Ett blogginlägg som snabbt har spritt sig bland personer i flygindustrin (127 000 träffar!) tar upp problemet med hur mycket onödig information det finns i NOTAMs. Det måste vara ett av de ämnen som vid en första anblick förefaller som ett av de minst intressanta man kan tänka sig att ta upp på en blogg, men det är mycket relevant för flygsäkerhet och på grund av detta också intressant.

Notice to Airmen (NOTAM) är “noteringar”, d.v.s. information, som har registrerats hos en luftfartsmyndighet för att uppmärksamma piloter på risker som kan påverka flygsäkerheten längs en rutt eller på en plats. Så långt allt väl och ingen kan ju vara emot ett så ädelt syfte. Problemet som tas upp i blogginlägget är att systemet för att formulera och sprida NOTAMs har sina rötter i 1920-talet och att detta leder till att viktig – ibland kritisk – information begravs i gammal, trivial och allt för ofta helt irrelevant information.

Inlägget är kort och lättläst – jag rekommenderar det varmt och kommer inte att skriva om samma sak som står i det. Jag kan bara bekräfta att jag upplever samma problem som författaren av inlägget. I en global operationell verksamhet som den jag arbetar i just nu är paketen med NOTAM helt enkelt absurda i sin omfattning och fyllda med utdaterad och irrelevant information. Det är tyvärr nästan omöjligt att göra något åt detta (jag har försökt och fortsätter att försöka) för de som tar besluten om att ta bort information axlar också risken att ställas till ansvar om borttagandet skulle kunna kopplas till något som gått fel i den operationella verksamheten.

Naturligtvis skulle man då kunna rapportera till den som utfärdat dessa NOTAMs att ta bort denna information. Tyvärr handlar det då ibland om nationer där administration inte fungerar alls så enkelt, till exempel nationer där domstolarna ligger årtionden efter med rättsliga fall. Dessutom så är det alltid säkrare för de som inte flyger och har någon form av ansvar att stoppa in en extra NOTAM och än mer att inte ta bort de som finns. De “service providers” som förser flygbolag med kartor och annan information, liksom flygbolagen själva, kan “filtrera” bort viss information men tar då – återigen – på sig ett lagligt ansvar för detta om något går fel. Bättre då för “alla” att lämna över allt till piloterna (inte bättre för piloter, passagarerare och flygsäkerheten, men för alla andra).

Detta leder till, speciellt för långa rutter över många länder, helt orimliga högar av information som piloter förväntas ta sig igenom på kort tid innan flygning och då hitta de bitar av relevant information som faktiskt kan vara avgörande för säkerheten under flygningen. Även om relevant information hittas kan den vara gammal, information om oanvändbara militära landningshjälpmedel, landningsystem som varit under reparation i åratal eller installationer som inte ens finns längre är några exempel. Detta system är helt otidsenligt och oförenligt med alla andra ambitioner som finns för flygsäkerhet idag. Svårigheten att förändra systemet pekar också på några av de sämsta sidorna hos det internationella samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer i flygindustrin. Jag kan bara hålla med skribenten, stödja hans kamp och hoppas att fler kommer att göra det samma.

Länk till text:
The problem of bullshit NOTAMs