TFHS-bloggen har tidigare presenterat flygplanstillverkare runtom i världen – från de två största (Boeing och Airbus), till de som därefter konkurrerar globalt (Bombardier, Embraer och COMAC), till länder som har ambitioner att bygga upp eller expandera sin flygplanstillverkning (Ryssland, Indien, Indonesien, Japan o.s.v.).

Tyvärr har ett land med en traditionellt betydande och unik flygplanstillverkare glömts under allt för lång tid. Det handlar om Ukraina och Antonov, vilket är en tillverkare mest känd för det gigantiska transportflygplanet AN-225 (bild ovan) – världens största operativa flygplan. Det finns en lång och intressant tradition inom Antonov, vilken startade 1946 i Novosibirsk som en hemlig avdelning för forskning och design. Chef för denna avdelning var Oleg Antonov och fokus var på militära turboprop flygplan för transport. Organisationen flyttades 1952 till Kiev, där det redan fanns tradition av flygplanstillverkning.

Från det första flygplanet, biplanet AN-2, via den framgångsrika modellen An-10/An-12 blev Antonov under 1970 och 1980-talet den ledande Sovjetiska tillverkaren av militära transportflygplan. Det var under den senare delen av denna period som man byggde de stora transportflygplan som än idag är de mest kända flygplanstyperna från Antonov. Det handlar inte bara om industriell kapacitet och ett företag när det gäller Ukraina. Det finns även tradition av forskning om flyg. Landet har ett känt flyguniversitet – National Aviation University i Kiev (se bilden nedan).

En artikel på sajten 112international (länk nedan) tar upp de problem som Ukrainas flygindustri står inför idag. Det har inte producerats ett flygplan i landet sedan 2015. Ett planerat samarbetsprojekt med Saudiarabien har avslutats – ett projekt var mycket viktigt för fortsatt flygplanstillverkning i Ukraina. Artikeln ifrågasätter om det finns en framtid för flygplanstillverkning i Ukraina, men föreslår också åtgärder som skulle kunna återstarta denna. Flera av dessa åtgärder är kopplade till ett mer aktivt stöd från den Ukrainska staten.

Det är svårt att se en framtid för Ukrainas flygindustri i allmänhet och för Antonov i synnerhet. Med en liten hemmamarknad, en stat som inte har stora medel för stöd och en internationell konkurrens som är knivskarp lär det inte finnas mycket utrymme för Ukraina att konkurrera med andra tillverkare av militära transportflygplan. Artikeln nämner rykten om att Ukraina funderar på att köpa flygplan från Embraer och att militären använder sig av äldre sovjetiska flygplan. Om inte Ukraina självt köper Antonov flygplan, vem kommer då att göra det?

Länk till artikel:
Aviation as Ukraine’s national dream: Idea to be realized

Besök gärna Simons webbsida flyg24nyheter.com för fler flygnyheter på svenska från flygbranschen över hela världen.

Det är generellt inrikesmarknaderna i Europa och över stora delar av världen som klarat sig minst dåligt under pandemin. Det kortare resandet kvarstår i högre grad än ofta längre internationella resor. Inrikes i Norge är just nu den tredje största marknaden i Europa och har haft en lägre nedgång än i många andra länder. Detta är något som Wizz Air vill utnyttja och har sin första norska inrikesflygning i början av november.

I september var antalet inrikespassagerare i Norge 54 procent lägre jämfört med samma månad år 2019 enligt den statliga flygplatsoperatören Avinor. Det är en kraftig minskning men samtidigt en ”bra” utveckling jämfört med andra länder och flygmarknader att ”bara” vara drygt hälften under 2019 års nivåer. En orsak till att den norska inrikesmarknaden klarat sig bättre än andra under pandemin är Norges geografi. Landet består främst av fjäll och den skandinaviska fjällkedjan, vilket gör att flyget blir en viktig livlina för många samhällen istället för mödosamma och i vissa fall omöjliga transporter att genomföra på land på grund av landets terräng.

Flyget är alltså en viktig del av de norska transportmöjligheterna och detta gör den norska inrikesmarknaden till en attraktiv marknad för flygbolag under pandemin när passagerarsiffrorna mer eller mindre befunnit sig i fritt fall på många andra ställen. I dagsläget är det SAS, Norwegian och Widerøe som dominerar den norska inrikestrafiken, men flera flygbolag har fått upp ögonen för Norge. Det ungerska lågprisflygbolaget Wizz Air som haft en annorlunda strategi jämfört med många andra flygbolag under pandemin, har hittills expanderat sig igenom pandemin, kommer att satsa på Norge. I början av oktober tillkännagav Wizz Air att man från den 5 november ska flyga inrikes från Oslo till Bergen Tromsø och Trondheim i konkurrens med SAS samt Norwegian. Under vecka 43 kom Wizz Air med ännu en nyhet om expansion i Norge med en bas i Trondheim och ytterligare sju norska inrikeslinjer.

Wizz Air som är på expansionshumör vill alltså utnyttja att den norska inrikesmarknaden befinner sig i ett gott skick jämfört med Wizz Airs mer vanliga internationella flyglinjer där resandet stannat av. Dock har Wizz Air klarat sig relativt bra då en del av deras linjer vilar på behovet av att flyga arbetskraft mellan Östeuropa och de västra delarna av kontinenten, vilket är en trafik som inte stannat av på samma sätt som det övriga resandet.

Det ungerska lågprisflygbolagets planerade inrikesexpansion i Norge har dock mött på motstånd. Bland annat från flera fackförbund som ställer sig mot Wizz Airs personalpolitik och dess motstånd till fackförbund. Flera norska fackförbund har sagt att man inte kommer att använda sig av Wizz Air för sina medlemmars tjänsteresor. Även den norska statsministern, Erna Solberg, stödjer de norska fackförbundens hållning. Wizz Air understryker dock att man följer alla regler och lagar som finns i de länder man flyger i och kommer även att göra det i Norge.

Det återstår att se om motståndet mot Wizz Air bland fackförbund sätter käppar i hjulen för lågprisflygbolaget som vill bryta oligopolet på den norska inrikesmarknaden. Ett priskrig är troligt att vänta vilket kan komma att påverka särskilt Norwegian kraftigt som fått vara i fred från konkurrens från andra lågprisbolag i Norge samtidigt som man försöker att återhämta sig och bygga upp en framtida strategi.

Wizz Air är ett flygbolag som vill utnyttja den relativt goda statusen på den norska inrikesmarknaden, men även ett nytt norskt initiativ med familjen Braathen i spetsen ser möjligheter. Det nya norska flygbolag som ska ledas av Erik G. Braathen, tidigare VD på Braathens SAFE, tillsammans med en rad tidigare Norwegian-chefer planerar att lansera flygningar inom Norge från sommaren 2021 vilket gör att konkurrensen kan komma att hårdna ytterligare med fyra spelare tillsammans med Widerøe. Widerøe har dock fördel av att flyga med en turbopropp-flotta på linjer där varken SAS, Norwegian, Wizz Air och det nya Braathen-bolaget inte kommer att kunna flyga med sina flygplansflottor som består och kommer bestå av Airbus eller Boeing-flygplan.

Simon Ericson
flyg24nyheter