Denna vid en första anblick något ovanliga men tankeväckande, kanske till och med provocerande fråga är faktiskt inte så ovanlig. I jämförelse med den amerikanska flygmarknaden beskrivs Europas ofta som “fragmenterad”, vilket är ett något mer sofistikerat sätt att säga att någon anser att det finns för många mindre flygbolag och inte tillräckligt med stora och dominerande sådana.
Det är Centre for Aviation – CAPA som tagit upp detta i analys (länk nedan). CAPA är en sajt som vi skrivit om och rekommenderat här på bloggen (länk). Deras egen summering av huvudpunkterna i deras analys se ut så här:
De sju största flygbolagen i Europa (eller grupper av flygbolag, som IAG, Air France-KLM etc.) har 55.5% av marknaden, vilket är betydligt mindre än de 81.8% som gäller för de sju största i Nordamerika. Även om IAG skulle köpa Norwegian (som det skrivits om här – länk) så skulle det ge dem 12% av alla flygstolar i Europa, men inte förändra strukturen i Europa speciellt mycket (i Nordamerika har det största bolaget, American Airlines, 19%). För att verkligen förändra strukturen skulle krävas betydligt större köp eller sammanslagningar, t.ex. Lufthansagruppen med Air France-KLM, Ryanair med IAG etc.
Jag har inte kunskapen som krävs för att avgöra om detta är ett rimligt argument – att det vore “bättre” med fler sammanslagningar och en ökad koncentration av flygmarknaden till några större flygboag eller grupper av flygbolag. Frågan är bättre för vem? Flygsäkerhetsmässigt finns det inget i den nuvarande situationen som kan användas som ett argument. För passagerare finns det få uppenbara fördelar annat än ökad konnektivitet, d.v.s. fler anslutningar till fler destinationer och därmed lättare att ta sig dit man vill. (Men med mer point-to-point på grund av ökad konkurrens kan detta ifrågasättas.)
Argumentet för en sådan strukturförändring blir bara tydligt i slutet av analysen och handlar om vinstmarginalerna för Europas flygbolag, vilka är lägre än för flygbolagen i USA. CAPA är en industrianalytiker och flygbolag är bland deras kunder, så denna slutsats är därför inte överraskande. Med mindre konkurrens skulle priserna kunna gå upp, stordriftsfördelar bidra till minskade kostnader och därmed skulle Europa få färre och mer lönsamma flygbolag, kanske även stabilare. Men om inte detta tar med en analys av hur en sådan förändring skulle påverka konsumenter, resande och vidare effekter (utbyte och handel mellan länder, turism etc.) så är det knappast rimligt att tala om “bättre” i generella termer. Det finns nog anledning att ställa många frågor när sådana här analyser och argument läggs fram.
Länk till artikel:
Airline mergers: why Europe needs blue sky thinking
Mer intressant är väl vilka faktorer som ligger bakom? Jag gissar att det finns fler skillnader mellan USA och Europa som påverkar såväl lusten som möjligheten att starta nya bolag samt att köpa upp bolag? Det är nog inte fullt så enkelt som att en artikel får bolagen att ändra beteende.
Den här “fragmentiseringen” gäller ju inte vara flygbolagsmarknaden utan även luftrum, flygtrafikledning och säkert mycket mer.
Just nu ser vi väl också hur nationella strömmar växer sig starkare och motverkar samverkan och helhetssyn i Europa, medan samma nationalism i USA inte påverkar den inre marknaden på samma sätt.
Sant och sådana inflytanden ska nog inte underskattas. Naturligtvis är situationen olika på många sätt. Men från min soda var det poängen led artikeln – att beskriva och ifrågasätta den ofta framförda beskrivningen av den “fragmenterade” situationen i Europa. Den har framförts i långt mer än en artikel och jag tror att det delvis är ett sätt att skapa politiskt utrymme att argumentera sammanslagningar, ett slags lobbyverksamhet för de redan stora flygbolagen.