SMS – en historisk bakgrund
Efter att kortfattat beskrivit hur ICAO ser på Safety Management (länk) tänkte jag här beskriva hur denna syn vuxit fram.
Innan kraven på SMS fördes in i olika länders regelverk fanns det oftast ett krav på system för ”Quality Assurance” och däri ingick sådant som interna inspektioner av att man levde upp till kraven i de statliga regelverken. På 1980-talet tillfördes i många länder krav på att systemen för QA eller QMS (Quality Management System) även inkorporerade system för att förebygga olyckor.
Uppbyggnaden av QMS med standarder som ISO 9000 var framgångsrik och det är väl helt naturligt att QMS blev en inspirationskälla till SMS. Av det följer att uppbyggnaden av QMS och SMS är mycket lika och det är idag vanligt med rekommendationer att organisationer kombinerar sina QMS och SMS till ett gemensamt system.
De fyra komponenterna som ett SMS idag bygger på baseras på idéer från James P Stewart som då var direktör för Transport Canada och år 2000 tog Air Line Pilots Association (ALPA) fram ett SMS-program som byggde just på dessa fyra komponenter eller pelare. Såväl amerikanska FAA som ICAO tog snart upp dessa idéer.
ICAO publicerade sin första ” Global Aviation Safety Plan” (GASP) 1997. Åren 2003 och 2004 var ur flygsäkerhetssynpunkt de bästa åren sedan ICAO bildades 1944 men året därpå inträffade under två månader – augusti och september – sex allvarliga olyckor som tog fler liv än hela 2004 hade gjort. I mars 2006 hölls i Montreal en ”Conference on a Global Strategy for Aviation Safety” och samma år publicerades ICAO Doc 9859 Safety Management Manual (SMM). ICAO tog fram en utbildning och flera av annexen till Chicago Convention försågs efterhand med bestämmelser för såväl SSP som SMS.
Jag tror man kan debattera länge kring vad som kom först – safety eller quality. Såväl arbetet med safety som med quality har gamla anor. Ändå tror jag att just systembyggnaden i ett SMS bygger mycket på tankarna i QMS.
Likheterna mellan dessa (och även med andra management system) är som jag uppfattar det ungefär dessa:
* man vill kunna sätta mål för sin verksamhet och behöver då något att mäta
* man vill kunna följa upp sin verksamhet; för att se att man närmar sig de satta målen men också som ett sätt för ledningen att kontinuerligt “veta” att det man gör fungerar – att kvalitet och säkerhet är minst acceptabla. Genom kontinuerlig mätning får ledningen också signaler som ger besked om att man kanske måste agera; t.ex. genom att tillföra fler resurser eller strama upp kontroller.
* kortfattat förväntas alltså ett “management system” bidra med de verktyg man behöver för att styra/leda/managera sin verksamhet. Med ett fungerande SMS är uppfattningen att såväl verksamhetens ledning som tillsynsmyndigheterna har tillräcklig kunskap och kontroll över flygsäkerhetssituationen.
Med dessa två första inlägg – om beståndsdelarna i ett SMS och om den historiska bakgrunden – hoppas jag att jag lagt en grund för fortsatta inlägg där jag vill ta upp den kritik som finns mot SMS och något om tankarna för alternativ till ett traditionellt SMS.
Skriv inte så bra saker i kommentarsfältet – detta blir utmärkt som ett inlägg med dina reflektioner, efter två sakliga och informerande inlägg passar det bra!
Fler liknelser…
De flesta management-teorier jag stött på bygger på samma modell:
1. Beskriv var du skulle vill vara – mål eller vision, eller “position”!
2. Ta reda på var du är – analys, gärna av SWOT-typ…
3. Utnyttja din SWOT-analys för att planera vägen framåt mot målet, visionen, positionen. Det brukar kallas strategier.
4. Starta resan, bocka av dina målstolpar, följ upp framstegen, var beredd att välja nya vägar – nya strategier.
Jag har inget emot modellen och har själv använt den – i projekt t.ex.
Nu menar ju många kritiker att den här modellen – våra management system – inte är riktigt bra för safety-arbete. Det försöker jag själv förstå mer av och det är bl.a. därför jag skriver här på bloggen.
För bara en stund sedan läste jag så en artikel som var tankeväckande – eller tanke-provocerande. Den ifrågasätter nämligen (som jag läste den i alla fall) den här modellen för allt förändringsarbete! För den som vill läsa kommer länken här:
https://www.linkedin.com/pulse/change-more-like-adding-milk-coffee-niels-pflaeging?trk=v-feed&trk=v-feed&lipi=urn%3Ali%3Apage%3Ad_flagship3_feed%3BJDTv6HAHv8iqnYsY7VaWYQ%3D%3D
Utmärkt och enkel sammanfattning – “common sense” i sin bästa form.
Jag har funderat lite på den här artikeln och kopplat ihop det på förändringsarbete jag sett/upplevt. De är typiskt sett uppbyggda som projekt med de delar 1-4 jag beskrivit ovan. De möter också typiskt den “förändringsovilja” Niels Pflaeging tar upp i sin artikel.
Tyvärr går det ju inte att göra om det som redan är gjort men det är intressant att fundera på om små “nudge” kanske hade gett samma förändring på ett snabbare och bättre sätt. Jag kan (så här i efterhand) komma på metoder att göra små “nudge” som faktiskt skulle kunna ha fungerat.
Mycket bra artikel, kommer att läsa mer av den där Nils.