Inte bara Norwegian – nya Level har också planer
Efter att ett tag ha skrivit en hel del om long-haul/low-cost (länk, länk, länk och länk) så har det varit lite mindre av det på senaste tiden. Men här kommer en uppdatering som har att göra med detta ämne. Det är brittiska The Independent och deras reseskribent Simon Calder som rapporterat om flygbolaget Level (länk nedan), som tillhör British Airways – ledda flygbolagsgruppen IAG och som har tagits upp tidigare på bloggen (länk).
Artikeln tecknar historien bakom lågprisflyg, med fokus på Sir Freddie Laker och hans Skytrain (i bild ovan som byggmodell), en historia som förtjänar ett eget inlägg. I korthet var detta initiativ på sjuttiotalet ett tidigt och revolutionerande grepp, som i slutänden inte lyckades. För £59 erbjöds en biljett till New York (halva priset jämfört med konkurrenter på den tiden), med möjlighet att köpa mat och dryck därtill (känns kanske bekant?). Fram till 1982 gick det innan det tog stopp efter att andra flybolag sänkt sina priser för att konkurrera ut nykomlingen och den snabba expansionen kanske hade gått allt för snabbt.
En intressant detalj i artikeln var att det nya flygbolaget Level, har redovisat expansionsplaner. Det IAG/BA-ledda bolaget startade tidigare i år long-haul/low-cost verksamhet från sin bas i Barcelona med två A330 på rutter till destinationer i Syd- och Nordamerika. Nu har IAGs chef Willie Walsh meddelat att planen är att ha 30 flygplan 2022 samt baser i Paris och Rom. Detta är alltså ett exempel på att traditionella bolag avser att konkurrera med varandra och sig själva – inom sin egen flygbolagsgrupp – via olika egna lågprisbolag, något som Simon Ericsson också tagit upp tidigare (länk), så även andra inlägg på bloggen (länk).
I Air France och Lufthansa har piloter sett detta som ett hot (lågprisbolagen Transavia för Air France och Eurowings för Lufthansa) och reagerat därefter, med protester och strejker. Det är alltså en svår balans för de traditionella flygbolagen i att försöka hålla den traditionella verksamheten konkurrenskraftig samtidigt som man försöker bygga en lågkostnadsmodell in i den egna verksamheten. Det är en balansgång som de nya long-haul/low-cost bolagen inte behöver tänka på, men samtidigt har en allt för agggressiv lågkostnadsprofil visat sig skapa motvilja hos både passagerare och anställda (länk och länk). Så frågan är om de traditionella bolagen, med sin etablerade kundkrets och dess förtroende, kan lyckas med minst en av sina två strategier – öka den traditionella verksamhetens konkurrenskraft eller bygga upp lågkostnadsverksamhet – eller om de nya flygbolag som startar med ett lågkostandskoncept kommer att visa sig starkare i konkurrensen.
Länk till artikel:
Freddie Laker flies again, as ‘legacy’airline rivals copy hos business plan
Anders Ellerstrand: Carsten Busch – Safety Myth 101
Här berättar jag om en bok jag nyligen läst.
Carsten Busch är holländare som hamnade i Norge där han nu bott och arbetat flera år. Han behärskar sålunda såväl holländska som tyska, engelska och norska. Boken jag läst är på engelska och någon gång tycker jag det märks att det inte är Carstens modersmål – förutom att han själv kommenterar det ibland. Carsten var från början ingenjör och har också studerat juridik innan han kom in på safety där han idag hunnit skaffa en gedigen erfarenhet genom arbete med safety inom olika industrier som järnväg, olja/gas och polis m.m.
Carsten har uppenbarligen läst väldigt mycket relevant litteratur och han delar frikostigt med sig av tips om andra böcker. En liten sidoeffekt av det har varit att jag flera gånger avbrutit mitt läsande för att beställa hem en bok som han tipsar om. Det har alltså blivit ganska dyrt att läsa boken…
Boken är skriven på ett annorlunda sätt vilket har såväl fördelar som nackdelar. Den är indelad i olika sektioner:
1. General issues
2. The safety professional
3. Safety Management & More
4. Culture
5. Measuring Safety, Goals and Indicators
6. Incidents, Accidents and their Causes
7. Risk and Risk Assessment
Varje sektion innehåller sedan ett antal myter och totalt beskriver boken 123 myter inom safety. Varje sektion avslutas med lästips där olika böcker presenteras som har bäring på respektive sektion. Slutligen har varje sektion också ett avsnitt med ”noter”. Totalt finns det 430 sådana här ”noter” som är numrerade i texten. Dessa noter kan innehålla allt från korta humoristiska kommentarer till längre utvecklande texter och ofta ytterligare tips om böcker eller länkar till material på nätet.
Texterna är skrivna med ett vardagligt språk vilket gör den lättläst även om man inte är så van att läsa på engelska. Samtidigt vill åtminstone jag läsa noten direkt vilket leder till ett ständigt bläddrande. Min lösning blev att ha två bokmärken. Ett placerat där jag läser och ett där jag just nu är på avsnittet med noter. Jag har läst boken från början till slut men tror säkert jag kommer att återvända till den som en uppslagsbok där sektionsindelningen och innehållsförteckningen bör göra det lätt att hitta vad jag söker.
Det märks tydligt att Busch är kunnig i ämnet. Han har läst mycket men kan välja bland det han läst och gräver inte ner sig i en skyttegrav utan ser nyanserat på allt han läst. Ett exempel är att många idag fullständigt sågar den gamla klassikern ”Industrial accident prevention: a scientific approach” av Heinrich – ofta utan att ha läst boken själva. Busch har istället lagt stor möda på att leta upp samtliga utgåvor för att själv se vad som finns där. I sin bok tar alltså Busch upp mycket av det Heinrich skrev om och han gör det på ett nyanserat sätt. På liknande sätt tar han upp mer nutida författare som Reason, Hollnagel och Dekker och lyfter fram det han finner användbart samtidigt som han talar om vad han inte tycker är bra.
Slutomdömet är att detta egentligen inte är en bok om ”Safety Myths” utan en väldigt allsidig och användbar grundbok om safety. Kanske inte den första bok man ska läsa eftersom det inte är en lärobok men en utmärkt bok för att fördjupa sig och få nya intryck i ämnet safety.
Recent Comments