För flygbolagen är naturligtvis alla passagerare viktiga, men det har alltid funnits vissa passagerare som är viktigare än andra. För de som känner till flygbranschen är detta inget nytt, men det är intressant att en del gamla sanningar står sig även i tider av lågprisbolag, ökad internationell konkurrens och andra förändringar.
I en artikel i Business Insider står det att läsa om amerikanska stora och traditionella flygbolag som fortfarande har häften av sina inkomster från passagerare som bara flyger en gång om året och att dessa utgör ungefär 85% av det totala passagerarantalet.
Det betyder att de andra 15% genererar den andra hälften av inkomsterna. Detta är passagerare i premiumklasser som flyger ofta och som ofta gör det som en del av sitt arbete. På grund av deras betydelse för flygbolagens inkomster gör de också allt vad de kan för att behålla dessa passagerare. Artikeln fortsätter med fokus på detta samt på hur bolagen också försöker få in fler erbjudanden mellan premium och ekonomi för att fånga de passagerare som vill betala en del extra men inte allt för mycket för en behagligare resa.
Det intressanta med allt detta är att lågprisrevolutionen har skapat sin egen nisch, men den traditionella affärsmodellen för flygbolag verkar leva vidare. Frågan är hur detta kommer att utvecklas framöver. Kommer lågprisbolagen att hålla sig till sitt ursprung eller försöka erbjuda någon form an premiumliknande produkt också? Kommer pressen på de traditionella bolagen från lågprisbolagen att leda till mer eller mindre fokus på premiumklasser? Kommentera gärna vad du tror om denna utveckling.
Länk till artikel:
A single statistic shows why all airline passengers are not created equal
Intressant. Jahg hörde ett inslag på SR/P1 igår om “dynamisk prissättning” där man bl.a. sa att flygbolag försöker ta ut högre priser av de som reser ofta eftersom de anses mindre priskänsliga. Alltså att de 15% av passagerarna som du nämner kan man ta ta ut höga priser av – de flyger i alla fall. Medan de 85% bara flyger när priserna blir tillräckligt låga och det är mot dessa kunder man sätter in lockpriser.
Fenomenet “dynamisk prissättning” är intressant men komplext och svårt att sätta sig in i. I programmet nämndes ett försök som Coca Cola gjort. En försäljningsautomat försågs med en temperaturkännare. Ju högre temperatur, desto större efterfrågan och därmed högre pris. Försöket fick avbrytas – kunderna blev förbannade…
Likadant med försöka att betala efter vikt, testat av Samoa Air (tvekar dock lite på sanningshalten). Det är intressant att vissa prisskillnader är acceptabla (pensionärer, barnfamiljer etc.) medan andra anses oacceptabla.
Ja, jag tror inte fenoment “dynamisk prissättning” är på väg bort – snarare tvärtom. Det är dock ett svårt arbete att tillämpa det på ett sätt som ger rätt effekt. Idag sker mycket av detta utan manuell inblandning utan det bygger på logaritmer.
För många år sedan såg jag en effekt av detta. När jag var 8 år fick jag 50:- i pris i en teckningstävling för Jordbrukskassan (tror jag banken hette då). I mogen ålder fick jag ett utdrag i samband med deklaration. Då fick man ännu några procent på ett sparkonto men mitt gamla vinstkonto var i princip utan ränta. Som jag ser det ett tidigt exempel på detta – pensionärer och andra med gamla konto var okänsliga (kontrollerade inte) räntesänkningar. För att locka nya kunder lockade man med hög ränta medan man sänkte räntan för gamla kunder. Jag blev rätt upprörd och skrev ett brev till banken. En kväll satt jag i TV-soffan när telefonen ringde och sen pratade jag med en bankdirektör en god stund. Tror dock inte jag lyckades förbättra världen…
Lyckades inte förbättra världen den gången – men du har inte gett upp än! 🙂