Kultur och framför allt säkerhetskultur har fått en allt mer framträdande roll inom flygindustrin, inte minst eftersom fokus på detta krävs inom ramen för ett Safety Management System (SMS). Även inom CRM träning ska kultur och säkerhetskultur tas upp enligt de regler som gäller inom Europa.
Bakgrunden till den framträdande rollen för kultur inom säkerhet är lång, men kopplas ofta till Tjernobyl eftersom kultur omnämndes som en orsak till den olyckan. För Tjernobyl, liksom i många andra fall, har det ofta handlat om att hitta en motvikt till individuella förklaringar om varför saker kan gå fel. Det är tyvärr allt för vanligt att endast en persons beslut och handlingar hannar i fokus efter en olycka, när dessa i själva verket oftast bara är resultatet av en förståelse som skapas inom grupper, organisationer och dess omgivning.
För några år sedan skrev jag och en kollega ett bokkapitel om kultur med fokus på flyg. Det lustiga var att jag var ombedd att skriva detta kapitel av en tysk kollega och texten finns endast i en tysk bok, som enda engelskspråkiga kapitel. Det är en ganska lättläst text och jag har en länk till den nedan. Ni som redan arbetar med piloter eller i flygindustrin kan säkert känna igen er i texten och för andra kan det ge en inblick om kulturen där. Kommentera gärna baserat på era egna erfarenheter och uppfattningar!
Länk till bokkapitel:
Beyond multi-culture: When increasing diversity dissolves differences, Dahlström och Heemstra
Hej Nicklas, intressant ämne! Jag tror jag läst din artikel tidigare men ska läsa om den.
Flygsäkerhetskultur, eller brister i den, framfördes ju som en faktor i haveriet med norsk C-130 i Kebnekaise 2012. Rapporten finns här: http://www.havkom.se/assets/reports/Swedish/RM-2013_02.pdf och kapitlet om säkerhetskultur börjar på sidan 114.
Nu i november ska jag föreläsa på några arbetsplatsträffar och mitt ämne berör säkerhetskultur. Jag pratar bl.a. om skillnader mellan Sverige och Namibia där jag jobbade 2011-2015. Med ett perspektiv som börjar med Chicago Convention jämför jag hur dessa internationella standarder i Sverige på ett självklart vis når från Montreal via flera led ända ner till den enskilde operatören. Och just att det är så självklart bidrar till att skapa en god säkerhetskultur. Medan det i Namibia fanns så många hinder på vägen såsom en urgammal luftfartslag, total avsaknad av föreskrifter inom flera områden, dåligt efterföljande av de föreskrifter som fanns, avsaknad av statlig tillsyn av ATS osv. Sammantaget blev effekten en säkerhetskultur som inte riktigt nådde den enskilde operatören.
Att skapa en god säkerhetskultur måste omfatta alla nivåer, tar tid och måste vara ett ständigt pågående arbete.
/ Anders
Det låter mycket intressant och jag skulle gärna höra den föreläsningen. Har du någon sammanfattning som du kan dela med dig av till mig? Eller Power Point bilder jag skulle kunna få se? Skulle du lkunna tänka dig att skriva mågot kort om detta på dessa sidor? (Eller skriva något annat för publicering här?) Jag är fascinerad av hur du ser det som att standarder når hela vägen från Montreal till en enskild operatör, det skulle jag vilja höra mer om. Mitt perspektiv är att myndigheter har tagit ett steg tillbaka under de senaste årtiondet medan industriorganisationer som IATA har fört saker framåt med sina initiativ.
Jag kan fundera på att skriva något men det dröjer nog lite innan jag har tid.
Jag kan vänta!