handlar såväl om ny teknik som om strukturella förändringar.

Rapporten fortsätter med en omfattande beskrivning av hur drönare kommer att etableras i svenskt luftrum med olika effekter bl.a. beroende på höjd. Elflyg berörs också med bedömningar om i vilken takt de kan implementeras samt vilken påverkan det kan få på luftrummet. Slutligen diskuteras olika möjligheter att tillse att ansvaret för luftrumsutveckling blir tydligt samt att det ordnas finansiering.


4 Comments

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.