Förra inlägget handlade om Erik Hollnagel och hans tankar kring behovet av ett nytt synsätt på safety som han gav namnet Safety-II. Hollnagel är också en av grundarna av ”Resilience Engineering Association” som höll sitt första symposium i Söderköping 2004. Hollnagel har skrivit flera böcker om resiliens.

Resiliens är ett ord som wikipedia beskriver som ”den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas”. ”Resilience engineering” handlar om att stödja och utveckla denna förmåga. Det handlar inte bara om safety även om det naturligtvis är en viktig del av vår förmåga.

Resiliens är en inneboende förmåga hos ett system att kunna anpassa sin funktion före, under och efter förändringar och störningar, så att det kan upprätthålla en fungerande verksamhet under såväl förväntade som oförutsedda förhållanden.

Hollnagel har beskrivit resiliens som bestående av fyra förmågor:
• Förmågan att förutse – att veta vad man kan förvänta sig och att kunna förutse utvecklingen med såväl kommande störningar som kommande möjligheter
• Förmågan att lära och utvecklas – att lära från erfarenheter, att förstå varför saker hände som de gjorde
• Förmågan att övervaka – sådant som kan påverka systemets förmåga, inom och utom den egna organisationen
• Förmågan att reagera – att veta vad man ska göra eller kunna reagera på såväl förväntade som oväntade förändringar genom förberedda scenarier eller genom att anpassa sättet att fungera

Om resiliens finns det en hel del litteratur att läsa. Ett stort EU-projekt om resiliens avslutades för ett år sedan och resultatet av det är bland annat en mängd rådgivande material som kan användas om en organisation vill öka sin resiliens inom något område: Länk.

Följer du länken hittar du mycket material kring resiliens. Där finns också en länk till en Darwin Wiki som innehåller mängder av material som kan användas av en organisation som vill arbeta med att förstärka sin resiliens och därmed även sin flygsäkerhet.

Eurocontrol har producerat ett ”white paper” om resiliens inom ATM där man kommer fram till att det är något som kan bli värdefullt men att vi kanske inte är riktigt redo ännu: Länk.

Dock är detta papper skrivet för många år sedan. Kanske börjar vi bli redo?