Vart tredje år ger ICAO ut sin “Global Aviation Safety Plan” (ICAO Doc 10004) och den som nu gäller omfattar 2020-2022. I denna plan listas sex mål för en global utveckling av flygsäkerhet:

1. Kontinuerligt minskade operativa flygsäkerhetsrisker
2. Världens alla stater ska stärka sin (tillsynsmyndighetens) förmåga till översyn av flygsäkerhet
3. Världens alla stater ska implementera en effektiv SSP (State Safety Programme)
4. Världens alla stater ska öka regionalt samarbete för att förbättra flygsäkerhet
5. Användningen av industriella program ska öka
6. Tillse att lämplig infrastruktur finns på plats för att stödja säkra operationer

Hela dokumentet omfattar 144 sidor och specificerar dessa sex mål på olika sätt. Här beskrivs bl.a. de olika roller som ska samverka för att nå målen – ICAO, individuella stater, regioner och industrin. Här beskrivs också olika sätt att mäta måluppfyllnad. Den viktigaste indikatorn är antalet olyckor och används för att mäta på mål 1.

Enligt en studie av en professor Eastman i USA fortsätter flygsäkerheten att förbättras. Han redovisar siffror för antal dödsfall per passagerares ombordstigning. För de säkraste länderna (USA, EU, Kina, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland) var risken under perioden 2008-2017 ett dödsfall för varje 33,1 miljoner passagerare som gick ombord på ett civilt kommersiellt flygplan. Globalt ser hans siffror ut så här:

Det ser ju onekligen imponerande ut även om skalan lurar ögat en del. Ett problem är att olyckorna är så få att variationerna år för år kan bli stora. År 2017 dog 12 medan det 2018 dog 473. Professor Eastman presenterar alltså siffror per 10-årsperiod för att ta bort sådana variationer ur bilden.

När olyckorna är få påverkar enskilda olyckor bilden mycket. Det gör att det blir allt svårare att se trender på annat än längre sikt och därmed svårt att tidigt kunna se och reagera om trenden skulle vända uppåt. Det betyder att vi kan se att den långsiktiga trenden varit positiv men frågan är vad vi faktiskt vet om nuläge och framtid. På Wikipedia finns nästa graf som beskriver minskningen av dödsfall från 1970 till 2019.

För att mäta övriga mål använder ICAO bl.a. resultatet av kontroller som görs hos de olika staternas tillsynsmyndigheter. Vid dessa kontroller ställer ICAO frågor (det finns ca 1000 s.k. ”protocol questions”) och man bedömer svaren som antingen godtagbara eller ej. Resultatet blir ett tal som i procent visar hur väl respektive stat implementerat ICAO standards. Världens drygt 190 ICAO-stater har här resultat som varierar från 4-98 %. Under många år har ICAO haft som mål att få världens alla stater att nå över 60 %.

På denna sida –länk – kan man gå in och se det globala genomsnittet och sedan välja en stat för att jämföra dess resultat med genomsnittet. ICAO kommer emellertid att ersätta denna redovisning med ett nytt index som ska beskriva statens förmåga i relation till hur omfattande flygverksamhet man har. Dessa index finns redan (redovisas i tre kategorier; operations, air navigation och support) men man kan inte se dem på den öppna delen av ICAO hemsida. Ett index på över ”1” visar att staten har tillräcklig kontroll med hänsyn till den trafik som finns medan ett tal under ”1” pekar på att statens kontroll är otillräcklig. I Europa ser det generellt bra ut och jag kan meddela att Sverige ligger över ”1” medan det är stor variation i t.ex delar av Afrika med många länder med index under ”1” även om t.ex. Namibia (där jag arbetade 2011-2015) har över ”1”, mest beroende på låg trafikvolym antar jag…

Ser man på ICAO så verkar man mest ty sig till att kontrollera staters förmåga att följa ICAO standards och ”räkna med” att det innebär bättre flygsäkerhet. Detta ”bevisas” av att då vi tittar bakåt ser vi att den långsiktiga trenden för flygsäkerhet är positiv, dvs mätetalen för misslyckad flygsäkerhet (olyckor) minskar – åtminstone har de gjort det långsiktigt.

Nästa avsnitt kommer att handla om ett nytt perspektiv – ”Safety-II” – som bland annat tar upp detta med hur vi mäter flygsäkerhet.