Idag tar bloggen upp ett mer traditionellt ämne, med fokus på piloter samt deras utbildning och träning. Alla som genomgått flygutbildning har inte bara lärt sig de olika ämnen som krävs för att flyga, utan även ett antal korta och smarta tumregler som t.ex. “30 per 10 plus 10” för “descent range”:
Närmare flygplatsen är det bara treans tabell som gäller för en tre graders glidbana för att veta vilken höjd man bör vara på (300 fot per nautisk mil), vilket kanske är den enklaste och viktigaste tumregeln. Det finns ett stort antal tumregler, en del mycket enkla och praktiska, medan andra är något mer krävande. Skybrary (länk nedan) har sammanfattat en del av dem och bland dem finns en annan klassiker:
Det finns en god Human Factors bakgrund till varför desssa tumregler fortfarande är viktiga trots att automation tagit över allt mer av flygande. Om du som pilot inte har en uppskattning av vad du förväntar dig att se i huvudet, så är risken att alla siffror du ser framför dig kommer att verka rimliga. Det är bara genom att hela tiden göra uppskattningar av vad som bör ske som det blir möjligt att upptäcka när något inte är son det ska.
Det finns just nu en hel del oro inom flygindustrin att inte bara tumreglerna, utan förmågan att använda dem, håller på att försvinna. Det finns många berättelser om piloter som litar helt på flygplanets system och om de måste räkna på mågot så åker mobilen fram, även om det bara handlar om treans tabell. Kanske är dessa historier överdrivna, men det är värt att påminna om vikten av att veta vad som händer härnäst för att kunna hantera olika situationer i luften. Då krävs också att man snabbt kan göra bedömningar av var man är, var man kommer att vara inom en kort stund, hur mycket bränsle man kommer att ha o.s.v. Detta kräver en del snabb huvudräkning och tumregler hjälper till med detta.
Fråga till dig som läser detta, som pilot, flygledare, tekniker o.s.v. – i vilket avseende använder du tumregler i ditt arbete? Berätta så sätter jag ihop ett uppföljande inlägg om vad som just nu är det som används och fungerar i daglig verksamhet. Alla bidrag mottages med tacksamhet!
Länk till artikel:
Skybrary – Rules of Thumb
Tumregler är fantastiska – är de tillräckligt bra (betyder ofta roliga/tokiga) glömmer man dem aldrig. De sitter ingraverade – även långt efter att de förlorat sin mening.
När jag gick min FL-utbildning (Hedenhös…) fanns inte samma klassificering av luftrum som idag. Den normala standarden för TMA i Sverige då motsvarade ungefär det som idag kallas “luftrumsklass D” men ett antal (7) var s.k. “allväders-TMA” som motsvarade dagens “luftrumsklass C”. Hur skulle man komma ihåg vilka de var? Någon kom på tumregeln “MÖGTUSS” och därför kan jag än idag räkna ut Sveriges “allväders-TMA” från 1979-1980; Malmö, Östgöta, Göteborg, Tullinge, Uppsala, Sundsvall och Stockholm TMA!
Måste vara något av en klassiker i flygledarvärlden!
Eller kanske mitt exempel inte är en tumregel – – mer ett minnesknep?
Kanske det, men det är okej som exempel ändå.