På Flightglobal (länk nedan) finns en artikel som ställer frågan “Can Ryanair’s O’Leary continue to play the outsider?” Det är en intressant fråga och en spännande titel, men tyvärr inte lika intressant och spännande läsning. Vem är då jag att recensera en artikel i Flightglobal? Ingen alls av betydelse, men det handlar inte om vem man än utan vilket argument man kan presentera och när en artikel skrivs utan att presentera argument som försöker besvara den fråga man ställt är det kanske rimligt att känna sig lite lurad.

Om man funderar på frågan så är det inte konstigt att Ryanair länge positionerat sig som en outsider eftersom man ju länge var en sådan. Det är alltid en tacksam position att inta eftersom det närmast automatiskt tenderar att leda till sympati och stöd. Dock fortsatte det länge, förmodligen både kopplat till O’Learys personlighet och ledarstil liksom att det ständigt gav rubriker och därmed gratisreklam till bolaget. När Ryanair gradvis började växa till att bli ett av europas största flygbolag började det även gradvis kännas konstruerat med att ständigt försöka hitta nya konflikter, tala illa om andra (flygbolag, myndigheter, politiker o.s.v.). Med storlek kommer andra förväntningar och så var det nog även för Ryanair, både externt och internt.

För några år sedan började en omsvängning (se länk nedan till artikel i USA Today). Plötsligt sade den ständigt provokative ledaren för företaget: “”We have been needlessly irritating people, from our creaking old website to our interrogation of passengers over the size of their purses”. Många gnuggade sig nog i ögonen och kollade datumet på artikeln de läste (det var inte 1 april). Men det är verkligen annorlunda att vara ett stort företag, så även för flygbolag. För att ett stort företag ska kunna fortsätta växa krävs åtminstone vissa mått av samarbete inom flygindustrin, med samhälleliga strukturer och med hela länder – alternativet ständig konflikt om allt kommer helt enkelt att leda till friktioner som kan översättas till ökade kostnader. Även situationen i förhållande till passagerarna var i längden ohållbar – allt fler valde flygbolag efter att ha “inte Ryanair” som första princip och på sikt hade det allt mer öppnat upp för mer och allt hårdare konkurrens.

Många av oss har varit unga, provokativa och förkastat strukturer omkring oss. De flesta av oss har även hunnit inse att det kanske inte var den bästa vägen framåt i livet – så även Ryanair som det verkar. För er som inte minns så väl så länkar jag längst ned här till en artikel i The Telegraph som listar 48 anledningar varför vi hör så lite från Michael O’Leary nuförtiden. Det var inga trevliga saker han hade att säga förr…

Länk till artiklar:
OPINION: Can Ryanair’s O’Leary continue to play the outsider?
A new, kinder Ryanair … for real?
48 reasons why you don’t hear much from Michael O’Leary anymore