I flygindustrin i USA genomfördes under tio år – 2004 till 2015 – en våg av köp och sammanslagningar, d.v.s. stora flygbolag köpte andra flygbolag och blev ännu större (se bild nedan). Detta skedde som ett gensvar på hur svårt det var för flygblagen i USA att gå med vinst. I Europa har detta inte hänt på samma drastiska sätt och marknaden här beskrivs därför ofta som “fragmenterad” samt med hänvisningar till att det som hände i USA behöver hända också i Europa. Den drastiska rubriken omdetta kommer från en artikel av Gedminas Žiemelis och publicerades nyligen på aerotime.aero (länk nedan).
I USA är nu de största flygbolagen mer försiktiga med att öka sin kapacitet och mer disciplinerade än tidigare. Men den nya situationen har också lett till att det blivit svårare för nya flygbolag att starta upp och ta sig in på marknaden. I Europa har det istället varit en hel del nya flygbolag som komit fram eller expanderat under samma tid. Men tre stora konkurser för Alitalia, Air Berlin och charterbolaget Monarch kan vara signalen för en kommande våg av köp och sammanslagningar, med eller utan tillhörande konkurser.
Artikeln tar dock inte upp att köp och sammanslagningar har skett även i Europa – Air France/KLM, Lufthansa och Swiss/Austrian, BA och Iberia/Aer Lingus o.s.v. Dessa är något annorlunda eftersom de har genomförts utan att flygplan målats om och varumärken försvunnit, men det har ändå handlat om att göra en verksamhet större för att kunna spara på kostnader och göra mer vinst. Det är inte tydligt för mig vad skillnaden är eller hur den på olika sätt kan ha påverkat affärsmodell och resultat, men det är trots allt liknande processer.
En stor skillnad mellan USA och Europa sm tas upp i artikeln är att lågprisbolag har en betydligt större del av marknaden i Europa. Inte räknat i antal säten (40% i Europa, 32% i USA) men räknat som aktörer på flygmarknaden (28% mot 6%), om än att artikel inte är tydlig om detta avser marknadsvärde eller någon liknande parameter. Tillväxten för long-haul/low-cost kan komma att sätta press på traditionella flygbolag och möjligtvis tvinga fram försök till köp och sammanslagningar. BAs intresse för Norwegian kan ses som ett exempel på detta.
En annan möjlig utveckling som kan bli turbulent är intern konkurrens inom större grupper av flygbolag. Om till exempel Lufthansa som planerat forstätter att låta Eurowings växa med fler långlinjer så är det i viss mån ett exempel på en förändring av verksamheten som kan liknas vid en sammanslagning. Samma sak kan sägas för Air France/KLM och deras Transavia, eller för BA/Iberia och deras Vueling och Level. Piloter inom de traditionella bolagen kommer att protestera mot denna urholkning underifrån av deras roll och förmåner, men stridigheter mellan parterna som troligt scenario.
Artiklen specificerar inte alls vilka flygbolag som kan komma att gå i konkurs de närmaste fem åren, eller ens vilka kategorier av flygbolag. Så denna prognos ska ses som en försenad parallel med utvecklingen i USA. Fler har tidigare förutspått samma sak och det kan myykcet väl hända, men en fortsatt utspridd marknad eller internkonkurrens är också möjliga scenarier. Det är inte säkert att det som hände i USA måste hända här i Europa, åtminstone inte på samma sätt. Mer troligt är kanske att när konjukturen vänder neråt kommer en hel del flygbolag i Europa att få det svårt och då kan köp och sammanslagningar komma, men mer för att undvika förluster än för att öka vinster.
Länk till artikel:
At least 5 medium-size EU airlines to go bankrupt in 2018-2019
Vi är inne nu i höst 2020, nästa år kommer många flygbolag att gå under, de flesta.
Stater har nu stöttat sina national carriers och bolagen har använt egna besparingar samtidigt som de skurit ner sina verksamheter kraftigt.
Men räcker detta för överlevnad?
Stater kommer inte gå in mer pengar, det är politiskt omöjligt. ingen privat kapital slussas in i flygbranschen, så 2021 blir flygets mest dramatiska år, minst halva branschen försvinner.
Intressant perspektiv, Thomas. Jag är rädd för att det kan bli så som du förutspår men hoppas att det inte går så illa.
Jag håller med Thomas. Jag har sett återkommande kommentarer i stil med; “tycker ni 2020 var jobbigt, så kommer ni se att 2021 blir värre”. De senaste prognoserna tyder ju på en mycket långsam återhämtning och de flesta verkar tro att en återhämtning till nivån vi hade 2019 ligger åtminstone 4-5 år bort.
Med en kraftig och långvarigt minskad efterfrågan måste naturligtvis utbudet minska, dvs vi lär se fler bolag försvinna, men även fler flygplatser som stängs.
Ja speciellt Svenskt inrikes på trafiksvaga orter
verkar vara på snabbt utdöende, då de tre mindre flygbolagen som nu flyger har mkt få passagerare även på peaktider.
Överlever de?
Kommuner och regioner går nu in med mångmiljon belopp i månaden för att rädda och betala driftstöd till sina flygplatser, som inte har eller med mycket begränsade möjligheter kommer att få nån trafik. Uttrycket pengar i sjön är adekvat.
Stater kan heller inte stödja med jättebelopp år efter år, inte heller till SAS.
Skrivet här 2021 blir året då många stora som små flygbolag gick under. Det som skedde i USA med konsolidering och så var i en fungerande marknad över tid. Nu är den marknaden död till 90%, nästan obefintlig och så över hela världen.
Jag håller med, och svenskt inrikes var på väg ner redan innan pandemin. Ett exempel är Ängelholm som efter många år med fina siffror hade börjat gå minus och där sedan pandemin satte totalstopp ett tag. Just Ängelholm tror jag ändå har ganska goda förutsättningar men det finns ju flygplatser som också blev av med trafiken pga pandemin men där det inte finns ens några planer på att starta upp igen. Så något/några svenska inrikesbolag och en del svenska flygplatser kan komma att försvinna.
Jag håller helt med om att jämförelser med konsolidering i USA inte är helt relevant nu (vilket ju inte heller var syftet med urspringsinlägget ovan, som skrevs långt innan pandemin). Det handlar istället om en bransch som måste anpassa sig till ett helt nytt läge, utan att egentligen veta hur det nya läget kommer att se ut.
Ja ingen vet om återhämtning kommer att ske för flyget. Lufthansas vd har uttalat att bokningar gått ner med nästan 90% sept 2019 till 2020. Han ser överhuvudtaget ingen ljusning i närtid. Bolaget parkerar permanent alla sina A380 B747 etc. Nu sägs ytterligare tusentals Lufthansa piloter och Cabin crew upp. Samma i de stora bolagen i USA. Jacob Wallenberg har sagt att inget privat kapital går in nu i flygbranschen, bara stater kan rädda, och inte ens de har resurser att ytterligare lägga in jättesummor i sina flygbolag, den Holländske finansministern “inte säkert KLM AF överlever”. Coronan visar inga tecken på att avta, tvärtom nya stora utbrott överallt som i Ryssland, flera länder i EU, syd nord amerika, Indien etc.
Åter stänger länder ner, restriktioner införs, allt detta stryper av ekonomin. Världen kastas in i en extremt lågkonjunktur med samtidigt skenande statsskulder och deflation som fökjd.
Stater blir oförmögna att stimulera sina ekonomier då de tömt ut sina resurser, det blir massarbetslöshet och som vi redan ser social oro. Det här kommer ta decennier att ta sig ur. Under dessa omständigheter reser inte folk, de vet inte ens om jobbet är kvar, och företag drar ner på allt även resande. Oddsen för den kapitalkrävande flygindustrin är låga på kort medel och lång sikt.