Här på bloggen har det skrivits en hel del om konkurrensen mellan de traditionella flygbolag och lågkostnadsbolagen, speciellt avseende long-haul och low-cost (länk, länk). I en artikel på skift.com tas detta upp avseende förändringarna hos British Airways (BA), t.ex. avseende att de nu tar betalt för mat på korta flygningar, förändingar som också tagits upp på bloggen tidigare (länk , länk).

Det son gör denna artikel lite mer intressant är att den använder sig av ett argument baserat på forskning om mänskligt beteende, det som kommer från Daniel Kahneman och Amos Tveesky och handlar om “loss aversion”. Det handlar enkelt uttryckt om att det är mer smärtsamt att förlora något än det är att vinna något av samma typ, omfattning eller betydelse. Det är med andra ord mer smärtsamt att förlora hundra kronor än det är trevligt att vinna samma summa. För att kompensera en förlust kan det därför behövas långt mer än den förlorade summan som kompensation. Originalartikeln om detta av Tveesky och Kahneman finns här.

Kopplingen som görs är att för ett traditionellt flygbolag som BA så kommer kunderna att uppleva förlusten av tidigare förmåner som långt smärtsammare än avsaknaden av sådana förmåner på ett annat flygbolag. Detta tycks hända just nu med BAs beslut om att inte erbjuda mat på kortare flygningar, därav att de nu kallas “British Bareways”. Det är ett intressant resonemang och kan nog stämma, men de tillfrågade forskarna kommenterar också att det är en tillfällig effekt och att en ny nivå av förväntningar etableras efter ett tag. Frågan är dock hur mycket som kan ha förlorats för ett traditionellt flygbolag innan denna förändring har skett.

Länk till artikel:
British Airways and the Problem of Fees, Frills and Perspective