David Thell är kapten och instruktör på Norwegian, utbildad på TFHS och har förekommit tidigare på bloggen med hans utmärkta uppsats om träning av beslutsfattande (länk), ett av de mest läsa inläggen någonsin här på bloggen.
Europeisk luftfart har väldigt diversifierade arbetsvillkor. Spännvidden på anställningsformer och villkor spänner mellan slavliknande anställningar för kabinpersonal i några flygbolag till väldigt välavlönade kaptensjobb i andra. I vissa bolag är fackföreningar icke-existerande och direkt motarbetade, i andra har de större inflytande och det råder ett gott samarbete mellan parterna. Att beskriva arbetsmarknaden inom flyg och relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är därmed enormt komplext och kan inte göras enkelt.
Vad som däremot kan konstateras är att avregleringar och faktumet att branschen per definition rör sig över nationsgränser har satt fackföreningarna inom europeisk luftfart på reträtt de sista decennierna. Osäkra anställningsformer som försvårar fackanslutning eller anställningar i länder där lagstiftningen är till arbetsgivarnas fördel har använts för att pressa ner personalkostnader. Samtidigt som flygbolagen har blivit transnationella har dock fackföreningarna ofta hållit sig inom nationella gränser, begränsade av både tradition och det faktum att arbetsmarknaden fortfarande primärt regleras med nationell lagstiftning. I tillägg har det funnits ett överskott på utbildad och erfaren personal för flygbolag att rekrytera.
Senare tid har dock en förändring kunnat skönjas. Först och främst upplevs en brist på erfaren personal. Flera europeiska flygbolag drog förra året på sig extra kostnader pga svårigheter att antingen behålla personal eller nyrekrytera personal. Det finns därmed starka ekonomiska incitament för bolagen att skapa förbättrade relationer med sina arbetstagare. Goda relationer med fackföreningar har blivit en säljfaktor när bolag rekryterar. Politiskt har villkoren för anställda inom transportnäringen också uppmärksammats allt mer under senare år.
Rapporten ”Atypical Employment in Aviation” från universitetet i Ghent 2015 lyfte problematiken med osäkra anställningsformer inom luftfarten. Arbete pågår inom EU med att se på regleringen av flygets arbetsmarknad men utfallet av dessa processer är alltjämt ovissa. Samtidigt så har flygpersonal börjat organisera sig mer över landsgränser sig för att möta upp organisatoriskt mot arbetsgivarna. Så sent som 12 april möttes bland annat representanter för piloter i Ryanair, SAS, Norwegian och Easyjet i Dublin och stakade ut grunderna för mer samarbete över både bolagsgränser och över nationsgränser. De transnationella bolagen kommer i framtiden att med stor sannolikhet mötas av transnationella fackförbund.
Om allt detta är en del av en tillfällig trend eller om vi skönjer ett bestående trendbrott återstår att se. Det hänger lika mycket på branschens ekonomi, fackföreningarnas förmåga att organisera sig som på politiska beslut. Framtiden är lika spännande som den är oviss.
Tack David!
Ja, brist i flygbranschen har vi sett en del om här på TFHS-bloggen och det finns ännu mer om man googlar runt lite. Rimligen blir ett av resultaten bättre anställningsvillkor…
Kanske kommer vi också att se en svängning där sänkta kostnader prioriteras ner något till förmån för kapacitet. Billiga flygningar som ställs in pga pilot, tekniker eller flygledarbrist är liksom inte någon vits…
Just nu är förbättringar i villkor nödvändiga för många flygbolag för att få in piloter. Men det svänger snabbt om världsekonomin tar en annan riktningen. Med tanke på att Airbus arbetar mot single-pilot cockpit så är framtiden dessutom svår att förutse.
Definitivt svänger det fram och tillbaka. Det är många faktorer som kan påverka utvecklingen åt olika håll framöver. Politiska beslut, arbetsgivarnas inställning och fackföreningarnas organisationsförmåga ser jag som centrala. Ekonomi/konjunktur påverkar naturligtvis samtliga dessa.
Det jag tänkte på var mest att vi är inne i en period där kostnadsbesparingar haft väldigt hög prioritet, inte bara hos flygbolag utan även hos ANS providers. Personal är dyrt så ett sätt att klara dessa krav har varit att hålla igen på löner och dra ner på antal personal och på utbildning.
Under många år har vi nu sett ökningar i passagerarantal och därmed i flygningar. Det sista året har det också här på bloggen rapporterats om flera bolag som fått ställa flygningar pga pilotbrist. Det senaste jag såg var Emirates; https://www.aviationcv.com/aviation-blog/2018/emirates-pilots-shortage
Har man följt mina månadsrapporteringar om trafiken i Europa har man också sett att förseningarna i luftrummet ökar och att det finns brist på flygledare i flera länder som påverkar kapacitet.
Drar man ut dessa trender lite så tycker jag det växer fram en bild. Visst vill passagerare ha billiga flyg men framförallt vill man ju kunna göra sina resor. Inställda eller kraftigt försenade flyg kan ju förta rätt mycket av glädjen med billiga biljetter? Så jag tänker mig att det kan finnas en ny marknad för den som kan garantera kapacitet genom att se till att man har tillgång till personal.
Det är ju egentligen bara den gamla lagen om tillgång och efterfrågan. Hittills har branschen kunnat möta en ökad efterfrågan samtidigt som man sänkt priser. Om det börjar bli svårt att möta tillgången så borde det finnas möjligheter att höja priser? Åtminstone för den kategori passagerare där det faktiskt är viktigt att resan blir av?
Ditt resonemang är helt logiskt och svårt att argumentera emot. Ändå tror jag inte att vi är nära detta läge än. En kabinfaktor på 80% anses bra i branschen, vilket betyder att det finns mer kapacitet. Jag tror också att flyg är långt ifrån en helt fri och flexibel marknad som reagerar helt enligt de logiska marknadsprinciper som du refererar till, t.ex. tror jag att för en del flygbolag i lågkostnadssektorn skulle passagerare välja bort flygresan om den steg för mycket i pris.
Jag hittade en intressant artikel som väl närmast riktar sig till den som funderar på att utbilda sig till pilot. Artikeln resonerar kring behovet av piloter globalt under de kommande 20 åren, kring vilka länder som kommer att utbilda flest piloter men också kring vilken flygtyp man bör sikta in sig på att skaffa en rating.
http://www.eurocontrol.int/publications/annual-network-operations-report-2017
När jag var på WATS nyligen pratade Airbus mycket om utvecklingen mot single pilot cockpit och detta är inte visionära planer utan pågående utveckling som Airbus diskuterar med sina större kunder redan. Om denna utveckling leder framåt så finns det anledning att vara försiktig med prognoser för pilotyrket bortom de närmaste årtiondena.
Jo, jag förstår att man tittar på det och tekniskt är det nog inga större problem. Den stora frågan är väl hur man ser på och löser frågan om redundans. Dvs, jag tror inte det är några större problem att bygga flygplan som flygs av en pilot men vad händer när piloten blir sjuk eller på annat sätt måste lämna..?
Kontroll från marken är svaret på detta son det ser ut nu.
Jo, jag kan tänka mig att det är en lösning.
En syn på detta:
http://theconversation.com/your-next-pilot-could-be-drone-software-92330